Kanske skulle man ta och ge sig in i den där debatten om Marianne Samuelsson som fått kicken från sin post som landshövding på Gotland. Efter vad jag kan förstå är det helt klart att hon måste gå. Det är ett ganska solklart fall. Med andra ord är det inte så mycket att diskutera.
Men det har uppstått en ganska förutsägbar, men intressant, och viktig debatt om könsmaktstrukturer i samhället.
I grund kan man väl säga att det finns två läger, en som menar att en del av förklaring till att hon tvingats bort står att finna i det faktum att hon är kvinna, om hon varit man kanske hon hade fått stanna kvar. Det andra lägret menar att könet inte spelat in, det handlar enbart om kompetens.
Gissa vilket lag jag tror på? Det första så klart.
Det är alldeles uppenbart att det finns en stark tendens i samhället att kvinnor sätts åt hårdare än män om de gör fel. Jag tänkte här ge ett praktiskt exempel.
Det finns en ung moderattjej i Nacka som redan nu friskt har deklarerat sin kandidatur till Nacka Kommunfullmäktige nästa år. Hon heter Linda Norberg och tillhör naturligtvis laget som inte ser könsstrukturer, tillsammans med t.ex. Alice Teodorescu.
Att atteckera hennes artikel är kanske att slå in öppna dörrar. Men jag kan inte låta bli. Hennes artikel är nämligen ett övertydligt exempel på en person som inte förstått någonting av vad könsmaktsordning handlar om och hon tycks heller inte ha förstått enkel matematik.
För det första tycks Linda Norberg inte ha förstått att debatten från de som försvarar det första lagets ståndpunkt inte handlar om att säga att Samuelsson inte gjort fel, det handlar om att han döms hårdare för att hon är kvinna.
Ta till exempel Zaida Catalan som Linda själv hänvisar till och tillskriver att hon menar att “[…]några egentliga fel eller något ansvar det behöver Samuelsson som makthavare inte ha eller ha gjort.”
När Catalan i själva verkat skriver:
“[…]det handlar om att politiker är människor som ibland gör fel - men måttstockarna de döms utefter är alla olika beroende på olika faktorer, och en av de tydligaste måttstockarna är kön.”
“Avskedandet av Marianne Samuelsson är sakligt rätt, men frågan är om det hade hänt om hon gjort samma sak som man, som kunde sin mediala pudel och hade sitt ursprung i ett borgerligt parti.” (Catalan skriver själv om artikeln här.)
Det Catalan alltså skriver, men Norberg inte tycks kunna hajja är att Samuelsson har gjort fel, men döms hårdare på grund av att hon är kvinna. Ibland måste man kunna hålla två tankar i huvet samtidigt.
Men Norberg skriver själv, och träffar kärnan i könsmaktsordningen utan att själv se det:
“Det finns garanterat män (och kvinnor) som kommer undan med ´värre´ saker för att de har nätverk runt sig som skyddar dem.”
Män har genom tusentals år av överordning skapat de nätverk som krävs för att överleva kriser. En del män kommer inte in dessa närverk, eller rättare sagt de flesta, men ännu färre kvinnor gör det. Därför klarar sig män lättare i kriser än kvinnor. Precis som Norberg skriver, utan att själv förstå att detta är en del i den könsmaktsordning hon förnekar.
“Därför; bästa debattörer och medsystrar – låt inte inkompetens, fel och maktbegär tillskrivas kvinnor (eller män). Låt inte jämställdhet handla om att rättfärdiga fel utan låt oss i stället diskutera hur vi får ett mer jämställt samhälle baserat på kompetens, engagemang och kvalitet.”
Jo, Linda Norberg, det måste vi så klart göra, men för att kunna göra det måste vi se att dessa strukturer finns, och att de är baserade på kön och att de knappast kommer att ruckas utan politiska ingrepp.
Så var det det där med matematik.
I slutet på sin artikel så har Norberg ett litet stycke som hon kallar “Fakta och kuriosa” där hon förmodligen har tänkt sig understödja sin argumentation på något sätt.
“Fler män än kvinnor har entledigats under mandatperioden av regeringen. Se SVD.”
Det är väl mycket möjligt så. (Dessvärre har hon missat att länka till SvD artikeln). Men för att detta ska bli intressant måste det sättas i proportion till hur många som är kvinnor och hur många som är män. Om det sparkats en kvinna av tre och två män av tio är det naturligtvis inte så att kvinnor får sparken i mindre grad. utan tvärtom, även om det är 100 % mer män som fått sparken (nu blir jag plötsligt osäker på matten vilket så klart är genant. Men dubbelt så många är väl 100% fler? Men i sak har jag rätt i alla fall.).
De andra två kuriositeterna har inget med matte att göra, men de är usel argumentation.
“ Göran Persson menade i sin bok ”Min väg, mina val” att Mona Sahlin fick avgå efter Toblerone-affären pga av mediedrevet. Inte ens Christer Isaksson, författare till ”I väntan på Sahlin” delar den analysen. Utan kallar den ”grovt felaktig...” (sid 212)[i pocketutgåvan sid 213.].”
Vad har detta med saken att göra? I sammanhanget är väl det intressanta om hon fick avgå för att hon är kvinna eller inte? Dessutom menar Christer Isaksson, om man fortsätter läsa, att Sahlin föll på egna misstag och att många i partiet inte ville ha henne som partiledare. Det senaste är dessutom något som han gång på gång menar delvis hade att göra med att partiet inte var redo för en kvinna.
“ Fd. kulturministern, Cecilia Stegö Chilio sa nyligen att hon inte tror eller delar uppfattningen att hennes avgång vad förknippad med att hon var kvinna.”
Om detta kan man väl bara säga. Jaha. Det var väl knappast överraskande, och inte på något sätt övertygande för att könsmaktsordningen inte är reell.
så, då var detta åskådliggörande av hur en medelålders man sågar en ung lovande tjej till ända. På gott och ont. Men för vad det är värt. Lycka till med kampanjen till fullmäktige Linda.
/Mattias
