söndag, juli 19, 2009

Bryter Brüno mot tabun, trakasserar han, eller blixtbelyser han verkligheten?

På senare tid har jag läst en del böcker och artiklar om sökordsoptimering, länkmotorer, sociala medier och andra verktyg för att öka sitt besöksantal på sin blogg. Alla glömmer ett tips. Kanske för att det mesta är amerikanskt.

Om man nöjer sig med en besökare per blogginlägg, över en själv, så ska man nämna Sanna Rayman i inlägget. Hon tycks slaviskt läsa allt som skrivs om henne. Det gör i och för sig jag också, alltså om mig själv, men det är inte så mycket. Gissningsvis inte ens en gång om året. Men, för att få åtminstone en att läsa min artikel i dag så tänkte jag att jag skulle nämna Sanna Rayman.

Hon har nämligen i dag skrivit en tänkvärd ledare om Brüno i Svenskan som jag i stort håller med. Vad är det egentligen för heteronorm som Sacha Baron Cohens Brüno egentligen bryter Jag vet inte, för jag har inte sett filmen. Än.

Jag gillade inte Borat så himla mycket. Nu var det sagt. Borat var överreklamerad och bitvis ganska tråkig. Det fanns en del briljanta scener, de återkommer jag till.

Jag bara sett några scener från Bruno och den verkar väl vara ungefär likadan. En del riktigt roliga grejjer men mest är det allt runtomkring som är roligt. För det är roligt när Bruno säger att han vill förverkliga den österrikiska drömmen, skaffa en källare och familj. Det är så roligt för det är så förbjudet. Är det något man inte skämtar om, med rätta, så är det. Josef Fritzlgrejjen är så bizarr och hans barns öden så fruktansvärda att det inte går att skämta om. Samtidigt går det inte att inte skämta om det. Det skrämmande måste ut ur systemet.

Lettermanintervjun där Cohen berättar om när Bruno skulle intervjua en terrorist är också hysteriskt rolig. Jag misstänker att filmsekvensen inte är tillnärmelsevis lika rolig. Eller jo, det är den.

Men vad är det då för tabun som Brüno bryter . Egentligen inga. Eller egentligen alla.

Men för att något ska vara tabu bör det väl vara något som egentligen borde vara okej. Jag vet inte om jag tycker det är okej att som journalist klä av sig och erbjuda sexuella tjänster till intervjuoffret. Det är inte tabu, det är trakasseri. Vilket naturligtvis är en subjektiv, godtycklig gräns. Och just det är intressant att visa på.

Precis som den mest briljanta scenen i Borat är när han är på en vett och etikettkurs, eller om det var hemma hos en vett och etikett expert, jag minns inte så noga. Han går och bajsar och kommer tillbaka med bajset. Det är ju inte okej, och han får en vänlig tillrättavisning. Men sen kommer en vän till honom och ringer på dörren och in kommer en svart prostituerad. Då åker han ut. Bajs i vardagsrummet gick bra, men inte en svart prostituerad. Det säger något om den församlingen människor han befann sig hos. Vad är tabu och vad är trakasseri? Var är okej och vad är inte?

Men det visar också på en struktur som han aldrig hade kunnat visa utan att bryta mot tabun. Det är totalt avklädande av rasismen, och det är briljant.

Kanske finns det scener i Brüno som kommer funka på samma sätt. Genom att ta det till det mest extrema, visar man på det alldagliga.

Men Sann Rayman, vad hände med henne? Tja, det får hon väl själv berätta om hon orkat läsa ända hit.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Inga kommentarer: