måndag, juli 31, 2006

Ibland är struntsaker strunt men ändå inte!

Idag upptäckte jag att Pooma finns med på bloggtoppen. På en smickrande 94:e plats bland politiska bloggar. Lite roligt känns det att man ligger för t.ex. sossarnas valblogg (som i och för sig har semester, men det behöver man ju inte säga till nån. Man kan till och med påstå på kvällstidningsmaner att Pooma är större än Socialdemokraterna.), junilistans dito och flera stycken som driver egna valbloggar i ett led i sin kampanj att komma in i olika parlament.

/Mattias

Kommer Bruce med nytt outgivet material, kanske till jul?

Nya skivor med Bruce Springsteen har duggat ganska tätt under senare år känns det som. Det är svårt att inte känna en liten lätt lukt av girighet från den alltid så ogirige Bruce. En nytgåva på en skiva som kom tidigare i år, reissue av Born to run förra året, en livecd som är identisk med en livedvd som släptes med redan nämnda Born to Run, En trippel med sk Essentiella låtar för några år sen, flera andra livedvder. Faktum är att han snart har släppt fler produkter med gammalt material än originalutgåvor. Men va fan, det är världens genom tiderna bästa artist så jag är ändå nöjd och kommer köpa allt.

Nu pratas det om en ny samling, en ny Tracks, med det geniala namnet Tracks II. Tracks är en 4cd box som kom 1998 (vilken mitt exemplat är singerat av alla medlemmar i e-street band inkl. Bruce himself!) med tidigare outgivet material. Alla Springsteen-fans har alltid vetat att Bruce har lämnat många bra låtar utanför de släppta skivorna för att han haft det goda omdömet att se till skivans helhet i stället för de individuella låtarna. Exemplen kan göras så många att de blir ointressanta både för den oinsatte, det säger inget, och för den insatte, det är redan kännt. Det var med andra ord med stor tillförsikt man såg fram emot den där releasen av alla de där låtarna man i vissa fall hört på knagliga kasseter från svajjiga bootlegs, men nu i perfekt ljud. Den var mycket, mycket bra. Och nu pratas det om en tvåa. Spännande, men inte lika spännande. Om inte. OM inte. Tänk om det är en livetracks de pratar om. Eller en livetracks-DVD.

I vart fall diskuteras det på forum som Springsteen.se, Greasylake och Stoneponylonden. Men det gör det alltid. Men nu blir det lite mer verkligt eftersom självaste Jon Landau, Bruces manager pratar i en intervju. Det är inte så vanligt minsann. Det han säger:

"´There remains a substantial amount of material for some sort of Tracks II idea,´ he admits. Springsteen, by his own admission, is keen to release more records at a faster clip, without a reduction in quality. [...] Landau describes last year’s Born To Run reissue project as ‘a pure joy’. The slim-line box set included a DVD on the making of the album, as well as the concert DVD and ensuing live album Live At The Hammersmith Odeon. Rumour has it that concert film from the 1978 Darkness On The Edge Of Town may also be released at some point in the future. ´We have been paying more attention to the video archives,´ admits Landau. ´I think we’re now on a track where, in between releases, we’re going to find more and more ways of releasing stuff of Bruce’s. We should get a lot of stuff out. I think twenty-five years ago we were sort of the opposite. Unless it was perfect and met certain criteria, [Bruce] didn’t want anybody to hear it. Now, it’s just so much more relaxed … we’ve all gotten much more relaxed as time goes on. Releasing great music is still the aim.´”

Det där låter ju spännande. Men får några kanske det här låter ännu mer spännande:

"Springsteen has admitted that a new E-Street Band album is next on the agenda. "

/Mattias

Filmtips!

För insikt om den pågående konflikten i mellanöstern rekomenderas denna film. Som alltid måste man komma i håg att det är en partsinlaga, precis som all annan propaganda i medierna.

Peace, Propaganda and the Promised Land

Fick tipset härifrån.

/Mattias

söndag, juli 30, 2006

Polisingrippandet mot SAC:s blockad fördöms!

Vänsterpartiet Storstockholm har via vice-ordförande Pia Ortiz-Venegas fördömt polisingripandet mot SAC:s blockad den 21:a juli. Som del av Vänsterpartiet Storstockholm vill jag också skriva under på fördömmandet. Vi får aldrig vika oss i den fackliga kampen!


"Vänsterpartiet Storstockholm fördömer polisingripandet vid SAC:s blockad!

Fredagen den 21 juli sattes Fosie stadsdelsförvaltning i Malmö i blockad av fackföreningen SAC, Sveriges arbetares centralorganisation, i protest mot att två av fackföreningens medlemmar omplacerats utan saklig grund. Blockaden var laglig och fullt legitim.

Dom 80 strejkvakter som skulle bevaka blockaden kunde inte fullfölja sin uppgift eftersom polisen brutalt bröt upp den helt lagliga blockaden. Rapporter tyder på att flera av strejkvakterna misshandlats svårt och att polisen även använt sig av pepparspray och hundar. Vänsterpartiet Storstockholm ser med bestörtning på polisingripandet. Det hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle att polismakten har möjlighet att inskränka grundlagsskyddade fackliga rättigheter.

Denna händelse får inte gå obemärkt förbi. Vi lever i en tid då dom mest fundamentala demokratiska fri- och rättigheterna i vårt samhälle såsom fackliga rättigheter befinner sig under ett konkret hot. Rätten för fackföreningar att vidta stridsåtgärder är grundlagsskyddat i Sverige.

Fackliga företrädare från samtliga fackförbund måste se det principiellt illavarslande med polisens ingripande vid SAC:s blockad. I morgon kan det vara ett annat fackförbund som drabbas.

Pia Ortiz-VenegasVice ordförande i Vänsterpartiet Storstockholm"

/Mattias

Krigspelens bittra eftersmak!

Att spela krigsspel just nu kan ge en bitter eftersmak. Hur kan man roas av mördande när man vet att det varje dag dör mängder av folk i väpnade konflikter världen över. I dag mest uppmärksammat genom Israels grymma krigföring mot civila i södra Libanon och Palestina.

Lockningen till krigsspel har naturligtivs lett till en enorm flora av olika krigsspel som säljer jäkligt bra. Personligen tror jag det är en del i en världsomfattande krigspropaganda där man som spelare lär sig att krig är spännande och motståndaren anhumaniseras allt för att man ska kunna tänka sig att stöda och ytterst delta i krig. Det mest flagranta exemplet är det spel som tagits fram tillsammans med den amerikanska krigsmakten och där man när som helst kan trycka på en knapp så kommer man till en värvningssida hos den amerikanska armén. Tydligare än så kan det inte bli.

Det får mig att osökt att tänka på de där som går runt i Michel Moores film 9/11 och försöker värva folk till den amerikanska armen genom att krydda armens lockelse med vilka kändisar som legat vid marinen. Männen går runt och riktar in sig på de som tycks mest lättpåverkade att gå med. Företrädelsevis fattiga, unga svarta män som inte har nån annan utväg ur gettot än den genväg armén påstår sig sig utgöra. Om man överlever vill säga.

Från detta cyniska värvningsförfarande är det inte långt till hur den engelska flottan värvade folk under 16-1700talen. Kidnappning. Man hade helt enkelt personal som åkte runt och kidnappade människor och tog dem till flottans skepp och skeppade ut dem på de sju haven. Det är nästan så det känns overkligt.

Overkligt verkliga är dessutom många av de krigsspel som satsar på en påstådd realism. De ligger grafiskt sett mycket nära verkligheten och speltillverkarna gör allt för att fylla spelet med så mycket vapen som möjligt.

Då är det viktigt att minnas att när man själv spelar spel dör andra i ett spel som bara är lite verkligare. För att hålla sig kvar i den kunskapen har Michib6 gjort den här lilla filmsnutten:

http://www.youtube.com/watch?v=-ln6TGFDn7k

/Mattias

lördag, juli 29, 2006

När argumenten tar slut!

Har varit i en ordväxling med en liberal på Kalle Larssons blogg. Det handlade väl ytterst om vad rättvisa är. Den tog ett lite rumphugget slut. Se bara här:

"Men det dumma med din ide Tobias är ju att om jag har mongon till föräldrar som inte vill satsa på mig blir jag lidande för det medan min polare har sjyssta förädrar och satsar på honom får mycket bättre förutsättningar i livet. Det skapar ju inga rättvisa förutsättningar. Det skapar i stället ojämlikhet och andra dumheter.
/Mattias
Skrivet av: Mattias Ericson juli 27, 2006 11:13 EM



Kom igen, livet är inte rättvist! Men om nu ett barn har föräldrar som hindrar det från att utvecklas och må bra, så har det i min stat rätt att ifrågasätta dem som förmyndare och byta ut dem, precis som nu.
Flocken Frihetsguiden kommer i framtiden att erbjuda fosterhem inom flocken. Vi kan inte tänka oss en bättre fostran än den som vi redan ger barn i flocken: De lär sig att respektera sig själva och andras rätt likvärdigt och sedan "GO AND GET IT".
Skrivet av: Tobias Struck, etnolog juli 28, 2006 12:49 FM



Kom igen nu, livet är inte rättvist men ska vi lägga utjämningsfrågan på barnen? Verkar det inte orimligt att förvänta sig att barn ska vara mogna att förstå när de får en utbildning som ger dem sämre förutsättningar? Ska 6-åringar sitta med bilderbokskataloger och välja var de verkar få den bästa utbildningen och om de inte får som de vill byta föräldrar?
Det sista hajjar jag inte alls!
/Mattias
Skrivet av: Mattias Ericson juli 28, 2006 07:24 EM



Jag snackar inte om "utjämning". Det är din socialistiska skolning som får dig att tro på det. Jag snackar om individens frihet.
Hur skall du "utjämna" alla naturliga ojämlikheter i människors förutsättningar via statlig administration? Via gen-manipulation? Även om du ger lika många kritor och lika många block till alla, så kommer ändå en del 7-åringar att rita huvudfotingar medan andra kommer att rita en fotografisk Luke Skywalker ur minnet.
Och vad är skamligt eller dåligt med det? Skolor för just ditt barns begåvning, kommer att ge dig ett bra erbjudande för att på det sättet ha ett bra kundunderlag att skryta med. De som inte kan rita eller skriva så bra, kan kanske gräva och snickra jättebra. Vad är fel med att låta dem utvecklas inom sin talang?
Det finns skolor i USA som är riktigt liberala: Totalt förbjudet att skräpa ned eller störa någon. Ger dryga kvarsittningar.Total frihet i ämnesval. En kille satt och meta en hel termin. Föräldrarna var oroliga. Varför? När han hade gått ut nian, så startade han en liten affär för fiske. HAn blev den bästa i sin stad inom sin bransch på bara några år.
Och vad förstår du inte av fosterhem och "go and get it"?
Längtar du efter något annat än att sitta och tycka synd om främlingar? Go and fucking get it.
Det kallas passion! Det är inte så farligt att älska sig själv och följa sitt hjärta som socialister tror. Skrivet av: Tobias Struck, etnolog juli 28, 2006 08:25 EM



Att tro att individens frihet för de flesta kan komma utan hjälp av andra är det bara din liberala skolning som får dig att tro.
Alla ojämlikheter går inte att få bort, men många gör det. T.ex. orättvisan och de förutsättningar det ger att födas med rika eller fattiga föräldrar. Det kan passa alldeles utmärkt att jämna ut med statlig administration om det är vad du vill kalla fördelningspolitik.
Angående genmanipulation tror jag inte det är varken en önskvärd eller möjlig väg att gå för att förbättra världen. Många socialister, oxå jag tycker att genmanipulation är något vi måste vara mycket försiktiga med. Däremot har jag förstått att många liberaler tycker att det ska stå helt fritt för en individ att forska hur den vill inom ämnet.
Man utjämnar självklart inte skillnaden mellan en talangfull tecknare och en icke-talangfull genom att ge dem lika många kritor och ritböcker. Exemplet är uselt eftersom det är inte den typen av jämlikhet socialismen vill uppnå och är därutöver ett missförstånd av vad socialism i grunden är.
Socialismen bygger i grunden på Marx och Engels rättviseteorem: Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov.
Om vi tar skolan som exempel och applicerar teoremet på det så blir det rättvisa att den som behöver extra hjälp i matte får det, de som är svaga i svenska får extra svenska. Den som har mycket pengar betalar mer till skolan, de som har mindre pengar betalar mindre. Så enkelt är det. Och jag ser definitivt inget skamligt i det.
/Mattias
Skrivet av: Mattias Ericson juli 28, 2006 10:41 EM


"Socialismen bygger i grunden på Marx och Engels rättviseteorem: Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov."
Du får inte det som du vill ha av mig. Så du tar det ändå? Bara för att jag kan ge det till dig?
Jag ger av min förmåga til den som vill behandla mig med respekt och ge mig något i utbyte, om inte annat så lojalitet.
Du får inga mer ord av mig efter dessa.
Du kommer aldrig att få tilhöra min flock.
Jag kommer att vända ryggen åt dig när du behöver beskydd.
Dygnet har bara 24 timmar. Jag ger efter min förmåga till den som ger mig min värdighet.
www.tobiasstruck.blogspot.com"

Vad ska man säga?

/Mattias

fredag, juli 28, 2006

Avbryt allt militärt samarbete med Israel!

Det finns ingen direkt anledning för mig att skriva sämre det andra skriver bättre men vore det inte rimligt att Sverige omedelbart avbröt allt militärt samarbete med Israel? Ingen kan väl rimligtvis påstå att det landet inte befinner sig i krig?

Kan vi verkligen som land motivera ett försvarssamarbete med ett land som de facto medvetet bombar FN-posteringar, ett land som pratar om att alla barn som bor i Libanon är terrorister, ett land som systematiskt dödar människor som försöker rädda sina liv i ambulanser och livbåtar, och så vidare och så vidare?

Självklart är det moraliska och enda rimliga svaret nej, men efter vad jag förstår säger inte regeringen och vapenindustrin det. Men det är väl ej att förvånas över?

/Mattias

Vad ska valet egentligen handla om?

När man som medborgare i demokratin Sverige i höst går runt på gator och torg kommer man förhoppningsvis att stöta på både ett och två torgmöten, ett gäng flygbladsutdelningar och kanske nån paneldebatt om man smiter in på nåt biblioteket.

Innan man gör det bör man som deltagare i demokratin tänka ut ett par frågor som man faktiskt bryr sig om och tycker är viktiga för en själv. Det kan handla om precis vad som helst.

Anledningen till det är att om demokratins spelare inte själva försöker sätta agendan kommer den till stor del att sättas av media, och den har nästan alltid en annan agenda än människor utan makt. Risken är därför att valet kommer att handla om hur människor kommer överens mellan partier, eller att man påstås vara mer pålitlig än övriga alternativ. Men om man tänker efter kan väl inte det viktigaste vara att en människa är pålitilig om pålitligheten berör hur han skall förstöra ens liv?

De frågor som är viktiga för deltagarna i demokratin är självklart hur samhället kommer utformas, hur skolan kommer se ut, hur vården ska administreras, om man ska ha råd att gå till doktorn och så vidare. Den diskussion är den som de flesta människor faktiskt tjänar på. Men det gör inte den ekonomiska makten, och inte heller den polititska högern!

/Mattias

torsdag, juli 27, 2006

Snuskig kapitalism

Olydig ledde mig häromdan till skojig sida. Tjuvlyssnat. Vad sägs om följande:

"Krossa kapitalismen, jag menar nekrofilismen!
Restaurang Los Sombreros, Gävle
(Två tjejer ska just ta för sig av texmex-buffén).T

jej 17+ 1: Alltså, det är bra att man kan ta hur mycket man vill. Man kan vara som värsta....eh, vad heter en sån där som stjäl saker hela tiden?
Tjej 17+ 2: Kapitalist?
Tjej 17+ 1: Ah, just det, eller är inte det en sån där snuskgubbe som tänder på lik?"

/Mattiaa

LAS och Scarlett Johansson

Blev i dag lite lurad att köpa Aftonbladet. Man fick med en dvd-film. Filmen hette "In Good Company". En romantiskt komedi. Jag är lite svag får sådana. Dennis Quaid och Scarlett Johansson är båda dugliga skådisar att titta på, så det kunde väl bli en trevlig kväll i väntan. Inga större förväntningar på mening och djup, men ändå.

Döm då om min förvåning när filmen vi blivit pålurad har en undermening som passar väl in i den svenska valdebatten. LAS. Filmen handlar om LAS. För det som händer i filmen är att människor får sparken för att de jobbat för länge. För har man jobbat länge kostar man pengar och ska kapitalisten tjäna pengar är logiken i investmentföretagandet att människor som kostar pengar är dåliga människor och måste sparkas, oavsett eventuell kompetens. Man får även se att en person hotas av sin chef med att få sparken för att han säger sin mening. Med motiveringen att han kostar för mycket pengar så klart. Och det är okej i ett samhälle som saknar sådant som LAS. Det är hela tiden vinsten som sätts främst och att människor jobbat på plasten i t.ex. åtta år spelar ingen roll när profiten ska fram. Det skapar inte trygga, säkra människor som tar hand om sina nära och kära och uppfostrar dugliga barn och hjälper till att förbättra världen. Tvärtom.

Poängen med LAS är att just den osäkerheten som skapas i det system som högeralliansen vill skapa inte ska vara möjlig. Har du tagit dig in ska du kunna känna dig trygg där inne och inte våga andas förrän du gått i pension av rädsla att du ska få sparken. Men högeralliansen vet att människor som är rädda går med på ganska mycket för att överleva och vem är det som ytterst tjänar på det. Ja, inte är det arbetaren. Det är den redan rike, den med makten, i marxistisk teoribildning; kapitalisten!

Filmen handlar om lite annat också som kan vara intressant för en levnadsintresserad människa, kärlek, relationer och storföretagande. Ingen fantastisk film, men Aftonbladet hade nog tänkt till när man säljer den här filmen två månade innan valet. För ingen som har sett filmen vill längre skippa LAS.

Scarlett och Dennis då, var dom dugliga? Jo, de var trevliga att titta på båda två!

/Mattias

Bruce Springsteen - Born to Run (1975)

Born to Run. Born to Run. Skivornas skiva. Musikens sixtinska kapell. Perfektion. Aldrig har musik låtit så bra, och aldrig kommer den göra det igen. Kanske tycker ni att jag överdriver, men det gör jag inte. Born to Run är en skiva med 8 stycken låtar som alla är perfekta. Det finns inte en enda takt, inte en frasering, inte en ton, inte ett ord som inte sitter där det ska. Världens 3-4 bästa låtar finns på denna skiva. Thunderroad, Born to Run, Backstreets och vissa dagar Jungelland. Övriga låtar får nöja sig med att hamna bland de 20 bästa, eller nåt sånt. Kanske 30 om vi ska vara sjyssta mot andra Springsteenproduktioner, Beatles, Dylan och alla de där andra som oxå gjort mästerverk. Men ingen har lyckats som denna skiva.

Det Bruce lyckades fånga var livet. Poesin. Kärleken. Tvivlet. Allt utom politiken finns med här. Men kanske ändå. Vad är politik om inte den sexuella osäkerheten i Backstreets, livsödet i Meeting across the River, arbetsfrustrationen i Night eller saxofonen i Jungelland? Det sista är nog en överdrift men man känner att den nog kan förändra världen. Hela skivan blir på det viset politisk. Den förändrar världen. Den förändrar människor. Om man är mottaglig visar den precis hur världen ser ut och ger dessutom en antydan om vägen ut. Fast kanske är det för tidigit. Kanske väcker han bara de där frågorna i lyssnaren. Jag spelar kanske över.

Skivan tog två år att göra. Titelspåret tog bara den 6 månader och oräkneliga variationer innan Springsteen var nöjd med resultatet. När den kom slog den ner som en bomb i musiklanskapet och en kometkarriär väntade för mannen som senare blivit känd som the Boss. En karriär som kunnat sluta i en rättstvist strax efteråt. Under hela inspelningsprocessen stog Bruce inför hotet att lämnas efter av skivbolaget, de två skivorna innan hade inte sålt tillräckligt och ingen trodde längre på honom på CBS. Men det gick. Resten är historia. Man tänker på Bonos ord om U2´s karriär när de valdes in i Rock´n´Roll hall of Fame.

"That's what I'd like you to take away from tonight. I would like to ask the music business to look at itself and ask itself some hard questions. Because there would be no U2 the way things are right now. That's a fact. "

När musiker inte får chansen att misslyckas, om musiker inte får möjligheten att hitta sitt eget sound, om musiken inte får leva sitt lev utan i stället falla under en ständig kommers kommer den att tyna bort. Det är musikindustrins stora hot. Vi hade aldrig fått höra Joshua Tree, vi hade aldrig fått hära Blonde on Blonde, vi hade aldrig fått höra Exile on Main street, vi hade inte fått Born to Run.

Musiken är rock, stor rock, rock som sväller, rock som blir precis som stor att en nästan spricker, men klarar sig på något märkligt vis. Kanske för att den är sann!

/Mattias

onsdag, juli 26, 2006

Om friskolor och dubbelmoral

Inte för att man egentligen vill göra en korkad debatt längre, men i bland behövs det lite sans och vett. För några veckor sedan försökte t.ex. "Affärsvärlden" och några andra högermedia göra en stor sak av en liten, Lars Ohlys dotter går visst i en friskola. Om jag förstått saken rätt handlar det om Fryshuset i Stockholm. Eftersom Vänsterpartiet är emot friskolor skulle detta alltså vara dubbelmoral. Några saker måste man dock konstatera innan man förfasas och drar ut i strid mot dubbelmoralisten och friskoleivraren Lars Ohly.

När jag började gymnasiet för länge sedan var det jag som valde vilken linje och på vilken skola jag skulle gå. Mina föräldrar hade inte ett smack med den saken att göra, de fick inte vara med i den beslutsprocessen alls. De kanske sa vad de tyckte, men vad skulle de göra om jag i deras ögon valde fel? Säga upp bekantskapen? Kasta ut mig? Kanske lite surt bita i kudden är det enda de kunde göra. Jag antar att Ohly har uppfostrat en dotter som själv kan fatta sina beslut kring vilken skola och vilket program hon vill läsa och att han enbart kan betraktas som en remissinstans i sammanhanget. Allt annat vore så mycket mer upprörande, om han agerat patriark och förbjudit sin dotter att gå i den skola hon själv ville hade rent av varit förkastligt.

En annan fråga är om man kan vara emot en friskola och ändå utnyttja den utan att säga emot sig själv. Självklart kan man det. Det här handlar om två olika saker och därmed måste man förhålla sig till det med två, minst, strategier. Den ena handlar om det rent privata. Det är inte med sina egna barn man bedriver den här sorterns kamp. Det är genom politiken.

Om man ska dra dubbelmoralsvisan till sin spets måste man konstatera att den som är emot friskolor i ett land där enbart friskolor finns måste hålla sina barn hemma istället för att låta dem få en utbildning så att de själva kan påverka systemet! Likadant skulle det vara dubbelmoral av en moderat att låta sin barn gå i en kommunalskola om ett privatalternativ finns tillgängligt.

Den andra frågan handlar om man sturkturellt vill se en annan princip, ett annat system. I det här fallet ett system där alla erbjuds en lika bra framtid genom en lika bra utbildning för alla. Detta är den viktiga frågan, det är på det här planet man bör, och kan handla. Genom att genom demokratisk politik försöka förändra systemet till att alla ska ha möjlighet att få den bästa utbildningen kan man göra en reel förändring och på det sättet skapa en bra framtid för sig själv och andra.

Oaktat allt detta då? Har Lars Ohly visat på dubbelmoral när hans dotter valt vilken skola hon skulle gå på?
Om man menar att en människa på 15 - 16 år inte bör fatta beslut om sin egen framtid, som t.ex. vilken utbildning man vill ha utan att det måste vara förälderns beslut måste väl svaret bli ett: Ja!
Om man däremot anser att en elev som börjar på gymnasiet själv bör fatta detta beslut, i eventuellt samråd med sina föräldrar och vänner är svaret ett självklart: Nej, inte alls! Själv tycker jag det senare!

/Mattias

Andra kommentarer i ämnet:

Kalle Larsson

tisdag, juli 25, 2006

Wu Tang Clan - Iron Flag (2001)

Första gången jag hörde talas om Wu-Tang var i reklamen för Lollipop 96. Där kunde man höra en fras: "Wu-Tang Clan Aint Nothin to Fuck With!". Självklart föll man för det och drog till Skivhörnan och tjackade plattan Enter the Wu-Tang (36 Chambers). Den har snurrat många varv i CD-spelaren och hölls högt i min skivsamling. Trodde man hittat några nya bästisar. Fast det blev inte ett enda nytt inköp med gruppen utan jag har glidit runt inne i de där 36 kammrarna och tyckt att jag varit lite kool som ändå kunnat lite hip-hop. Men nu har jag i några dagar lyssnat på Iron Flag från 2001. Och jag diggar igen. Jag måste väl erkänna att jag inte kan nånting om HipHop, men man kan ju förstå när man hör bra musik. Iron Flag är en bra skiva. Inte lika bra som den där jag köpte inför Lollipopresan men ändå. Man sitter lätt och gungar med huvudet i takt med beatsen. Förmodligen är jag helt ute och cyklar när jag gillar det här om jag är på en fest med WuTang followers, men de lär aldrig läsa min blogg så jag går nog säker. Som med all HipHop kan jag inte separera låtarna från varandra utan upplever hela skivan som en helhet. Själv tycker jag att det är en styrka med genren eftersom det är så musik blir bäst, som långa kollage av toner, takter och texter. Det är mycket därför jag gillar Springsteen, skivornas helhet och inte låtarna som brottstycken. Springsteen påstår själv att han spelat in en hiphopskiva som han aldrig släppt, men jag vete fan. Helheten på Iron Flag är gungig, tilltalande och ger mersmak. Kanske köper jag nån fler Wu-Tangskiva inom tio år, men troligare är att jag kollar upp några av medlemmarnas andra projekt. Men det får bli nån annan gång. /Mattias

måndag, juli 24, 2006

Busher sjunger ut - igen antar jag!

Jag brukar sällan vara först med något. Men det här har jag inte sett hos så många andra, jag tycker dessutom att det är ganska kul. Vilket förmodligen betyder att det är helt uttjatat och redan passé. Anyho..



/Mattias

Ni som talar för krig!

Man kan inte låta bli att fundera över hur de människor som stöder krig är funtade. Förstår ni inte hur länge de människor vars städer och byar förstörs ruineras. Hur länge de går utan bostad, utan vatten, utan säker livsmedelstillförsel. Allt för vad?
Nu lär nästan en halv miljon människor vara på flykt inne i Libanon. och 300.000 Syrienb. Nästan en miljon!! Hela Stockholm stad. På flykt. Mer än så. Livrädda, utsatta, många sjuka utan möjlighet till hjälp. Allt för vad? Inte är det för människornas trygg- och säkerhet de nu är osäkra och otrygga.

För er som vacklar i er övertygelse om att krig är fel läs och följ denna blogg:

Lebanontrip

/Mattias

Totta och Wiehe: DYLAN (2006)

För ett gäng år sen lär Wiehe sagt att han inte tänkte översätta nåt mer av Dylan. Han ändrade sig visst, och glad för det ska vi nog vara. Den i våras släppta "Dylan" där Totta Näslund gör sin sista sånginsats innan han dör och Wiehe gör Wiehes tolkningar av Dylantexter är bitvis strålande, och bitvis kanske lite tråkig.

Låtvalet är intressant, inga självklara val och därmed blir det ett riktigt bra urval. En Dylanskiva med dessa låtar är en briljant Dylan blandning. Med några få undantag så handlar urvalet om guldkorn efter de som kanske kan betraktas som de gyllene åren. Det är klokt då det annars hade blivit i mycket utjatat material.

Tyvärr blir ibland översättningen ,som alltid med Wiehe, lite fåniga. Oftast funkar det. Sämst kanske i "Det är inte natt än" (It´s not dark yet), och nog bäst i "Ni som tjänar på krig" (Masters of War).

Tottas röst är ganska släpig och ofta trist, men ibland glimmar det till. Som bäst blir Totta nog i "Vad var det du ville".

Skivans höjdpunkter är för mig "Adjö, Angelina", "Ni som tjänar på krig". Med andra ord de som Wiehe sjunger.

Musikaliskt ligger låtarna nära originalen, det kan ju vara bra och dåligt, men det funkar. Det är ju bra låtar!

Vissa skivor funkar jäkligt bra att sova till, inte för att de är dåliga eller tråkiga, utan helt enkelt för miljön de skapar. "Dylan" är en sån platta. Det är vackert, det är känslosamt och det funkar alla brister till trots. Förmodligen för att det är Dylan som gjort originalen.

/Mattias

Världen blundar inte, den har en annan agenda!



Många röster höjs mot Israels folkrättsvidriga krig mot det palestinska och nu även libanesiska folket. Med rätta knyts nävarna och slagorden riktas mot den israeliska och amerikanska kolonialismen.

Bland många debattörer hörs sägas att världen nu blundar inför det som sker i mellanöstern. Men det är inte sant, det ser vem som helst som inte blundar. Att säga att världen blundar är en slentrian mässigt använd felaktighet. Världen blundar inte, världen har en annan agenda.

Världen, förstådd som den kapitalistiska, koloniala västvärlden, behöver Israel som anförvant. Världen ser i Israel en brygga in i den muslimska världen. Världen ser detta som en möjlighet att en gång för alla kunna kolonialisera mellanöstern.

Vi som inte vill stöda den kapitalistiska, koloniala ordning säger nej till morden, säger nej till vapnen och kräver ett omedelbart slut för Israels brott mot folkrätten. För för oss fyller de ingen funktion. För oss är människoliv det som ska sättas i första rummet, inte strategier. För oss är det friheten och inte förtrycket vi stöder. Det skiljer oss från den minskande skara som stöder de vidrigheter som nu utspelas i Libanon, Palestina och Israel.

På samma sätt är det en lögn och förenkling att säga att det började med några kidnappade soldater, och även om det vore sant vore det inte en ursäkt för att kidnappa ett lands folkvalda regering, att bomba och döda oskyldiga människor och skrämma barn till sömnlöshet med lågt flygande plan och helikoptrar. Det är inte rimligt att förstöra generation efter genereation för något mål.

Allt våld i regionen måste upphöra, och som alltid är det den starkaste som först måste sluta. Men som nästan alltid är den starke stark för att den är feg, och den fege törs sällan ta det modiga steget att gå först.

Därför måste vi tvinga den fege att ta sitt beslut. Bojkotta Israel! Avbryt all handel med Israel omedelbart! Fördöm ockupationen av Palestina och Libanon!

/Mattias

Läs även: ID:Pelaseyed

Nyheterna och reklamen - vår tids predikningar

För i världen, för länge sen, innan nån av oss som lever nu levde var alla tvugna att gå i kyrkan. Det var belagt med ganska grova straff att inte infinna sig till predikan. Anledningen till det var naturligtvis ganska enkel. Ingen fick missa den propaganda makten just då ville sprida. Makten var tvenne kan man säga, kyrkan och staten. Båda tjänade så klart på en sån här lag eftersom de båda kunde få sina budskap spridda, som dessutom passade varandra ganska bra. Oftast handlade det om att man skulle följa Guds och kungens lag och tycka att kungens krig var bra och guds straff välförtjänta. Vägen till lyckan och himmelriket gick genom kungen och kyrkan, genom makten. Då anpassade sig folket fint och fogligt.

Det fanns dessutom vissa dagar om året då man i alla kyrkor i hela landet läste uppe exakt samma information från kungen. Det är grejjer det. Alla i hela Sverige sittandes under samma stund och lyssnar på samma budskap från makten, straffbart att inte lyssna. Där ligger vi i lä i dag, eller gör vi det?

Vad är dagens löpsedlar, vad är dagens reklam och vad är dagens nyhetsrapportering om inte samma sak?

I princip alla i Sverige får nån gång i dag höra Bo Kaspers låt om nån i en bil, i princip alla i Sverige har i dag fått veta hur man ska se ut från nån reklampelare, i princip alla i Sverige har i dag kunnat läsa, höra eller se vem som är skurken i Israels krig mot Libanon.

Vi har alla nån gång i dag fått veta vad det är som gäller från makten. Hur du blir lycklig, hur du ska se ut, hur du tar dig till vår tids himmel, konsumtionen!

Makterna är fler än tvenne i dag, de har säkert olika mål och de har inte samma intressen. Men i mycket har de samma metoder som under den tid Sverige var en diktatur. Alla i riket får samma budskap samtidigt om vad som är sant och vad som är falskt, vad som ger lycka och vad som ger sorg och inte minst vad som leder till himmelriket och inte!

/Mattias

Intressanta länkar som hajjar vad det handlar om:

Olydig

söndag, juli 23, 2006

Häv EU:s frihandelsavtal till Israel

Helt fräckt snott från Fransisco Contreras blogg:

"Gå in på här och skriv under uppropet för att häva EU:s frihandelsavtal till Israel. Uppropet pågår till torsdag den 27/7. Texten finns nedan, men du måste gå in på länken för att skriva under. När du har fyllt i att du skriver under måste du godkänna underskriften genom att klicka på en länk som du får från namninsamling.com

Ingen kan göra allt - alla kan göra något!
Sprid vitt och brett!


Stockholm, juli, 2006

Utrikesminister Jan Eliasson
Utrikesdepartementet
103 39 Stockholm

Jan Eliasson,
Israels bombningar och massdödande i Gaza och Libanon är fruktansvärt och oacceptabelt. Hundratals civila har redan dödats, varav en stor andel barn. Hundratusentals människor befinner sig på flykt. Sjukhus, vägar, broar och hela bostadskvarter har utplånats av Israels flygattacker.

Omvärlden kan inte längre stillatigande låta detta fortgå. EU är Israels viktigaste handelspartner. Israel har idag ett mycket förmånligt handelsavtal med EU. Handelsavtalet är inte ovillkorat. Det ställer bland annat krav på att mänskliga rättigheter ska respekteras. Ett krav som Israel har kränkt med råge. Genom att ställa krav på Israel kan det internationella samfundet få Israel att upphöra med övergreppen.

1. Vi kräver att Du skyndsamt verkar för att EU:s frihandelsavtal med Israel upphävs.

Med vänlig hälsning"

lördag, juli 22, 2006

På Östermalm gör man tvärtom!!

Saxar från Springsteen.se

"Dagens Östermalmsnytt kommer med häpnandsväckande uppgifter...

´När Östermalmsnytt frågar 400 innerstadsbor hur de tänker rösta i folkomröstningen den 17 september svarar nästan hälften ja. På Östermalm är det tvärtom, här svarar mer än hälften nej.´"

Där ser man!

/Mattias

Medias vinkling - om upplopp och ordval

I dag var det en fredsdemonstration i Stockholms innerstad. Själv var jag med i Kungsträdgården men var tvungen att gå i väg ungefär när demon skulle gå. Som alltid vill man på nåt sätt bekräfta något man varit med om genom att läsa om det i tidningen så jag går in på Aftonbladet.se. Där kan jag läsa följande rubrik:

"Våldsamt upplopp i centrala Stockholm - Fredsdemonstration urartade. Mellan 200 och 300 barrikaderade sig i Berzelii Park"

Man blir som alltid förbannad när mongon som inte behöver bråka börjar göra det, oavsett vad det handlar om. Man ställer sig så klart frågan: Varför börjar personer som protesterar mot krig och förstörelse förstöra hela kampen?

Men lite längre in i artikeln får man ny information:

" – Vi har haft bra kontakt med arrangören av demonstrationen under dagen så ingen skugga ska falla över dem för det som inträffat. Oroligheterna är ett resultat av enskilda bråkmakare som inte hade med demonstrationen eller budskapet att göra, säger Mats Nylén."

Det var inte riktigt den bild som gavs i början!

/Mattias

Amerikansk kulturimperialism - eller nåt!

Såg "Crash". En utmärkt film om den mycket komplicerade rasism som genomsyrar det amerikanska samhället. Ja inte bara det, utan också hela det västerländska samhället, det svenska, kanske till och med hela världen. En rasism som möjliggör såna saker som kolonialisering och imperialism. Jag hade innan jag såg den föreställt mig den som en något tung film, inget man sätter på när man inte orkar titta på nåt jobbigt. Fast vi pratar inte en så jobbig film som kanske 2001 eller , båda märkligt bra filmer. Vi hade i vart fall hyrt tre filmer, alla av den kategorin, förmodat lite svårare film. Den franska filmen "Mitt hjärtas förlorade slag" och den koreanska "Järn 3:an". När vi ska bestämma oss för vilken film vi ska se faller lotten på den amerikanska. För vi var båda lite trötta och orkade inte med någon allt för svår film.

En bit in i filmen slår det mig. Varför tror jag mig orka jag titta på den jobbiga amerikanska filmen och inte den franska eller koreanska? Nu vet jag i och för sig inte att de var svåra eftersom jag inte sett dem, men det spelar mindre roll. Det som spelar roll här är att jag instinktivt kände att den amerikanska fimen var lättare att titta på än de andra två. Trots att jag egentligen inte hade en aning.

Svaret kan naturligtvis vara fler än ett. Kanske är det så att den amerikanska filmen lyckats skapa ett mer lättittad estetik, men jag vet inte. Är det verkligen lika lätttittat för alla? Nej, jag tror inte det. I själva verket handlar det om att jag sen barnsben lärt mig att tolka och ta in just den kommunikation som amerikansk film förmedlar, medan jag inte alls på samma sätt är van vid den koreanska, eller för den delen den vitryska, kenyanska eller iranska. Med andra ord blir det lättare för mig att ta emot amerikanska budskap och värderingar, oberoende av om det i förhållande till min övriga värderingskarta är överenstämmande eller inte, än vad det är att ta till mig budskap från andra delar av världen, eftersom jag inte förstår kommunikationen, i det här fallet bildspråket.

Att redan från barnsben enbart lära sig ett eller två bildspråk, estetiska språk är självklart ett handikapp, i mitt fall det svenska och anglosxiska. Inte bara det, det är dessutom ett sätt för den som sprider sitt budskap att stänga ute andras budskap.

Att massivt sprida sin egen kommunikationsform till den grad som den amerikanska i dag sprids över hela världen i dag. Kultur efter kultur beläggs med munkavle då ingen orkar ta till sig den kulturens uttrycksform, en kultur med munkavle är en döende kultur. Till slut står den enda kulturen kvar och därmed det enda sättet att uttyrcka sig.

Den som kan sin Wittgenstein vet att detta avskärmar och krymper oss människor. Den som kan sin Orwell vet vad detta kan leda till. Att möjligheten att sprida sina egna tankar minimeras och därmed krymps demokratin till ett skådespel där enbart den med makten likasinnade kan göra sig förstådd. DEt svarvita seendet kommer sprida sig som en solförmörkelse. Där har vi kulturimperialismen medel och mål i ett nötskal: Att ta över människor sätt och möjligheter att kommunicera. Till slut kan man bara kommunicera på samma vis som kolonialisatören och då minskar möjligheten till motstånd! Till slut blir vi maktlösa i en låtsas demokrati.

Hur motverkar man då detta? Lär dig och dina barn redan från början flera estetiska språk. Låt barnen titta på barnprogram och filmer från många olika kulturer. Ta dina barn och dig själv på utställningar som ifrågasätter, som tränar upp tänkandet, som blurrar till det svartvita med färgskalor och paletter. Lyssna på argument från alla håll. Då, och enbart då kan vi slå tillbaka den kultuimperialism som i dag håller på att förmörka världen!



/Mattias

fredag, juli 21, 2006

Klockan klämtar för krig!

Som av en ren tillfälighet läser jag just nu "Klockan klämtar för dig" av Hemmingway. KKFD utspelar sig under spanska inbördeskriget som i dagarna började för 70 år sedan och handlar om en gerillagrupp som ska spränga en bro i den spanska republikens offensiv mot den fascistiska, royalistiska armen. Den fascistiska arméns motiv till sitt krig var att störta den demokratiskt valda socialistiska regeringen.

I boken beskrivs en händelse när gerillagruppen intagit en by och ska avrätta de fascister som finns i byn. Avrättningen av de onda, för fascisterna var onda, sker på ett mycket, mycket grymt sätt. De som ska avrättas tvingas löpa gatlopp mellan bönder utrustade med verktyg som de stulit av en av de snart avrättade fascisterna, det är slagor man tröskar med, pikar man driver på oxar med, träklor och några av männen har skäror. I slutet av gatloppet är ett stup där de brutalt misshandlade männen, om de inte dött på vägen kastas ner för att gråtandes krossas av fallet. Den som berättar historien är Pilar som är gerillaledarens fru. Hon berättar inte bara om den grymhet som bönderna visar, utan hon visar i sin berättelse på något viktigare, deras vankelmod. Hur de som bönderna mördar är sådana de känt i hela sitt liv, i några fall kanske även varit deras vänner.

På ett fruktansvärt naket sätt visar Hemmingway här på hur grymma den snällaste bonde blir när han pressas, och under lång tid pressats av herrarna. Även den gode är alltså grym, vem är då vem?

Samtidigt som jag läser boken som är 66 år gammal dras andra krig upp, andra fienders mödrar ska gråta. Samtidigt ser jag, tillsammans med hela världen hur en grym armé som är Israels urskillningslöst mördar oskyldiga människor i Libanon och Palestina och vi har sett hur den förmodat goda amerikanska armén betett sig i Abu Graib och Guantanamo. Just nu dör oskylidiga människor för att andra människor tror på krig. Människor som annars fått fortsätta leva. För krigshetsare, oavsett vems sida ni står på, när ska illusionen brista? När ska ni förstå att den goda armén aldrig kommer att finnas?

Det man alltid måste komma i håg är att för att kunna kriga måste man vara beredd att döda, för att kunna döda måste man grym, grymma människor utför grymma handlingar och grymma handlingar är alltid grymma handlingar oavsett vem som utför dem och varför! Därför är krig alltid fel alternativ.

Allt detta påminner mig om en dikt jag själv skrivit för många år sen, "Männen och friheten" (här kallad "Vad händer när männen tar makten?"), en passage i den går

"Den stora mannen spyr ut röken
Han stoppar in flickebarnet i sin mun
Han äter upp hennes safter
Dom hon skulle ge sin älskade
Han som den stora mannen redan satt i fängelse
Ett fängelse i ett annat land
Ett land där fiendens mor också gråter
Den store mannen vet det
För han är inte dum
Han är elak"


Innan man sänder i väg en armé med applåder måste man minnas att även fiendens mor älskar sin son och gråter, även fiendens far sliter sitt hår och även fiendens bror får ett rättmätigt hat att legitimera sitt inträde i sin armé med.

Nu när krigets klocka klämtar måste vi hålla våra huvuden kalla, vi får aldrig bli som bönderna i den lilla byn som med sitt rättmätiga hat mördar grymt och brutalt.

Säg Nej till Krig! Aldrig i mitt namn!

/Mattias

söndag, juli 16, 2006

Krig är Fred. v.2006

Jag vet att det är tjatigt, men det är svårt att inte tänka på nyspråk ganska ofta. Krig är Fred, Frihet är slaveri och vad det nu mer var för slogans George Orwell skrev redan 1948, i boken 1984. Krig är Fred. Ibland har jag hört Kofi Annan säga att det och det hotar "världsfreden", jag har hört Bush också säga det och flera andra. Jag har alltid hajjat till och tänkt att jag missade meddelandet om att vi uppnått världsfred. För ett hot mot freden måste väl innebära att det är fred och krig riskerar att bryta ut? Visst är det fred i stor del av västvärlden, men samtidigt befinner sig flera västländer i krig. Fast kolonialkrig har ju fördelen att utspela sig i främmande länder och man kanske få för sig att det är fred i sitt eget land fast man har soldater i andra länder som mördar.

Det blir förstås svårare att tro på några direkta hot mot världsfreden, när världsfreden inte finns och aldrig har funnits. Jag försöker se mig om i världen och hitta världsfreden. Tittar i en tidning i dag söndagen den 16 juli. Jag tar rubriker från DN´s första sida som exempel.

"Åtta döda i attack mot Haifa."

"Indien fryser fredssamtal med Pakistan."

"Turkiet hotar med hårt slag mot PKK."

"Tusentals koalitionssoldater i offensiv i Afghanistan."

"FN röstar för sanktioner mot Nordkorea."

Ganska mycket krig och elände för att vara en värld i fred. Ovanligtvis fanns det inget om kriget i Irak. Men det finns väl en gräns på eländet så här på söndagseftermiddan.

Om det verkligen är fred vi vill ha, så är det nog inte den här freden.

/Mattias

lördag, juli 08, 2006

Så blir jag aldrig behandlad!

Skulle hyra en bil på Statoil häromdan. Hamnade bakom två män vars utseende tydde på att de nog var födda i Mellanöstern nånstans. De verkade ha problem av nåt slag. Ganska snabbt framkom att kassörskan inte ville hyra ut en bil till dem eftersom de inte hade svenska körkort, och inte heller hade några pass med sig. Inte vet jag om de har såna regler eller varför, men det verkade lite märkligt. Det de borde vara intresserade av är väl om de kan köra bil eller inte, och en man med körkort måste väl ändå antas kunna köra bil Även om det är ett danskt körkort. Fast det var inte det som störde mig mest.
Det som var läskigast med situationen var hur jag i direkt aktion kunde se de två männen utsättas för en diskriminerande behandling. Som hon betedde sig mot dessa män! Tonen, attityden, ordvalen. Det var obehagligt till och med för mig som i sammanhanget befann mig i perifering. Låt mig försöka återge en del av dialogen.

Kassörskan: Men ni måste ha ett pass.
Mannen: Ni sa på telefonen att vi behövde körkort.
K: Men vi är i Sverige och då förutsätter man att det är ett svenskkörtkort!
M: Men jag trodde...
K: Du, tror det gör man i kyrkan!

Whatta fuck! Så där säger man väl inte till folk?

Förutom att detta är en blixtbelysning av hur diskriminering kan ta sig direkta uttryck utan att det är möjligt att för andra i efterhand visa på att det faktiskt var det som hände så är det en intressant sak med detta att hon nog inte tyckte att hon själv agerade fel. I själva verket tror jag, men jag vet inte, att hon tyckte att hon behandlade dom här två männen som alla andra kunder som kommer in i butiken. Men jag vet att jag aldrig har blivit behandlad så nedlåtande av en kassörska. Den enda skillnad som jag kan se var att dom inte var födda i Sverige, vilket tanten i kassan och jag var och då får det nog etiketeras rasism!

/ Mattias

fredag, juli 07, 2006

Varför kan man inte bara göra rätt?

Livet är märkligt. Hur svårt kan det vara att sköta sig korrekt, och varför är man så rädd för att sticka ut hakan. Saxar det här från Francisco Contreras utsökta blogg:

"Systembolaget bestämde sig för inte så länge sedan att ursprungsmärka Koscher-vinet från Golanhöjderna i Syrien med ´Israel-ockuperat syriskt område´. Helt korrekt enligt folkrätten. Men när borgerliga politiker kritiserade beslutet tog Systembolagets ledning helt bort ursprungsmärkningen. Systembolaget tar med detta sista beslut ett djupt oetiskt ställningstagande och går emot EU:s direktiv (att sälja viner från ockuperade områden är en överträdelse mot EU:s direktiv) och att inte märka dem korrekt är ett brott motlivsmedelslagen.

Ammar Makboul, aktiv i Palestinarörelsen och Nätverket Bojkotta Israel, säger till Arbetaren att Systembolagets beslut är absurt och visar på Systembolagets okunnighet. Att inte ursprungsmärka vin som producerats på ockuperat område är att normalisera Israels illegala ockupation. Det om något är ett politiskt, ochdjupt oetiskt, ställningstagande."

Det är verkligen svårt att skapa fred och demokrati under sådana här förutsättningar.
Systemet törs inte följa lag och ordning för att borgarna gapar och skriker. Vad är Systembolaget rädda för? Att borgarna ska bli sura och lägga ner Bolaget om de tar makten? Det lär de väl göra i alla fall. Ännu ett bra argument för att rösta vänster.

Hela grejjen påminner mig om när jag för ett antal år sedan var på Coop i Nyköping och skulle handla mat.

En man ville sätta upp antikrigsaffisch men nekades av butiksägaren för att han inte ville stöta sig med sina konsumenter. Mannen påpekade att det här var väl inte så kontroversiellt, ingen jävel vill väl ha krig.

"Nä, men ändå", svarade butiksinnehavaren.

/Mattias

Att skapa påhittade problem för att försvara sig!

I dag blev Maud Olofsson intervjuad i P1morgon (scrolla ner på sidan). Så här försvarar hon försämringen av LAS: "Men tänk den andra vägen då. Om vi ser på svenska arbetsmarknad i dag så ser vi ju att många vågar inte heller byta jobb trots att man otrivs därför att man är rädd att när man kommer in på nästa ställe, nämen då är jag sist in. (alltså först ut. red.anm)"

Snacka om att skapa ett påhittat problem! Hur många har den tanken egentligen? Är det verkligen det som håller folk kvar i det jobb de inte gillar? Är det osäkerhet den som inte gillar sitt jobb vill ha? MAn känner sig bättre med att man har det lika otryggt efter tio år som efter en vecka. Så istället för att skapa förutsättningar för människor at påverka miljön på sin arbetsplats genom större arbetrinflytande vill Maud skapa trygghet genom otrygghet.

Högst märkligt. Hon träffar säkert fler människor än vad jag gör, och har kanske hört det där sägas nån gång. Men kan det vara så många som verkligen tycker, känner och tänker så Maud? Du är den enda jag har hört säga så!

/Mattias

Stoppa Vapenexporten!

Hur kan det komma sig att vi i Sverige säljer vapen till länder som USA och Israel när de alldeles uppenbarligen befinner sig i krig med andra länder, folk, grupperingar osv? Så vitt jag har förstått är det en olaglig handling i Sverige att exportera vapen till krigförande länder, ändå fortsätter det år ut och år in. Men jag kan ha fel, det kanske är lagligt, det kanske är vad det svenska folket önskar sig. Kanske vill de svenska väljarna att svenska bomber ska falla över oskyldiga människor, lämlesta barn och civila, mörda tvångsrekryterade unga. Eller också är det så att man från bestämmande håll tystar ner den stora vapenexporten i hopp om att de svenska väljarna inte ska märka att den svenska regeringen i samarbete med vapenindustrin systematiskt bryter sina egna regler. Det är skamligt och måste få ett omedelbart slut!

Jag vill citera Wiehe i sin övesättning av Dylans "Master of War" (Lyssna på en snip av originalet här:

"Ni som tjänar på krig...
...Jag hoppas att ni dör
och att det inte går fort
Att ni får pinas och plågas
för det ni har gjort
Och den dagen ni dör
blir en underbar dag
Och jag ska gå dit där ni ligger
och jag ska pissa på er grav"

/ Mattias

onsdag, juli 05, 2006

Bruce Springsteen: We shall overcome (2006)

En Springsteenskiva är alltid en Springsteenskiva. Men inte den här. Det här är en Pete Seegerskiva, med Bruce på sång och massa ruggigt bra musiker bakom instrumenten. Resultatet blir alldeles utmärkt. Som alltid. Det finns en spelglädje på denna skiva som E Street Band många gånger överträffat på scen, men nog aldrig på skiva. Det bubblar, det kokar, det svänger och det gör det så bra att man bara längtar efter att få höra mer. Men samtidigt är det nåt som saknas. Det är mannen, the Boss, Bruce, Springsteen, My Pal, rösten, den som skär sönder mig när han sjuger de där låtarna som är så jävla bra att jag spricker. Han som står där på scen och får mig att gråta, han som ser mig i ögonen och säger att just vi är vänner. Det känns inte som om han är med på den här skivan. Men det kanske han inte ska heller?

Några av låtarna på skivan är bland det bästa Bruce spelat in på länge. Tom Waitsiga Erie Canal, underbara Eyes on the Prize, fredslåten Mrs. McGrath.

Erie Canal handlar om relationen mellan en skeppare och hans åsna och hur det är att arbeta på kanalen. Kan verka konstigt men det fungerar alldels utmärkt. Eyes on the Prize är en gospel från de svartas slavfält och Mrs. McGrath handlar om en en mor vars son går med i den kunlgia flottan och på sjön förlorar sina ben. I några av textraderna i denna låt visas verkligen på vem det är som utsätts för kriget, vem det är som får offra sig för andras vinning. Den outbildade, den desperate, den naive. Den som vi aldrig får lämna efter!

"My, Teddy boy," the widow cried
"Your two fine legs were yer mother's pride
Stumps of a tree won't do at all
Why didn't ye run from the cannonball?"

Sen är de flesta av de svängigare låtarna utmärkta. Samtidigt finns det ingen skiva från Bruce som inte har bättre spår än de som finns på denna skiva, men det finns heller nästan ingen skiva som inte har låtar som är sämre. Med undantag för Born to Run och Darkness så klart där allt är så bra det går, världens två bästa skivor!

Frågan är hur man ska se denna skiva. Om man ser det som en ren Springsteenskiva är den nån stans i mitten av hans produktion, men om man lyfter ut den och ser den i sitt eget ljus syns ett alldeles utmärkt album som vilken annan artist skulle skämmas om den inte velat spela in!

/Mattias

Recension 2

Kiss - Kiss (1974)

Har ramlat ner i en gammal synd. KISS-diggande. Under mellanstadiet, innan Bruce, var KISS den stora grejjen. Inte för att jag gjorde så mycket annat än läste allt jag kom över i OKEJ och Rocket och köpte de skivor dom släppte. Jag köpte aldrig några äldre skivor, förutom Alive II där mittuppslaget nästan blektes sönder av mina granskande ögon. Där kunde man försvinna in en stund och gömma sig från en rörig klassrumsmiljö. Mina kunskaper kring KISS är det jag läste då, och det jag hörde då plus nån Greatest hits och förstås återföreningen -96. Beth, alldeles strålande.

Därför blir det extra spännande att nu, 20 år senare för första gången tränga in i de där första skivorna, de man då bara lyssnade på nån gång hemma hos nån kompis. Det är extra spännande att finna att KISS debut är ju faktiskt en riktigt, riktigt bra debut. Sällan har väl rock varit så rättfram, driven och snyggt skitig som på denna platta. Jag vet så klart att det finns mycket bättre hårdrock än KISS, men det finns en direkthet på denna skiva som är omedelbar och oersättlig. Det känns punk. Kanske är det det bästa KISS gjorde, även om Lick It Up var en grym platta när jag var 10. Kanske är det så att den explosion som 6 dagars repetitioner i veckan i tre månader och en månad för att spela in skivan var nödvändig för att skapa den hunger som genomsyrar skivan. Om man lyssnar på Dynasti som kom 5 år senare har den där känslan helt försvunnit och som jag minns det från min ungdom fanns den aldrig på någon av de skivor jag lyssnade på. (Dynasty är för övrigt en riktigt usel skiva.) De blev alldeles för fort en institution. Redan på klart godkända Destroyer från 1976 har hunger ersatts av något annat, vad är svårt att säga. Några låtar från Destroyer är värda att nämna, Detroit Rock City, God of Thunder, Shout it out Loud, Beth, King of the Night time World. De är alla bland KISS tio bästa låtar,och är väl med på alla samlingar som finns från gruppen. Men något från debuten fattas. Nu har det börjat kännas utstuderat på ett helt annat sätt. Men det var väl också det som de strävade efter. Lite grann vill jag säga tyvärr, för även om det är bra på Destroyer är det inte lika bra som debuten. KISS är KISS bästa platta.

Det är svårt att plocka ut guldkorn från skivan, men Strutter, Nothin to Lose, Firehouse är en ytterst bra inledning på en skiva. Där sätts hela gruppens attityd på plats och det är här deras bra sound blir tydligt. Det är skivans tre bästa låtar, och ingen är dålig. Även om Kissin´time som sattes på skivan i efteråt nog är det sämsta på skivan så är den låten inte heller dålig.

Att de aldrig sagt sig vara politiska betyder inte att de aldrig varit det. KISS har alltid handlat, och kommer alltid handla om pengar. Det är politik i sig. Det är intressant att gå in på deras hemsida och se vad de t.ex. skriver om 4e juli.

"We wish everyone a happy and safe July 4th. Let's all remember the meaning of this day and celebrate all the great American heroes who won our independence and those who continue to keep us free.Paul, Gene, Tommy & Eric"

Man undrar stilla vilka som de tänker på som de som fortsätter att hålla USA fritt. Är det arméerna i Irak? Är det politikerna som genomför Patriot Act? Eller är det de som i dag står upp för att inte yttrandefriheten och andra friheter ska inskränkas? Med KISS vet man inte, men det är ganska troligt att det inte är det senare. Men vad vet jag? (Det är för övrigt intressant att det nu blivit belagt med mångmiljonböter att svära i amerikansk TV. Läs mer här

KISS debut är kanske inte världens bästa skiva, inte ens världens bästa rockskiva. Men det finns en rakhet, och nånstans en ärlig rock som verkar ha gått gruppen förlorad därefter. Varje spår känns som viktigt för succén som de så hett eftertraktade. Om man läser intervjuer med bandmedlemmarna från den tiden slår det en att det för dem aldrig handlade om något annat än att lyckas och att göra en cool show. De ville aldrig berätta en historia eller förändra världen. De ville förändra en kväll i en unges liv och själva bli bekräftade och det görs aldrig nån hemlighet av det. Kan man då anklaga dem för att vara ytliga, på ett djupare plan meningslösa? Nej, och varför skulle man? KISS uppgift var då, och är nu, att underhålla och underhållning behövs och som underhållningsskiva är KISS debut alldeles, alldeles utmärkt, och i rockgenren en av de bästa. Att de sen har en snuskig bismak av rutten kommersialism får man väl i sammanhanget ha överseende med.

/ Mattias

Recension 3

Johnny Cash; American V: American Highway (2006)

"We'll meet again, don't know where, don't know when,But I know we'll meet again, some sunny day.Keep smiling through, just like you always do,'Til the blue skies drive the dark clouds far away. " Så avslutades den levande Johnny Cash skivkarriär. Efter hans död har ett flertal gamla inspelningar släppts. Men nu släpps en skiva som faktiskt inspelades efter den sista och först nu kommer ut.

Lyssnar på Johnny Cash - American V: A Hundred Highways. Slås av kraften i musiken. Kanske den bästa i serien på fem skivor Rubin och Cash gjorde tillsammans och som avslutade JC´s fantastiska karriär. American V är precis som sina föregångare en coverplatta med mer och mindre kända låtar som Johnny spelat in på en gitarr och sjunger, ibland med en orgel i bakgrunden. Inspelningen har fångat flera av Johnny Cashs sista andetag. Det känns faktiskt som det är en man från andra sidan döden som sjunger för oss, och det gör han mycket, mycket bra. Ibland kan den bräcklighet livets rand erbjuder kännas igenom musiken, med fantastiska rysningar som följd.

För Springsteenfans är naturligtvis Further on up the Road den mest spännande låten, speciellt när man hört Cash´s andra Springsteentolkningar Highway Patrolman, I´m on fire och Johnny 99 som alla är fullkomligt lysande. FOUTR som såg dagens ljus under den stora reunionen-turnen 99-00 var den bästa av de nyskrivna låtar som dök upp under den turnen. Det är oxå den enda av de låtar som skrevs under turnen som senare dykt upp i studioinspelning på en studioplatta, den medelmåttiga The Rising. När Bruce spelat den har det varit en driven rocklåt som något tappat textens skärpa, även om han på den senaste turnén gjort ett helt nytt arrangemang som passar mer in i den New Orleansmusik Springsteen nu saluför. Med Johnny Cash blir det avskalat och man ser mer av det ökenlandskap Springsteen egentligen målade upp med låten. Trots det når låten inte upp varken i originalets, eller Cashs andra Springsteenlåtar klass. Men vad fan gör det, det är skitbra.

Även om det för mig var den mest spännande låten är det inte den bästa. Det är alltid för tidigt att uttala sig om något sådant efter en veckas lyssning, men just nu tycker jag att klappet och trampet på Gods Gonna Cut You Down är skivans riktiga höjdpunkt. Det är en skön känsla i den snart döde mannes berättelse om hur Gud kommer slå ner på oss hur länge vi än gömmer oss. Det är nåt märkligt tilltalande med den hämnande gudens vrede som kärlek, även för en ateist.

Like the 309 är också en av skivans starkare låtar. Känslan av att rida ut på prärien med en pistol i hölstret görs i bland riktigt vackert romantisk, som i detta exempel. Jag vet inte riktigt om det är vad låten handlar om, men det är känslan jag får av låten.

En av de bättre lugna låtarna är utan tvekan If You could Read My Mind. En vacker text om kärlekens krav på att lyssna, förstå och acceptera varandra. En otroligt sliten idé, men i en alldeles utmärkt textdräkt denna gång, beskrivning utifrån Gordon Lightfoots mörka inre. Ett inre som verkar likna Johnny Cash´s. Favorit citat från skivan kommer från denna låt:

If I could read your mind love
What a tale your thoughts could tell
Just like a paperback novel
The kind that drugstores sell
When you reach the part where the heartaches come
The hero would be me
But heroes often failA
nd you wont read that book again
Because the endings just too hard to take

Nära pekoralet kanske där på slutet, men att ligga nära pekoralet är också att ligga nära det brilljanta, och detta är det brilljanta.

Helhetsintrycket på skivan är att det är den bästa i serien, även om låtvalet är något tråkigare med det färre antalet kända låtar. Det finns heller ingen låt som riktigt når upp till en del guldkorn från tidigare skivor, tydligast Hurt och When the Man Comes around.

American Recordings IV avslutades med ett utlovat möte i solsken. När nu American V släppts vet vi att han hade fel, visserligen möttes vi igen. Inte är det en solig dag han bjuder oss på, men att han en kort stund kan driva bort de mörka molnen råder det ingen tvekan om. Allt annat hade förvånat.

/Mattias

Recension 1

måndag, juli 03, 2006

Radikal skolpolitik!

Vänserpartiet publicerade för några veckor sedan en lista på 14 krav för skolan. Två stycken av dessa har uppmärksammats mer än de andra, om läxor och feminism. Att de andra inte nämnts alls måste betyda att det finns ett stort stöd för just dessa lösningar på problemen i skolan. De tolv övriga punkterna var:

"Skolan ska vara avgiftsfri
Vi kräver fullständig avgiftsfrihet i grundskolan och gymnasiet. Ingen elev ska behöva avstå från inslag i skolans undervisning för att de inte har råd. Ingen elev ska heller behöva betala för att få delta i utbildningen i det obligatoriska skolväsendet.

Frukost i skolan och fria luncher
Många barn och ungdomar äter ingen frukost hemma. Att servera frukost i skolan är ett sätt att ge alla elever goda förutsättningar att orka hela skoldagen.
Bra matvanor har lika stor betydelse för alla elever oavsett ålder Även elever på gymnasieskolan har därför rätt till kostnadsfria skolluncher.

Bort med betygen
Inför intyg på att eleverna har nått målen. De graderade betygen styr undervisningen och skapar negativ stress hos eleverna. Betygen styr undervisningen mot kunskap som är lätt att mäta och proven premierar ytliga faktakunskaper som inte sätts in i något sammanhang. Inom det nuvarande betygssystemet ska betygen kunna överklagas.


Öppna skolbibliotek
Varje skola ska ha ett skolbibliotek som är bemannad med utbildad personal och öppen under skoltid för att stimulera elevernas intresse för läsning och litteratur, men också för att tillgodose behovet av material för utbildningen.

Återuppväck bildningstanken – kunskap är mer än faktaplugg
Skolans främsta uppgift är att göra det möjligt för alla elever att ta emot, skaffa och söka kunskap och bildning. Praktiska och teoretiska kunskaper måste utvecklas i samspel. Det är oroande att utvecklingen tycks gå mot en treämnesskola med svenska, matematik och engelska på schemat.

Bra skolmiljö och skolhälsovård
Skolan ska i hela sin verksamhet verka för att bevara och främja elevernas hälsa. Det handlar inte bara om att det ska finnas fungerande skolhälsovård, men också om att skolan ska ge kunskap om hälsa. Där är ämnen som Idrott och hälsa samt Hem- och konsumentkunskap är viktiga. Det är viktigt att eleverna känner till sina rättigheter och att de har reell möjlighet att påverka sin arbetsmiljö.

En skola för alla
Inte bara skolbyggnaderna utan också skolgårdarna ska vara tillgängliga och användbara för allas lek, rörelse och samvaro på raster och fritid, även barn med funktionshinder.

Behöriga lärare en självklarhet
Lärare med pedagogisk utbildning är en förutsättning för pedagogisk utveckling. Den nya lärarutbildningen är bra för utvecklingen i skolan inte minst tack vare den förstärkta forskningsanknytningen. Eleverna måste få ett större ansvar och kunna delta i denna utveckling. Vi vill utveckla specialpedagogernas roll i skolan. Där det finns behov av särskilt stöd ska specialpedagogerna finnas som mentor för läraren, men också i klassrummet som stöd för eleverna.

Ge eleverna makt och inflytande
Skolan ska ge kunskaper i demokrati och förmedla ett demokratiskt förhållningssätt. Utbildningen ska bygga på samarbete, tolerans och kollektivt ansvar. För att kunna förmedla demokratiska värderingar måste skolan främja demokratiska arbetssätt där elever, personal och föräldrar känner sig delaktiga och har inflytande över såväl formella beslut, som den vardagliga verksamheten.

Bra fritidshem för alla
Skolbarnsomsorgen för 10 12-åringar ingår i det samlade utbildningssystemet. Den ska komplettera skolan samt erbjuda barn en meningsfull fritid och stöd i utvecklingen. Skolbarnsomsorgen och skolan ska tillsammans utgöra en helhet som bidrar till barnens allsidiga utveckling och lärande. Därför behövs bra fritidshem med utbildad personal och små grupper. Även barn till arbetslösa och föräldralediga ska ha rätt till plats på fritids.

En skola med lika förutsättningar
Den nationella likvärdigheten i skolan kräver att skolan ges mer resurser och att dessa fördelas efter behov. Vänsterpartiets krav på 200 000 nya offentliga jobb ger möjligheter till ökad lärar- och personaltäthet, färre elever i klasserna och en omfattade upprustning av skolbyggnader."

Personligen tror jag som lärare att om detta genomfördes skulle den svenska skolan ta stora skutt uppåt i varje undersökning som göra som skolan, och vi skulle se ett bättre klimat i skolorna och med det skulle situationen för många ungdommar minska och därmed skulle samhället i sig ta ett stort skutt framåt. Bra Vänsterpartiet!

/Mattias

Försvara feministiskt självförsvar

Vänsterpartiets förslag om feminism och feministiskt självförsvar i skolan har fått ta mycket stryk och kritik. Inget annat har väl varit att vänta i och med att det är ett reellt förslag att förändra maktförhållandena i samhället och på sikt skapa jämlikhet.

En kritik som framförts är att skolan inte ska lära ut våld, men det går att se att det finns ett behov av att flickor får hjälp med att försvara sig mot det patriarkala systemet. Genom feministiskt självförsvar får kvinnor och flickor hjälp att stärka sitt självförtroende eller genom att i grupp diskutera de olika sätt tjejer specifikt drabbas av det ojämlika system vi har i dag, och det utifrån sina egna erfarenheter. Man tränar rösten, försöker hjälpa varandra att förstå att man är värd att försvara, att det aldrig är ens eget fel om man blir angripen eller trakasserad, att man är starkare än det man har blivit lärd och därför själv tar för givet.
Det är trots allt så att det finns en förhöjd risk för tjejer att en dag bli våldtagna eller misshandlad på stan eller i hemmet, och det just på grund av att de är tjejer, och då är det inte mer än rimligt att man också låter tjejer lära sig grunderna för hur man skyddar sig från detta våld.

Feminstiskt självförsvar är alltså inte att sparka och slåss, utan ett sätt och en metod att stärka tjejers självförtroende och förmåga att klara sig i ett system som systematiskt underordnar just tjejer. Genom att stärka tjejer på det sättet kan de vara med och minska patriarkatets makt och det är både bra och önskvärt. Dessutom är det en del i läroplanen.
Likadant är det viktigt att killar som ofta värjer sig för de feministiska teorierna får veta och förstå vad det egentligen handlar om. Ofta tror killar att feminism handlar om något annat än vad det gör. Feminism handlar i grunden om att män som grupp är överordnad kvinnor och att det i grunden är moraliskt felaktigt och behöver förändras.
Män måste få en ärlig chans att förstå detta, men också veta att även män tjänar på denna förändring. Genom att stärka killar på det sättet kan de vara med och minska patriarkatets makt och det är både bra och önskvärt. Ja, visst ja, och det är en del i läroplanen.

Slutligen. Varken feminismens eller socialismens mål är att bendla alla lika, utan dess mål är att ge alla samma möjligheter! Genom att ge tjejer en typ av feministisk utbildning och killar en annan kommer vi att minska avståndet mellan kvinnor och män och har då fått ett jämlikare samhälle. Tillsammans med många andra åtgärder kommer det att skapa det jämlika, icke-patriarkala samhället.