tisdag, oktober 31, 2006

Bruce Springsteen - Globen 20061030




Glödhett, men aldrig så bra som när det är som bäst. Det är sammfattningen av Bruce konsert i går på Globen i Stockholm. Men det måste ändå vara ett unikum i rockvärlden att det faktiskt fortfarande förväntas att han ska göra det bättre än han gjorde det förr. Det är ingen som tror att Dylan ska göra något live som är bättre än 75, eller Stones bättre än 71. Men för varje gång Bruce ger sig ut på vägarna förväntar man sig att det ska vara bättre än förra gången. Det beror självklart på att Bruce gång på gång överträffar sig själv, att han aldrig nöjt sig med att åka ut och göra det han kan. Han vill alltid flytta en gräns och prova något nytt. Men den här gången når det inte riktigt ända fram. Han överraskar, han är jäkligt bra, men inte är det bättre än Ullevi, eller Devils and Dust turnen, och det är jäkligt långt i från Circus 96. Men att det är den bästa konsert Bruce gjort i Globen är nog ingen överdrift. För det svänger, det rockar, det är eftertänksamt. Alla ingredienser som Springsteen gjort sig känd på. Men det är en sak som fattas. Det skakar inte om. Det rör aldrig fundamentet. Det sätter inte hela världen i rörelse. Men det är jäkligt bra.

Styrkan är glädjen, överaskningarna och skickligheten. Bristen är en viss slentrian i arrangemangen. Det blir tjatigt med att alla låtar blir snarlika. Var för sig är det skitbra, men som en massa blir det svårt att hitta nyanser. Även om detta var ett större problem i våras finns det fortfarande kvar och det är synd. Springsteen har verkligen en fantastisk möjlighet att skapa en helt ny välrd av sina låtar. Lägga till en dimension som skulle kunna lyfta världens bästa låtar och göra dem omöjligt bra. Men det verkar som om han inte orkar, istället blir det standardnummer av det som kunde bli som bäst.

En del av sakerna måste han ta med sig in i e-street band. Blåset och banjon. Han kan lämna en del av fiolerna, variera arrangemangen och självklart gräva djupare i sin egen katalog. Men det är framtiden, i går inne i Globen befann vi oss i samtiden och fick oss intressanta tolkningar av intressant musik.


Det förhöjer många gånger låtarna när Bruce kliver åt sidan och låter de andra aristerna i bandet ta utrymme. Inte för att Bruce inte klarar att leverera, för det gör han. Men det ger en bredd och styrka med många röster och många nyanser.

Som alltid är jag mest förtjust i det lite mörkare, det som inte är så lätttillgängligt. När det är tyst, när han sjunger själv, när magin blir påtaglig och fysiskt närvarande.
Konserten innehöll många höjdpunkter men det som allra mest klamrar sig kvar är den makalösa antikrigslåten Mrs. MacGrath . När Bruce sjunger om den olyckliga underklass som oförstående tvingas ut i krig positionerar sig bandet och rustar sig för krig mot kriget. Det känns dessutom som om Bruce vet att vi fått en högerregering i Sverige när han putsar av the Ghost of Tom Joad, en låt om effekterna av den högerpolitik vi nu kommer få se i Sverige. En makalöst stark version en vän till mig tyckte vi skulle ta och sända till Reinfelt. Tom Joads spöke kommer snart att ta fysisk form.

Även om Bruce inte var så där bra som han gång på gång visat att han fortfarande kan vara visade han att han fortfarande är bäst.

/Mattias

måndag, oktober 30, 2006

Bruce är i stan. Igen. - om verkligheten och dess beskrivning.

Som obotligt Brucefan är det så klart alltid lite pirrigt morgonen innan en konsert. Inte som när man var 18 och det var nervöst månader i förväg, eller för den delen 29. Men efter ett par månaders, jaha-han-kommer-igen-känsla är det först nu 12 timmar innnan konserten som man känner sig lite störd i sitt vardagsliv. Fast det började lite i går när man kunde läsa att hans trailer krockat på vägen till Norge. Det var skönt att återigen få uppröras över kvällspressens underliga sätt att beskriva verkligheten.

I expressen beskriver man olyckan med underrubriken att lastbilen kunde han fallit i vattnet, men det var tydligen långt i från att den gjorde det eftersom borar är byggda för att det inte ska hända och bron fungerade. Dessutom hade man en bild på Bruce med skadad arm. DEt kan ju få de flesta fans att bli lite oroliga. Men tittar man noga på bilden så ser man (alltså om man är dum i huvet som jag och några andra) att bilden är flera år gammal och kommer från the Rising turnen. VA FAN! Eller, VA SKÖNT! Men en sak är återigen bevisat, lita aldrig på media. Drar mig till minnes den här grejjen:


Den 05-06-27 12.23, skrev "Mattias Ericson" :
Hej hej!

Jag sitter och funderar lite kring den där hälsningen ni skrev att Bruce plitade ner på ett papper med en lånad penna i Göteborg. Det är så märkligt att det inte är med hans handstil, och att det är skrivet med två olika pennor? Hur gick det till, tog det slut på bläck eller vad hände? Varför är det inte hans handstil? Och hur kommer det sig att han skrev precis den hälsning som flera reportrar sprang omkring med på papper innan Bruce dök upp utanför hotellet? Märkligt sammanträffande.

Som fans är det förstås lite småkul att läsa om favoriten, men man vill ju vara säker på att det man läser är sant!

Vänliga hälsningar och med hopp om att få ett förklarande svar

Mattias
www.pooma.se

-----Ursprungligt meddelande-----
Från: Martin S öderströ m [mailto:martin.soderstrom@aftonbladet.se]
Skickat: den 29 juni 2005 09:30
Till: Mattias Ericson
Ämne: Re: ”Publiken+var+helt+otrolig”

Hej Mattias.
Vi skrev ner en egen midsommarhälsning för Bruce att skriva under - för att spara tid. Vi informerade honom om vad hälsningen innebar och FRÅGADE om han ville hälsa detta till sina fans via vår tidning. Han svarade ja, och tyckte det var en kul idé.
Då han kom ut från hotellet använde han en annan penna, som slutade fungera nästan direkt. Därför lånade han den blå, och därför är det två olika pennfärger på lappen.

Hoppas detta duger som svar.

Mvh
/ Martin Söderström, Aftonbladet

Den 05-06-29 10.12, skrev "Mattias Ericson" :


Hej!

Tack för ditt snabba och förtydligande svar.

Men att skriva ner en hälsning och be någon skriva under kan väl inte kallas för att den personen ”plitar ner en hälsning”`? Det är väl snarare att han godkände Aftonbladets förskrivna hälsning, hade inte det varit en mer korrekt beskrivning? För om man läser den artikeln så är väl det första man tror att det var så att han skrev ner hälsningen själv, att det var så här det gick till antyds ju inte alls i artikeln. Man får ju en konstig uppfattning om vad som verkligen hände där utanför hotellet.


Vänliga hälsningar
Mattias, som hoppas på fler förklaringar
www.pooma.se



Hej igen Mattias.

Du har helt rätt i att det kunde varit tydligare, helt klart. Men hur som helst: Bruce tyckte det var kul att hälsa fansen via Aftonbladet – det tycker jag är huvudsaken.
Ha en skön sommar!
Mvh
/ Martin S, AB."

Nu ska ingen tro att det var så viktigt egentligen, men det visar på kvällspressens syn på verklighetsbeskrivningar. Det är en ganska stor skillnad på det som beskrevs och hur det beskrevs, att det sen var en skitsak är ju en annan sak.

Detta om detta. Nu ska jag värma upp inför konserten och framförallt umgänget med Niklas och Michel och jag har blivit lite mer 18-åringsnervös under tiden jag skrivit.

/Mattias

Bloggkarta

Jag har placerat min blogg i Högdalen på bloggkartan.se

/Mattias

söndag, oktober 29, 2006

lördag, oktober 28, 2006

Protestera mot abortförbud!

Protest mot abortförbud i Polen utanför Polens ambassad den 4 november
Det polska högerpartiet "League of Polish Families" har föreslagit en ändring i den polska konstitutionen som i praktiken förbjuder all abort. Partiet vill införa en fras i konstitutionen om skydd för livet från själva befruktningen. En sådan ändring skulle göra all abort olaglig, även för våldtäktsoffer, när fostret är allvarligt skadat eller när kvinnans hälsa är hotad.
Under 60-talet åkte svenska kvinnor till Polen för abort. Nu är det viktigt att vi visar solidaritet med kvinnorna i Polen.
Därför uppmanar vi alla att delta i en stillastående protest utanför Polens ambassad, Karlavägen 35, den 4 november kl. 12:00-13:00. Vi samlas för att visa vår solidaritet med kvinnorna i Polen och vår avsky mot den föreslagna ändringen.
Demonstrationer och manifestationer kommer att ske i flera andra europeiska städer och utanför dem polska ambassaden i Warzawa.

Skriv även på protestlistan på www.federa.org.pl/signatures

Arr: Vänsterpartiet Storstockholm och Ung Vänster

torsdag, oktober 26, 2006

Låt det fria museet leva!

Gå in på http://www.frittmuseum.se och skriv under uppropet mot att avskaffa den fria entreen på Sveriges museum! Här kommer några anledningar till varför:

* För museerna har det inneburit en ny och större publik. På
många museer har tomma salar blivit levande mötesplatser.
* För staten har ökade anslag på tio procent (vilket är vad reformen kostar) resulterat i en ökning av antalet besök på 159 procent. I faktiska siffror har antalet besök ökat med 2,9 miljoner!
* För alla de människor som av tradition inte besöker museer har det slopade inträdet gett den extra skjuts som fått dem att ta klivet in i museisalarna, till de värdefulla samlingar och konstskatter som de faktiskt är med och äger.
*Av tradition är det högutbildad medelklass som har njutit av museernas samlingar, och fört traditionen vidare till sina barn. Med 2005 års reform med fri entré lockades nya grupper in till museerna. Nu vill regeringen stänga porten i ansiktet på dem.


Anledningarna snodda från ABF!

/Mattias

onsdag, oktober 25, 2006

Mammas pojke tjänar igen

Jag vet inte varför jag förvånas över borgarnas politik, men det är verkligen överraskande hur cyniska och hårdföra de kan vara för att genomföra sitt regimskifte där mer går till den som har mycket och mindre till den som lite har. I dag skriver DN (egentligen GP, men jag hittar inte originalartikeln där) om att studenter ska förlora möjligheten till a-kassa 90 dar efter examen och istället tvingas in i samma system som övriga. Detta blir för många en mycket jobbig övergång mellan studier och arbete. Vem kan det tänkas skrämma bort från studier? Ja, inte är det den som har föräldrar som kan hjälpa till och betala i alla fall!

/Mattias

måndag, oktober 23, 2006

Jakob - Himmlen faller ner

Jag har tidigare skrivit om Jakob, en artist som förtjänar mer uppmärksamhet. Här kan ni se ett smakprov från hans senaste spelning på Underbara bar i Stockholm. Hans bästa spelning på åratal. En glöd och energi som slår det mesta i Svensk musik just nu! Besök honom på Hemsidan eller på Myspace.








/Mattias

lördag, oktober 21, 2006

Krossa facket och sparka den svage. Reinfelt har börjat!

Vissa saker går fort för den nya regeringen. Att direkt slå mycket hårt mot dess starkaste utomparlamentariska fiende, facket, och mot de som har svåraste att få det att gå i hop, låginkomstagarna.

Man höjjer avgifter till a-kassan, vilket naturligtvis slår hårdare för dem med längre inkomster eftersom det är en avgift och inte en procentsumma. Detta för att kunna finansiera skattesänkningar för de rika.

Att man höjjer kostnaden för att vara med i facket när man tar bort avdragsrätten slår naturligtvis mycket hårt mot facket. Med färre medlemmar blir facket svagare. Självklart är även detta ett slag i den fattige och svages ansikte. Man gör det svårare för de som kanske är i störst behov av ett starkt fack att bygga ett starkt fack. En ren taskspark från högern mot vänstern. Från den rike mot den fattige. Från egoismen mot solidariteten!

/Mattias

onsdag, oktober 18, 2006

Vem kan man lita på?

Man kan ju förvånas över att människor är förvånade över regeringen Reinfeldt är full av skattefuskare. Är det inte så att man alltid har vetat att det är ganska mycket fiffel och båg bland överklassen för att komma undan skatter. Jag tror jag kört fler människor till Djursholm i min taxi som hyllat skattefusk än som inte gjort det. Det verkar vara en ganska allmän uppfattning att det är okej att ta pengar från finansministern, ungefär som om det är i hans egen ficka dess pengar hamnar.

Det är också förvånande att inte media visat på detta att det är underklassens kriminalitet och fusk, ett svår påvisat mindre bidragsfusk som jagas och inte det gigantiska skattefusk som framförallt överklassen ägnat sig åt tidigare. Hur kommer det sig att högerregeringen inte tillsätter fuskjagare hos skatteverket? Skulle det vara för jobbigt att bli avslöjad?

/Mattias

Rapport från Stadshuset 2

I min rapport från stadshuset i måndags hade jag lite bråttom och var full av upplevelser. Därför kommer rapport nummer två redan nu.

En sak som hände som var mer problematiskt och som var av mer politiskt viktigt var att vi beslutade att ha färre möten, fast längre. Vi ska sammanträde var tredje vecka i stället för varannan. Ur demokratisk synvinkel är detta mycket tveksamt, framförallt om man sätter det i ett större perspektiv.

Om möten blir mer sällan kommer mer och mer att läggas på nämnderna och de är inte öppna för allmänheten, med andra ord kommer slutenheten mot bedborgarna att öka. Det är negativt för medborgarnas delaktighet i den politiska processen. Att borgarna dessutom drar in beslut från stadsdelsnämnderna till stadshuset gör att ännu fler saker göms i stängda möten.


Borgarna har visat sin syn på demokratin, det är sorgligt.

/Mattias

Rapport från Stadshuset 2

måndag, oktober 16, 2006

Rapport från Stadshuset 1

I dag satt jag för första gången i Stockholms Stadshusfullmäktige. Kändes ganska spännande och högtidligt, även om det var ett ganska kort möte och vi gjorde inget annat än formalian att utser borgarråd. Jag hade hoppats på att få rösta nej till borgarnas borgarråd, men vi valde alla i klump så det gick inte. Det var synd. Det var heller ingen debatt att prata om. Fast jag hade förväntat mig en mer proffsig ordförande, men han var väl nervös och kanske oerfaren, vad vet jag. Han kommer säkert in i kläderna.

Förhoppningsvis har jag mer att rapportera efter nästa session.

/Mattias

Den skamliga segern

Publicerat i Vänsterpress:


Vi skäms över att maktskifte skett. Vi skäms över lögnerna. Över tron på att det är människors lättja som orsakar till arbetslöshet, inte kapitalisternas jakt på profit. Vi skäms över att stora delar av arbetarrörelsen övergivit arbetslöshetsbekämpningen och låtit låg inflation gå först. Vi skäms över att ett arbetarparti lämnat utsatta grupper vid sidan om och låtit rasismen och högerpolitikens tåga in. Vi skäms över att vänstern inte har lyckats visa att de nya är de gamla moderaterna. Vi ställer oss frågan: Borde inte detta nederlag ha varit omöjligt? Borde vi inte med vår politik ha vunnit den politiska striden? Svaret är: Jo, om vi i arbetarrörelsen inte gjort många ödesdigra misstag.

Vad beror detta misslyckande på? Många utvärderingar kommer ske och de vanligaste förklaringarna kommer säkert vara: felaktiga mediastrategier, flata affischer, fel politiska frågor, skandaler, en bufflig patron, Ohlys kommunism, Vägval Vänster, Josefsson, Schyman osv. Detta har sin täckning men vi tror att vänstern måste se förlusten på ett djupare plan. Ställa en mer konstruktiv diagnos som sträcker sig bortom personifiering och nyhetsflöde.

Schyman sa i förra valet att vi skulle prata värderingar vid frukostbordet. Det var en usel strategi i en valrörelse. Men det är en viktig del i opposition och som metod för att vinna tillbaka makten avgörande. Vi i vänstern måste internt och externt våga ta diskussioner om individens frihet, vad rättvisa innebär, förankra våra moraliska värderingar samt stå för och försvara vår människosyn. Detta är svåra frågor, filosofiskt eländiga, men vi måste kunna besvara och aldrig stå svarslösa inför dem. De leder till de politiska ställningstaganden som formar världen. För att vinna den politiska diskussionen måste vi först vinna den filosofiska.

Den filosofiska diskussionen handlar om mer, den handlar även om människosyn. Vi menar att det finns symtom hos medelklassen, hos oss, på en skam, en medelklasskam. Fördjupad av den förvridna bild av människan den borgerliga mediaapparaten sprider. Det säga att det har gjorts felaktigheter, vabbats och jobbats samtidigt, varits lite extra sjukskriven, anställts svart arbetskraft eller köpts något skamlöst billigt, för att kunna tjäna något extra. Denna bild har spridits och utnyttjats för uppvigling till späkning av hegemonen. Till viss del har bilden speglat verkligheten och efter sig själv så känner man andra. Detta har lett till att botgöringen, vår egna flagning ska få slut på fuskandet; vi sänker A-kassan och gör det svårare att vara sjuk. Det är en infantil moralisk reaktion av dem som inte vet hur de ska hantera sin uppluckrande solidaritet. De skäms och har pålagt sig själva och utsatta den strängaste formen av försoningsakter, de skäms över sin egen svaghet.

Men de flesta människor uppfyller inte hegemonens bild av människan. Istället ser hon sig själv i en förvanskad spegel och utgår från denna förljugna bild i betraktandet av sig själv och världen. Vår humana diagnos är att bakom spegeln finns den spelande, kalkylerande och vägande människan. En människa som socialt präglats att bara tänka på sig själv. Men spelteorin är full av Allmänningens tragedi, fångarnas dilemma och free-rider problem, alla orsaker till skammen och medelklassens självbild. Om vi inte kan bemöta detta så är miljökatastrofer, kapprustning och nedmontering av trygghetssystem dess konsekvenser. Spelteori kan förklara människors agerande, rationella handlingar ligger bakom, men det är inte kloka handlingar som följt. Vänsterpartiet måste förklara att en mer solidarisk och klokare människa är svaret, ett svar som redan nu till stor del i grunden accepteras.

Men vi har inte bara förlorat den politiska och filosofiska diskussionen. Vänstern har även förlorat den semantiska. Motståndarna kallar sig alliansen och de nya moderaterna. Vi måste vinna orden åter, vrida nyspråket tillbaka. Partiet måste visa att det är gammal borgerlig politik som kallas ny. Vi måste granska motståndarnas förflutna. Det de säger nu, har de sagt tidigare. Välfärdsstaten var och är ett sätt att stoppa dem. Det gör vi genom att punktmarkera riksbanken, alliera oss med fackföreningar, visa på att en annan penningpolitisk regim är möjlig och lyckas förklara makroekonomin.

Politiken har under 16 år präglats av kriser och botgöring, pietistiska känslosvall. Landets välfärd sagts bero på regleringar av räntor, utgiftstak och annan matematik. Framtid har påståtts bero på enskilda personer. Vår övertygelse är dock att det är samtal, förståelse, intellektuellt reflekterande och en granskande kritik som bygger en människas självkänsla, och det är en bra självkänsla som bygger ett samhälle med minskande klyftor. Vårt parti kan detta. Vänstern måste ta på sig det ansvar detta kräver och i diskussion med medborgarna nå resultat. Här är början på vår förklaring och vi kan nu slippa skämmas!

Mattias Ericson
Vänsterpartiet Vantör, Storstockholms DS

Rickard Vester
Vänsterpartiet Kungsholmen

lördag, oktober 14, 2006

Pooma i stadshuset

I valet till Stockholms stadshus blev jag invald som ersättare för Vänsterpartiet. Jag hoppas kunna låta mina få, men trogna läsare följa arbetet i Stadshuset närmare.

På måndag börjar det hela med min första tjänstgöring när jag sitter in för Margaretha Johansson. Tyvärr får jag inte göra så mycket annat än lägga ner mina röster på borgerliga borgarråd, men ändå. Det ska bli spännande!

/Mattias

tisdag, oktober 10, 2006

Vem tjänar på pigavdraget?

Magnus Ljungkvist skriver intressant om hur högern ser på inkomst och hushållsnäratjänster. Han visar på att vår minister Borelius inte hade råd att betala annat än svart hemjälp när hennes familjs inkomst låg på över 130.000 i månaden. Hur ska då en som tjänar säg 30.000, eller 20.000 ha råd, ens med avdrag!?

/Mattias

Att överdriva

Häromdan raporterades om kravaller i Göteborg. Det känns svårt att tro på när det alltid är så att kravaller visar sig vara några sycken som kastar sten och massa som står runt omrking och försöker lugna ner, eller bara vill därifrån, eller bara är nyfiken på vad som händer. Så var det visst den här gången också.

" Den omfattande vandalisering som polisen beskrev i söndags visade sig vara ett par krossade rutor. Något mer har varken kommunens försäkringsbolag Göta Lejon eller de berörda stadsdelarna kunnat hitta."

När ska Aftonbladet och andra tidningar ta lärdom av sagan om Peter och Vargen, och för den delen även läsarna?

/Mattias

lördag, oktober 07, 2006

Tänk om världen vore enkel!

Ibland tycks personer i Vänsterpartiet se mycket enögt på orsaker och samband och tycks helt tappat förmågan att se i flera perspektiv samtidigt. Detta är i grunden den stora skurken i valnederlaget och det löser man inte genom att kisa ännu mer. Det löser man genom en bred organisation med välgenomarbetade grundvärderingar och en politik som lönar sig för många.

Självklart har kommunistspöket skadat partiet, lika självklart har inre slitningar varit skadliga och en viktig del i valnederlaget. Man kan diskutera i åratal vad, eller vem det var som startade det hela, men det är en diskussion jag tänker lämna över till historikerna. Men otvivelaktigt är att dessa stormar skadat organisationen hårt genom att suga kraft, ork och därmed möjlighet att fokusera ur medlemmarna. Det har djupt skadat vår trovärdighet och därmed allvarligt stört kommunikationen inom och utom partiet. Som jag ser det kan ingen som varit del i dessa bråk komma undan ansvar för katastrofen. Men det vi måste göra nu är att framförallt se över den sargade organisationen, vår kommunikation och börja diskutera grunden för vår politik, våra grundvärderingar.

Det är avgörande för partiets framtid att vi lyckas skapa en miljö där alla människor känner sig välkomna som vill arbeta för vår politik. Det säger alla, men man visar det genom att på allvar förändra sättet människor kommer i organiserat arbeta i partiet.
Är det t.ex. rimligt att man måste bli nominerad, föreslås av en valberedning och till sist vald av en distriktsstyrelse för att tillsammans med fyra andra människor kunna vara med och arbeta med studiefrågor för ett distrikt. Är det rimligt att om jag sitter med i en förening som inte fungerar inte ska ha någon möjlighet att ta mig ur det greppet och hitta andra som vill arbeta med samma saker som jag. Nej, självklart inte. I denna märkliga, föråldrade organisationsform misstänker jag är en stor del av svaret till att genomströmningen av medlemmar är relativt stor finns. I stället måste vi ha grupper som arbetar med frågor dit alla är välkomna att arbeta kan vända sig och kunna kasta sig in i arbetet. Det ska inte vara kompisarna i olika valberedningar och styrelser som ska styra möjligheten att arbeta inom partiet, det är viljan!

Vi måste även hitta former för kommunikation mellan partiet och medborgarna.
Det är avgörande för den politiska trovärdigheten att de som valts av och representerar ett område bor i det området. Alla människor ska ha möjlighet att träffa vänsterpartister som representerar dem i olika församlingar. Den representativa demokratin är värdelös om inte politikerna bor och lever i de områden där människor valt dem!

Slutligen måste vi på allvar diskutera filosofiska frågor och värderingar. Vi måste vinna diskussionen om den fria viljan och vad rättvisa är. Vad är det som gör att man handlar på det sätt man gör? Vad betyder den rättvisa som alla säger sig vilja eftersträva? Det är helt olika mellan höger och vänster, och om vi inte kan övertyga om vår syn kan vi aldrig vinna slaget om samhällets utformning. Hela det politiska valet man gör som individ baseras ytterst på dessa två frågor. Om vi kan vinna dessa har vi vunnit nästa val och kan på fullt allvar påbörja en offensiv utbyggnad av den offentliga sektorn, påbörja den förkortade arbetstiden och ta tag i vår tids stora frågor, de som blottlagts av feminismen samt miljöfrågan.

Det är en lång kamp vi har framför oss, men den är livsavgörande för partiet och ytterst för hela samhällets överlevnad.

/Mattias

Texten ursprungligen skriven för Vänsterpartiets debattsida, därav kommer sig att vi:et betyder Vänsterpartiet.

söndag, oktober 01, 2006

Moderaterna och Hitler

Det är väl bara att som Doktor Kosmos konstatera att Moderaterna gjort sitt bästa väl sedan Hitler!

/Mattias