Birka – vilken fejk!

Var på Birka för någon vecka sedan. En barndomsdröm som skulle gå i uppfyllelse. Jag är kanske ganska ensam om att enda sedan liten längtat efter att få åka ut till en utgrävningsplats.

Men det har nog att göra med att jag måste läst böcker från stenåldern när jag var liten. För som jag minns det så var det ingen som visste var Birka var och att det är något man har hajjat först på 80 och 90-talen. Fast när man kom ut dit stod det ju ett jäkla kors från början av 1800-talet och skröt om att Ansgar hade varit där. Jag förstår inte.

Nåväl, det är väl inte helt ovanligt.

Väl där ute, efter en fantastisk båtfärd, ett trevligt museum och en nybyggd nice vikingaby med båthamn och allt ska vi då äntligen, som sagt, efter ett livs väntan, få se Birka. Men va fan var det?

Jag hade inte förväntat mig särskilt mycket. Men nån typ av husgrund, en utmärkt gata eller nånting. Men inget. Det var ingenting. Inget. Världsarvet Birka är en åker. Eller en äng. Det är allt annat än något intressant att titta på. Du kan åka till Järvafältet och glo på gräs lika gärna, eller Årstafältet, eller Gärdet, eller vilken jäkla äng som helst. Det är ingen skillnad mot Birka.

Jag tänker på stackars riktiga turister som varit och sett andra världsarv. Pyramiderna. Kinesiska muren. Taj Mahal. Drottningholm. Så kommer man. Ja, till en åker. Helt obegripligt.

Sen läser man häromdagen i tidningen att Babylon, typ världens första stad, inte är ett världsarv. Vilket larv. Hur prioriterar de där som bestämmer världsarv egentligen? Men vad är hängande trädgårdar och babels torn, som inte heller finns längre mot: En äng.

Men vi hade i alla fall tur med vädret!

Tre bilder från Rinkeby

Eftersom jag är en teknisk idiot måste jag göra en liten teknisk grej. Ni mina kära läsare får tre bilder att njuta av som tack för ert tålamod.

Det kommer blir mycket Jackson nu ett tag, och det är han värd!

Vaknade just och inser att världen gått miste om Michael Jackson. En av vår tids absolut största inom underhållningsbranschen. Jag var aldrig något fan som jag varit fan av Springsteen, Dylan, Thåström och andra, men Michael Jackson hade något som ingen annan hade. Vet inte hur många gånger jag påpekat att av världens tio bästa låtar har Jackson gjort kanske tolv, tretton. Det är så bra ibland att man spricker. En Greatest Hits med honom slår i princip allt annat

Därför har världen gått miste om något. För långt inne i mig, även om jag visste att det bara var fåfänga drömmar, har jag ändå trott att den här comebacken skulle bli nåt stort, en revansch för en av världens kanske mest trakaserade människor. Ett knytnävsslag rakt i maggropen på alla belackare och för den fantastiska musiken blinda människor. Det kommer blir mycket Jackson nu ett tag, och det är han värd!

Är det för att Mats Wiklund är färgblind han inte ser Esbatis nyanser?

Ibland stöter man verkligen på märkligheter i bloggosfären. Allt som oftast hittar jag dem på högersidor, kanske inte så märkligt i och för sig med tanke på var jag själv står politiskt. Det jag tänker på just nu är en artikel på högertidningen Axess blogg av en Mats Wiklund som säger att Ali Esbati har bekänt färg. Jag har personligen uppfattat det som om Ali för länge sedan bekände färg, nämligen röd och aldrig direkt hymlat med några uppfattningar alls. Ganska mycket därför tycker jag att han är en utmärkt debattör med en skärpa man oftast saknar i den svenska debatten.

Men det som är så märkligt med denne Wiklunds artikel är att han går loss på en artikel Esbati skrivit på Aftonbladet som försöker nyansera och analysera valet i Iran, en artikel Wiklund knappast kan ha läst. Jo läst har han nog eftersom han citerar artikeln, men han har då rakt inte förstått den. Kanske är det för att Esbati inte försöker se i bara en färg som Wiklund får spelet och beskyller Esbati för att hylla Irans president Mahmoud Ahmadinejad. För i det ögonblick man lämnar den mediedramaturgiska svartvita synen, då har man visst valt sida.

Detta är en högst paradoxal syn på världen. Den som försöker nyansera och säga att saker och ting inte alls är enkelt och lätttytt flyttas direkt in i motståndarens fålla. I den extrema liberalens värld finns inte plats för nyanser, vilket är fullkomligt bizarrt när liberalismens kärna är just rätten till olika uppfattningar.

Är det att hylla någon att säga"Ahmadinejad har fört en skicklig, populistisk kampanj. Han har den senaste tiden sett till att många fattiga fått varor, kontantstöd och pensionsrättigheter."? Då får nog i princip hela mediesveriges latinamerika skribenter anses hylla Chavez. Se bara följande hyllning singerad Wolfgang Hansson, väldigt känd socialistisk skribent: "Enkelt uttryckt har Chávez använt Venezuelas oljeinkomster för att köpa sig popularitet bland de fattiga." Exmplen kan göras fler, men varför göra sig löjlig över det löjliga?

Är det att hylla någon att visa på en extremt polariserad mediebild som inte gör någon av kandidaterna rättivsa? Nej, det kan det knappast vara. Men kanske kan inte Wiklund förstå ett sånt svårt ord som "komplexitet" i den här meningen: "Den iranska verklighetens komplexitet har därmed lyst med sin frånvaro i rapporteringen.". Jag kan berätta för Wiklund att när man använder ordet "komplexitet" så betonar man att det är svårt att enkelt beskriva något, och det är bara när något är enkelt att beskriva det går att hylla. Den som ser komplexitetern vet också att hyllningar per automatik blir lögner, för de kommer aldrig vara med sanningen överenstämmande. Den som inte kan se flera färger samtidigt kan ägna sig åt hyllningar, för då har man inget intresser för sanningar.

Sen är det klart att det är livsfarligt för en liberal när någon påpekar att det även i diktaturer finns nyanser. De har en bättre, om inte bra, demokratiskt process i Iran än i Saudi-Arabien, ja kanske i hela mellanöstern. Det betyder inte att man med det är nöjd, men det är med sanningen överrensstämmande. Det är nämligen fullt möjligt att det både varit valfusk och den som fuskat hade vunnit i alla fall. Och oavsett detta så har flera miljoner människor röstat på presidenten, och det är varför de gjort det som Esbati resonerar kring. Men det var nog inte på Wilunds agenda att förstå det!

/Mattias

Blåbrunt om Iran

Ordning

Precis när allt lugnat ner sig
då ler du igen

Tillsätt en oberoende, profesionell valutvärderingsgrupp omedelbart!

Jag tycker det är sorgligt att vi från partiets sida inte vågat tillsätta helt oberoende valutvärderingsgrupper. Dessvärre är det nästan omöjligt att hitta någon i partiet som inte har ett egetintresse i utvärderingen. Det kräver en enorm integritet av de utsedda.

Det vi bör göra är att tillsätta en helt oberoende grupp. Vi måste vända oss utanför partiet. T.ex. Låta oberoende sympatisörer titta med helt orädda ögon. Man kanske till och med bör anlita ett proffesionellt företag som arbetar med att göra just oberoende analyser av framgångar och motgångar. Det är dyrt, men frågan är om vi har råd att inte göra en grundläggande, oberoende analys av vår organisation och vårt valresultat. Det är en investering i framtiden!

Därför uppmanar jag partiet centralt och lokalt att riva upp beslut om tillsatta valutvärderingar och se över möjligheten att köpa in en sådan tjänst från en oberoende konsultbyrå!

Läs mer om valutvärderingar:
Jens Holm Jonas Sjöstedt,Pooma,Stockholmsvanstern

Närhet

Det är just den här tiden på dygnet
När taxibilarnas friktion mot den regnvåta asfalten är det enda som hörs
Du och jag står som allra längst ifrån varandra

Orsakerna

Bland alla skrikande röster
viskar du allra högst
Jag kommer aldrig ens antyda
Att just det du inte säger
är precis
precis det
som får mig att gråta