onsdag, juni 24, 2009

Är det för att Mats Wiklund är färgblind han inte ser Esbatis nyanser?

Ibland stöter man verkligen på märkligheter i bloggosfären. Allt som oftast hittar jag dem på högersidor, kanske inte så märkligt i och för sig med tanke på var jag själv står politiskt. Det jag tänker på just nu är en artikel på högertidningen Axess blogg av en Mats Wiklund som säger att Ali Esbati har bekänt färg. Jag har personligen uppfattat det som om Ali för länge sedan bekände färg, nämligen röd och aldrig direkt hymlat med några uppfattningar alls. Ganska mycket därför tycker jag att han är en utmärkt debattör med en skärpa man oftast saknar i den svenska debatten.

Men det som är så märkligt med denne Wiklunds artikel är att han går loss på en artikel Esbati skrivit på Aftonbladet som försöker nyansera och analysera valet i Iran, en artikel Wiklund knappast kan ha läst. Jo läst har han nog eftersom han citerar artikeln, men han har då rakt inte förstått den. Kanske är det för att Esbati inte försöker se i bara en färg som Wiklund får spelet och beskyller Esbati för att hylla Irans president Mahmoud Ahmadinejad. För i det ögonblick man lämnar den mediedramaturgiska svartvita synen, då har man visst valt sida.

Detta är en högst paradoxal syn på världen. Den som försöker nyansera och säga att saker och ting inte alls är enkelt och lätttytt flyttas direkt in i motståndarens fålla. I den extrema liberalens värld finns inte plats för nyanser, vilket är fullkomligt bizarrt när liberalismens kärna är just rätten till olika uppfattningar.

Är det att hylla någon att säga"Ahmadinejad har fört en skicklig, populistisk kampanj. Han har den senaste tiden sett till att många fattiga fått varor, kontantstöd och pensionsrättigheter."? Då får nog i princip hela mediesveriges latinamerika skribenter anses hylla Chavez. Se bara följande hyllning singerad Wolfgang Hansson, väldigt känd socialistisk skribent: "Enkelt uttryckt har Chávez använt Venezuelas oljeinkomster för att köpa sig popularitet bland de fattiga." Exmplen kan göras fler, men varför göra sig löjlig över det löjliga?

Är det att hylla någon att visa på en extremt polariserad mediebild som inte gör någon av kandidaterna rättivsa? Nej, det kan det knappast vara. Men kanske kan inte Wiklund förstå ett sånt svårt ord som "komplexitet" i den här meningen: "Den iranska verklighetens komplexitet har därmed lyst med sin frånvaro i rapporteringen.". Jag kan berätta för Wiklund att när man använder ordet "komplexitet" så betonar man att det är svårt att enkelt beskriva något, och det är bara när något är enkelt att beskriva det går att hylla. Den som ser komplexitetern vet också att hyllningar per automatik blir lögner, för de kommer aldrig vara med sanningen överenstämmande. Den som inte kan se flera färger samtidigt kan ägna sig åt hyllningar, för då har man inget intresser för sanningar.

Sen är det klart att det är livsfarligt för en liberal när någon påpekar att det även i diktaturer finns nyanser. De har en bättre, om inte bra, demokratiskt process i Iran än i Saudi-Arabien, ja kanske i hela mellanöstern. Det betyder inte att man med det är nöjd, men det är med sanningen överrensstämmande. Det är nämligen fullt möjligt att det både varit valfusk och den som fuskat hade vunnit i alla fall. Och oavsett detta så har flera miljoner människor röstat på presidenten, och det är varför de gjort det som Esbati resonerar kring. Men det var nog inte på Wilunds agenda att förstå det!

/Mattias

Blåbrunt om Iran






Inga kommentarer: