fredag, juli 24, 2009

Tro och vetande 2.0 - Christer Sturmark

När jag var liten, och ganska många år därefter levde jag i tron att religiositeten var på väg ut och förnuftet på väg in. Till ganska sent trodde jag nog att Gud faktiskt var död, eller i vart fall gravt sjuk i cancer. Men under George W Bush presidentskap, och mitt mer vuxna uppfattande av världen, tycks religionen breda ut sig, vinna mark, eller i vart fall tar sk nyandlighet och religiositet mer utrymme i medierna. Vad detta beror på ska jag låta vara osagt, men det är av oerhört vikt att stå emot religionens fördumning av människan.

Läs hela Tro och vetande 2.0 av Christer Sturmark

onsdag, juli 22, 2009

Fri kollektivtrafik är utmärkt, men är plankning vägen dit?

Det har varit en del prat om det här med plankning på sista tiden.

Att planka är väl inte så snyggt. Det är dumt eftersom det undergräver kollektivtrafikens möjlighet att utvecklas. Däremot är Planka.nu´s mål med en gratis kollektivtrafik mer än lovvärt. Det borde vara en självklarhet egentligen.

Petter Nilsson på dagens konflikt belyser en del märkliga argument för att det inte skulle fungera med gratis kollektivtrafik. Jag ska inte dra argumenten här, de kan ni läsa där istället.

Däremot så blir jag helt överraskad över Jonas Morians rena dumhet när han påstår att det skulle krävas massiva skatteökningar för att finansiera en gratistunnelbana eller att plankarna skulle kosta stora summor pengar.

En plankare kostar ju faktiskt ingenting i praktiken. Visst det är en utebliven intäkt, och det är därför det är dumt. Men någon kostnad blir det faktiskt först när man börjar jaga plankarna. För efter vad jag förstår så måste det vara ett minimalt extra slitage eller en minimal ökning av driftskostnaderna för att köra tåget.

Att det skulle kräva massiva skatteökningar får förstås Morian mest att likna det högerspöke han alltmer tar skepnad av, men det betyder inte att han har rätt för det. ja, skatten ökar vilket gör att de rika får betala mer av kaka för kollektivtrafiken, för de allra flesta skulle det bli billigare att betala via skattesedeln. Så i slutändan blir det billigare med en skattehöjning än en avgift. Det är ju nånstans grunden i vänsterpolitiken. Har du missat det Morian?

En annan som är ute och cyklar istället för att åka kollektivt är Edvin Alam som skriver om att köpa SL-kort. Han går i samma fälla som Morian och hävdar att det av någon skulle bli sämre turtäthet med en skattefinansierad kollektivtrafik. (läs gärna kommentarena på hans inlägg!)

Det är klart att kollektivtrafik kostar, och den måste betalas. Speciellt om den ska byggas ut. Då är frågan, ska man betala den kollektiva trafiken kollektivt och rättvist med skattesedeln, eller via en ickeprogressiv avgift som i praktiken ger den rika ett billigare SLkort än den fattiga.

Slutligen tycker jag att man ska betala de kollektiva nyttigheterna så länge de kostar, vill man få bort avgifterna får man göra det via andra metoder.

/Mattias

Andra om kollektivtrafik, plankning och SL.

Slopa spärrarna, stoppa plankarna  ,Gratiskulturen sprider sig!,Apropå kollektivtrafik ,Inte att hoppa över skaklarna,Är alla som plankar hjärtlösa?,SLs fina engagemang för solidaritet,Guu så larvigt

 

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Intressant?

Vem tror på halvmesyrer Kazaa?

Jag läser i bloggtidningen att Kazaa ska återuppstå. Kazaa måste väl betraktas som Napsters eftertädare. Dessvärre hade de massa spyware i sig om jag inte minns fel. Minns inte vad det var baserat på för teknik, men jag gick rätt snabbt efter Napster till DC++.

Men varför återuppstår Kazaa om det som erbjuds är en betaltjänst, där man laddar hem filerna i wmv-format, vilket suger och som man bara kan lägga in i tre apparater, sen funkar de inte längre. Dessutom är det bara för windows. Vem vill betala för detta? Och vem vill kasta pengarna i sjön på det viset?

Jag förstår icke!

/Mattias

P.S. Jag har börjat använda Windows Live Writer som bloggverktyg, funkar strålande. Men hur sjutton infogar man trackbacks? Nån som vet? D.S.

Andra om Kazaa:

Computersweden: Kazaa och Piratebay i döda piraters sällskap

Erykah Badu och Raphael Saadiq gjorde jazzfestivalen väl värd ett besök. (Med livevideos)

Var på jazzfestivalen i Stockholm i helgen. Eller heter den Stockholm Jazzfest nu för tiden? Jag vet inte, och bryr mig i varje fall inte nämnvärt. Hade aldrig satt min fot på den här berömda festivalen förut, och det ångrar jag nu. för jäklar vad mycket mer spännande det var än vad Storsjöyran någonsin kommer bli. Jaja, döda mig nu alla gamla surjämtar.

Appropå surisar. Det var ganska många grånade män som satt och tjurade på samma plats hela festivalen. Det var som om de suttit där på samma plats och grinat och klagat över att det inte är nån jazz längre på jazzfestivalen ända sen det inte längre är nån jazz, eller blues för den delen.

I vilket fall. På lördagen såg vi Timbuktu, Gurus Jazzmatazz, nåns all star band som körde Motown hits och några regniga låtar med Gilberto Gil. Det var synd att det regnade bort.

Timbuk var bra. Inte strålande, eller fantastisk, men det var över förväntan. Humor, spelglädje och snyggt rapsnickeri rakt över. Coolast var dock när de helt plötsligt la in lite Michael Jacksons Billie Jean och Jason ropar  “Jag kan inte låta bli” och kör en moonwalk över hela scenen. Det var snyggt. och kul.

För det var kul, det var rätt och var snyggt att av de totalt fem band vi hörde på lördagen körde tre Michael Jackson låtar. På söndagen var det nog bara en, och det återkommer jag till.

För det är stort att Michael kan få återuppstå som den musikaliska kung han faktiskt var. Och är. För han kommer alltid vara. Killar som han för bara inte. Elvis lever, Lennon lever och Jackson lever. Så är det bara.

Det är som om alla vi som faktiskt gått och gillade Jackson i smyg får någon slags upprättelse nu. Samtidigt som han faktiskt får det också.

Gurus Jazzmatazz såg jag inte så mycket av. Jag satt på en ölstinkande asfaltsfläck och faktiskt njöt av den där märkliga trumpethiphopen, eller vad det ska kallas. Men det ska villigt erkännas att jag lyssnat en del på Spootify nu så här efteråt. Det är riktigt, riktigt bra.

Men det var söndagen som var den stora kvällen. I kväll skulle vi se Erykah Badu.

Jag är ingen kännare, inget fan, men jag gillar henne och har förstått att hon ska vara duglig som liveartist. Det senare skulle visa sig vara en underdrift. Hon var en makalös scenartist. Ingen Springsteen, utan något mycket mer finstilt. Något mycket mer skickligt. Snygga improvisationer. När Springsteen slänger om i låtlistan slänger Badu om i takterna i låtarena. Det är lite Zappa över det hela. Fast något helt annat. Det är strålande.

Inledningen med uppräknandet av guds namn är fantastiskt.

Det minne som sitter fast mest är hennes bippande i Appeltree, som tack och lov finns att finna på Youtube.

Inledningen kanske ändå var stråt tuffast. Här är det en DJ som drar i gång publien ordentligt med ett lånt potpurri av Jackson låtar. Ständigt denna Jackson. Enligt nån recension jag läste körde Badu själv en Off the wall cover. Men det missade jag visst.

En annan positiv upplevelse var Raphael Saadiq som jag aldrig hade hört talas om. Men jäklar vilken snygg soul han gjorde. Med fantastiska Jazzjamarpartier. Han ska jag utan tvekan gå och se igen, för jag tror att i en liten mer intim lokal måste det vara femstjärnig klass. Det gäller Erykah Badu också.

För även om det var bra, bitvis briljant så går jag inte därifrån med samma känsla som efter Springsteen på Hovet eller Ullevi, men jag går i alla fall därifrån med en dedikerade Saadiq CD och nya mål i livet. Att gå på mer jazzfestival och lyssna mer på Soul.

/Mattias

Andra om Jazzfestivalen

Arvid Falk

Kulturdelen om jazzfestivalens första dag.

Kulturdelen berättar om jazzfestivalens andra dag

Aftonbladet gillar Allen Toussaints spelning och det gjorde jag också.

Svenska Dagbladets recension av torsdagens spelningar.

Theresa Andersson fick betyg för av SVD för sin konsert.

Kulturbloggen

Jazzfestivalen dag 4: bilder och filmklipp med Timbuktu, Magdalena Konefal och Gilberto Gil med flera

Intressant?

tisdag, juli 21, 2009

Rökning kan verka så gott!

Jag har aldrig rökt. Det är klart att jag har smakat, en eller två gånger och nån gång för att provocera Jakob. För nån vecka sedan var jag hos Jihad och rökte vattenpipa, det var sött och gott. Men min totala cigarettförbrukning för hela mitt liv ligger under fem stycken cigaretter, högt räknat. Om man bortser från den där gången på djupet med Håkan och Fredrik där vi satt och rökte en hel kväll. Väldigt märkligt.

Ändå kan jag ibland känna för att röka. Som i dag, just nu, när jag sätter mig ner för att skriva på min bok. Då känner jag för att först tända en cigarett, ta ett djupt halsbloss, blunda och låta det hela verka en stund och sen blåsa ut det hela. En par drag, sen aska lite snyggt och börja skriva. Det är vackert.

Ibland önskar jag att folk rökte mer runtomkring mig, men det är mer sälla. Men ibland när jag är ute, vilket är sällan, så önskar jag att man fick känna den där rökdoften som kommer från en precis nytänd cigarett. Det luktar väldigt gott.

En märklig sak med det där rökförbudet som skulle vara så hemskt. Jag minns en taxikund som aldrig skulle gå ut igen för att hon inte fick röka. Undrar om hon håller det? Tankeslipp.

En märklig sak det där rökförbudet som skulle vara så hemskt är att när jag nu för tiden går så känns det som om kvällen aldrig riktigt kommer igång. Förr om åren då satt man först i en rökfri lokal, temperaturen höjdes, man insveptes i rök och partyt satte fart. Nu sitter man hela kvällen och väntar på att det där partyt ska börja, så helt plötsligt sitter man med en BigMac i näven i en taxi hem och undrar vad som hänt.

Nu ska ni inte tro att jag kommer hänfalla till rökning, eller till att vilja att rökförbudet på krogen ska försvinna. Jag är för gammal för att vara så dum. Men ibland, önskar jag att jag hade nån tuffare last än socker och te.

söndag, juli 19, 2009

Bryter Brüno mot tabun, trakasserar han, eller blixtbelyser han verkligheten?

På senare tid har jag läst en del böcker och artiklar om sökordsoptimering, länkmotorer, sociala medier och andra verktyg för att öka sitt besöksantal på sin blogg. Alla glömmer ett tips. Kanske för att det mesta är amerikanskt.

Om man nöjer sig med en besökare per blogginlägg, över en själv, så ska man nämna Sanna Rayman i inlägget. Hon tycks slaviskt läsa allt som skrivs om henne. Det gör i och för sig jag också, alltså om mig själv, men det är inte så mycket. Gissningsvis inte ens en gång om året. Men, för att få åtminstone en att läsa min artikel i dag så tänkte jag att jag skulle nämna Sanna Rayman.

Hon har nämligen i dag skrivit en tänkvärd ledare om Brüno i Svenskan som jag i stort håller med. Vad är det egentligen för heteronorm som Sacha Baron Cohens Brüno egentligen bryter Jag vet inte, för jag har inte sett filmen. Än.

Jag gillade inte Borat så himla mycket. Nu var det sagt. Borat var överreklamerad och bitvis ganska tråkig. Det fanns en del briljanta scener, de återkommer jag till.

Jag bara sett några scener från Bruno och den verkar väl vara ungefär likadan. En del riktigt roliga grejjer men mest är det allt runtomkring som är roligt. För det är roligt när Bruno säger att han vill förverkliga den österrikiska drömmen, skaffa en källare och familj. Det är så roligt för det är så förbjudet. Är det något man inte skämtar om, med rätta, så är det. Josef Fritzlgrejjen är så bizarr och hans barns öden så fruktansvärda att det inte går att skämta om. Samtidigt går det inte att inte skämta om det. Det skrämmande måste ut ur systemet.

Lettermanintervjun där Cohen berättar om när Bruno skulle intervjua en terrorist är också hysteriskt rolig. Jag misstänker att filmsekvensen inte är tillnärmelsevis lika rolig. Eller jo, det är den.

Men vad är det då för tabun som Brüno bryter . Egentligen inga. Eller egentligen alla.

Men för att något ska vara tabu bör det väl vara något som egentligen borde vara okej. Jag vet inte om jag tycker det är okej att som journalist klä av sig och erbjuda sexuella tjänster till intervjuoffret. Det är inte tabu, det är trakasseri. Vilket naturligtvis är en subjektiv, godtycklig gräns. Och just det är intressant att visa på.

Precis som den mest briljanta scenen i Borat är när han är på en vett och etikettkurs, eller om det var hemma hos en vett och etikett expert, jag minns inte så noga. Han går och bajsar och kommer tillbaka med bajset. Det är ju inte okej, och han får en vänlig tillrättavisning. Men sen kommer en vän till honom och ringer på dörren och in kommer en svart prostituerad. Då åker han ut. Bajs i vardagsrummet gick bra, men inte en svart prostituerad. Det säger något om den församlingen människor han befann sig hos. Vad är tabu och vad är trakasseri? Var är okej och vad är inte?

Men det visar också på en struktur som han aldrig hade kunnat visa utan att bryta mot tabun. Det är totalt avklädande av rasismen, och det är briljant.

Kanske finns det scener i Brüno som kommer funka på samma sätt. Genom att ta det till det mest extrema, visar man på det alldagliga.

Men Sann Rayman, vad hände med henne? Tja, det får hon väl själv berätta om hon orkat läsa ända hit.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

torsdag, juli 16, 2009

Recension: Rikard Warlenius – Utsläpp och rättvisa. Redogörelser för klimatsäkra, rättvisa och effektiva utsläppsminskningar (2008)

Roade mig för några veckor sedan med att skrämma skiten ur mig själv genom att läsa Rikard Warlenius bok Utsläpp och rättvisa

Känslan man får är att det är ganska kört. Inte för att problemen med utsläppen är olösliga, men att det verkar vara så svårt att komma överens hur vi ska göra att det drar ut på tiden till dess det är försent.

Warlenius bok handlar om utsläppsrätter och hur man kan använda dessa för att styra om samhället till ett hållbart samhälle. Jag tänker inte här gå in på de olika varianterna, för de finns ett gäng. Utan jag vill peka på några punkter jag tror är viktiga för att få ett fungerande system för att minska utsläppen och samtidigt omfördela samhällsekonomin.

1. Det måste vara klimatsäkert.  Det betyder att man inom x antal år måste vara under ett säkert tak för hur mycket vi kan släppa ut. Det är bråttom så siffran x får inte vara alltför hög. Det är viktigt att det inte finns så kallade läckor, det vill säga sätt att gå runt systemet och släppa ut mer än atmosfären klarar av.

2. Det måste finnas ett historiskt ansvar för länder där de som historiskt har släppt ut mest också tar det ekonomiskt största ansvaret. Det är trots allt så att de som släppt ut mest också i regel är de som har bäst ekonomi, och det har de fått tack vare utsläppen. Dessvärre är det svårt att motivera detta då de individer som idag lever, och framförallt i morgon, inte har varit delaktiga i den ursprungliga utsläppsblindheten. Inte heller är det så att de ekonomiska vinsterna inom länderna har fördelats rättvist.

3. Systemet måste leda till en progressiv omfördelning av världens samlade tillgångar. Till detta finns flera anledningar, men den just i det är fallet viktigaste är att om vi tar av den rika världens överflöd och ger till den gattiga världen kommer vi att skapa en välfärdsökning som inte kostar miljön på samma sätt som att skapa nya rikedomar. Vi har trots allt samma rättigheter till världen.

4. Systemet måste kombinera landsansvar med invidivansvar. Det betyder att det inte går att dela upp ansvaret likadant för alla i ett land, då det i regel finns stora skillnader i välstånd inom länder. Det går heller inte att helt köra en individbaserad variant eftersom det är något helt annat att vara fattig i Sverige och i Uganda. Trots allt har en svensk fattiglapp större utrymme än en Ugandiansk.

Därför måste vi finna ett system där de allra fattigaste procenten slipper det ekonomiska ansvaret oavsett var de bor i världen. Därefter gör man ett system där varje individs ansvar på något vis ställs i proportion till levnadsstandarden i det landet.

Ansvaret ska vara progressivt, det vill säga att de rikare betalar inte bara mer, utan en större andel av sin egen förmåga.

Men boken då? Jo, den är mycket läsvärd. Den lärde mig mängder av nya saker på varje sida, den gjorde det dessutom på ett lättbegripligt vis. Ett föredömme när det gäller vetenskapslitteratur! Förutom att ge en duvning i en mängd fakta och begrepp angående kemi och klimat och växthuseffekt och utsläppsrätter är det en alldeles utmärkt introduktion till hur klimatförändringarna fungerar. För att de är här, det är det ingen tvekan om. Hur mycket skattekverulanter och högerspöken än blundar. Det boken framförallt lär att det är dags att göra något, och att det är möjligt. Det är kanske dagens, eller veckans viktigaste insikt!

Läs hela artikeln om utsläppsrätter och rättvisa

Technorati-taggar: klimat,utsläppsrätter,cop15,växthuseffekt

Birka – vilken fejk!

Var på Birka för någon vecka sedan. En barndomsdröm som skulle gå i uppfyllelse. Jag är kanske ganska ensam om att enda sedan liten längtat efter att få åka ut till en utgrävningsplats.

Men det har nog att göra med att jag måste läst böcker från stenåldern när jag var liten. För som jag minns det så var det ingen som visste var Birka var och att det är något man har hajjat först på 80 och 90-talen. Fast när man kom ut dit stod det ju ett jäkla kors från början av 1800-talet och skröt om att Ansgar hade varit där. Jag förstår inte.

Nåväl, det är väl inte helt ovanligt.

Väl där ute, efter en fantastisk båtfärd, ett trevligt museum och en nybyggd nice vikingaby med båthamn och allt ska vi då äntligen, som sagt, efter ett livs väntan, få se Birka. Men va fan var det?

Jag hade inte förväntat mig särskilt mycket. Men nån typ av husgrund, en utmärkt gata eller nånting. Men inget. Det var ingenting. Inget. Världsarvet Birka är en åker. Eller en äng. Det är allt annat än något intressant att titta på. Du kan åka till Järvafältet och glo på gräs lika gärna, eller Årstafältet, eller Gärdet, eller vilken jäkla äng som helst. Det är ingen skillnad mot Birka.

Jag tänker på stackars riktiga turister som varit och sett andra världsarv. Pyramiderna. Kinesiska muren. Taj Mahal. Drottningholm. Så kommer man. Ja, till en åker. Helt obegripligt.

Sen läser man häromdagen i tidningen att Babylon, typ världens första stad, inte är ett världsarv. Vilket larv. Hur prioriterar de där som bestämmer världsarv egentligen? Men vad är hängande trädgårdar och babels torn, som inte heller finns längre mot: En äng.

Men vi hade i alla fall tur med vädret!