fredag, oktober 12, 2007

söndag, oktober 07, 2007

In memoriam Guevara! Viva Che!

Det är nu 40 år sedan Che mördades i Bolivias skogar. Den 7 oktober 1967 lyckades underrättelsetjänst finna och avrätta en av sin tids stora revolutionärer. En av vår tids stora ikoner. En hatad, men än mer älskad man, fortfarande i dag.

Che var med och befriade Kuba, men också med och byggde upp den nya diktaturen. Men man ska inte glömma att han lämnade Kuba. Förklaringarna varierar till varför, men en av de mer troliga var att han ansåg att revolutionen på Kuba blivit förråd, vissa säger för att den gick mot diktatur, andra att den revolutionen inte gick fort nog eller att det var inte den socialistiska stat han ville bygga upp. Kanske var det inte därför, kanske var det för att få leva rebellivet i andra revolutioner. För kanske var Che Guevara en romantisk drömmare med en skimmrande syn på soldatens liv i gerillaarmen. Kanske var han innerst inne den upptäckare som fanns under motorcykelfärderna, kanske var han inte förhärdad av revolutionen, rättegångarna och känslan av blod på sina fingrar. Eller så var det den förhärdade mannen som skapats som inte stog ut med det stillasittande livet.

Många kommer anklaga Che för mycket i dagarna som är. Bland de mer bizarra anklagelser jag sett är att han personligen är ansvarig för fler döda än Hitler och att han spärrade in AIDSsjuka för att sedan avrätta dem. Nys naturligtvis, men lögner av mindre uppenbart slag från både hans anhängare och åklagare kommer föralltid att lägge ett dovt skimmer runt Che och hans verk och minne. Det är sorgligt.

Var Kuba en bättre plats att leva på före eller efter revolutionen. Inte vet jag, men allt jag sett tyder på att de rika fick det sämre och blev sura och drog, medan de som var fattiga fick det bättre stannade och lätt Castro stanna vid makten. Klyfterna minskade. Det kanske finns en nomenklatur även på Kuba, jag vet inte, men att det är ett samhälle med mindre klyftor idag än för 50 år sen tycks otvetydigt. Det är bra. Att det bildats en diktatur med samvetsfångar och en del underliga rättegångar är uselt och ska ha all kritik. Men det sudder inte ut den väl utvecklade sjukvården och utbildningen, precis som de senare inte suddar ut de förra. Kuba är, precis som Che en komplicerad fråga som det tycks omöjligt att få en ärlig bild av. Ideologiska filter lägger sig över båda med sin förljugenhet och gör att ett självklart ställningstagande blir omöjligt för den kritiske och ärlige. Men det gäller det mesta. Det gäller USA, det gäller Sovjet, det gäller Kina, det gäller Irak, det gäller Israel och Palestina. Det är inte enkla frågor som kan ges enkla svar, ändå görs det hela tiden. Även av mig, för i vissa frågor har man hunnit sätta ner foten, eller inland inte hunnit dra upp den. Självklart har världens judiska befolkning lidit fruktansvärt och förtjänar ett värdigt bemötande och har ett existensberättigande, men lika självklart gäller detta den palestinska befolkning som i dag ockuperas av en stat som gång på gång bryter mot folkrätt och mänskliga rättigheter. Men självklarheterna gömmer sig i historiens dunkel och det är väldigt svårt att i dag säga hur den, eller nån konflikt kan lösas. Enkla plakatlösningar är knappast svaret, inte heller hatiska onyanserade, välorkestrerade medial propagandaattacker.

Che skrev regler för gerillakriget. Hans behandling av krigsfångar är betydligt behagligare än USA´s behandling av sina tillfångatagna motståndare. Det ska man inte glömma när man ylar om Che som massmördare utan att med ett i sitt försvar av USA utan med ett andetag nämnna deras mångfaldigt värre brott. För så är det, nämnner man Che´s i sammanhanget blyga mordstatistik utan att andas krig, störtande av diktatur och andra anledningar så ljuger man. Om man oförblommerat håller USA om ryggen och samtidigt fördömmer andra för mindre brott är man en hypokratisk lögnare, eller väldigt dåligt påläst.

Ska man dömma Che som mördare, då måste man vara beredd att dömma varenda soldat som dödat i ett krig som mördare, man måste vara beredd att dömma varje officer som gett order om att döda i krig till mördare och man måste dömma varenda dommare, varje amerikansk guvernör som inte benådat, varje amerikanske president som mördare. Är ni liberaler beredda att göra det, eller handlar era påståenden om Che som mördare om något annat? Handlar det om ideologi? Är det så att i er värld är det motivet som skapar mördaren, inte akten? Men kliv då ner från era höga hästar och erkänn att den som slåss för ert mål är en frihetskämpe och den som slår emot är en terrorist, att det är målet och inte metoden som är skiljelinjen. Ni dömmer inte efter fasta gränser, det som avgör befriaren från förtryckaren är löst flytande gränser som rör sig beroende på ideologi, religion, klass.

Jag är inget fan av Che. Jag har en tröja som jag fått av en kär vän. Den bär jag bara för den kom från henne, och inte för att hylla Che. Jag har en klocka som en vilsen 13åring gjorde till mig, den är ett kärt minne av henne, inte av Che. Men det är klart, det finns något lockande i en man som är beredd att dö, och gör det, för snarlika idéer som man själv bär på. Det vore hyckleri att påstå något annat, och hyckleri är världen alldeles för fylld av. För i den svartvita värld vi lever i i dag måste man vara helt vit för att passera genom nålssögat för hegemonens godkännande. De så kallade liberalerna kräver att den som inte går helt i deras led genast ändrar sig eller avlägsna sig. Var man ska ta vägen i den liberala världens krav på likriktning? Den liberala kråksången i media lägger en mall så trång att enbart ett förtvivlat litet fåtal kommer igenom. Är det begränsande för mångfalden och demokratin eller inte? Är det diktaturens tecken eller demokratins? Man kan ju hävda att det finns skillnader, grader och det är precis min poäng. Det är skillnad på Che och Stalin, Mao och Castro, Hitler och Bush. Skillanderna är stora och många, även om likheterna finns. Men det är ju precis det liberalerna förnekar utan istället menar att motståndarna Castro och Mao och Stalin och Hitler är precis samma sak, trots att skillnaderna är gigantiskt större än likhetern. Och i den svartvita världen som kladdas fram suddas Bush och alla andra amerikanske krigsförbrytare ut, och Israels folkmord går inte är att jämföra med andras folkmord medan Palestiniernas kamp för sitt eget land och överlevnad är att jämföra med Al-Quaidas galna mördare. En världsåskådning som presenteras utan nån förklaring, för om den skulle förklaras uppenbaras hycklerit. Det är inte morden man är emot, det är inte metoden man bryr sig om, det är målet. Ett filosofiskt brott hävdar jag. När jag läst filosofi har jag lärt mig att för att en moralisk regel ska kunna gälla måste den vara universal, det går inte att ändra den efter tycka och smak, om det alltid är fel att skjuta en människa är det alltid fel att skjuta en människa, oavsett vem som gör det. Men på den lektion sov dagens liberaler, de som nu kommer att tjata om Che Guevaras grymma brott mot mänskligheten och förgiftande av generationer av ungdommar.

Så precis som världen är komplicerad är Che komplicerad. Det är inte enkelt att sätta på sig en tröjja med honom eller sätta honom på väggen, men det finns hopp i blicken, det finns ett mål och ett löfte om frihet från förtryck i hans framtoning och det är bättre med en man som slåss för jämlikhet än en som slåss för ojämlikhet, även om deras brott är förfärliga, för det finns nyanser i världen, det finns skillnader som är viktiga och är betydelsefulla och på det viset tittar Che ut ur den historiska spricka som ibland öppnar sig och möjliggör protester mot det samhällssystem som förtrycker och hindrar en stor majoritet av världens befolkning att utvecklas och skapa sig ett värdigt liv, och då, i den sprickan, legitimerar han också sin egen existens. För det är som revolutionär för att förbättra världen han ska kommas ihåg, att han offrade sitt eget liv för att andra, fattigare människor skulle få en bättre morgondag. Den dag Che Guevara dog, blev världen fattigare för det är bara att erkänna. Den som gör dumma saker med vad man själv tycker är ett gott syfte är bättre i ens egna ögon än den som gör det i ett dåligt syfte. Att erkänna det är att vara ärlig, utan att för den skulle acceptera vare sig folkmord, diktatur, tortyr eller dödsstraff, och ärlig är något jag uppfattat att Che var. Han var ärlig i sitt uppsåt att bygga en bättre värld. Han trodde på idealen och stog och dog för dem och det är nog mer därför än för den berömda bilden som han faktiskt överlevt med en helgongloria i Latinamerika. Che Guevara var inte bara den snyggaste revolutionären, han var också den mänskligaste, och det är för det vi ska minnas honom och det är därför han gått till historien och förmodligen kommer stanna där!

Hasta La Victoria Siempre!

/Mattias

Andra om Che Guevara [DN] Che Guevara saknar politisk betydelse i dag Björn Kumm: "Che" Kubaner räddade synen på Che Guevaras baneman http://blogg.aftonbladet.se/13547/perma/575820/ Che Fyrtio år sedan Che Guevara dödades - Revolutionären som blev symbol En bild säger mer än tusen ord- eller? Che Guevara Frihet och Che