fredag, augusti 07, 2009

Linda Norberg missar helt poängen om könsmaktsordning i Samuelssondebatten

Kanske skulle man ta och ge sig in i den där debatten om Marianne Samuelsson som fått kicken från sin post som landshövding på Gotland. Efter vad jag kan förstå är det helt klart att hon måste gå. Det är ett ganska solklart fall. Med andra ord är det inte så mycket att diskutera.

Men det har uppstått en ganska förutsägbar, men intressant, och viktig debatt om könsmaktstrukturer i samhället.

I grund kan man väl säga att det finns två läger, en som menar att en del av förklaring till att hon tvingats bort står att finna i det faktum att hon är kvinna, om hon varit man kanske hon hade fått stanna kvar. Det andra lägret menar att könet inte spelat in, det handlar enbart om kompetens.

Gissa vilket lag jag tror på? Det första så klart.

Det är alldeles uppenbart att det finns en stark tendens i samhället att kvinnor sätts åt hårdare än män om de gör fel. Jag tänkte här ge ett praktiskt exempel.

Det finns en ung moderattjej i Nacka som redan nu friskt har deklarerat sin kandidatur till Nacka Kommunfullmäktige nästa år. Hon heter Linda Norberg och tillhör naturligtvis laget som inte ser könsstrukturer, tillsammans med t.ex. Alice Teodorescu.

Att atteckera hennes artikel är kanske att slå in öppna dörrar. Men jag kan inte låta bli. Hennes artikel är nämligen ett övertydligt exempel på en person som inte förstått någonting av vad könsmaktsordning handlar om och hon tycks heller inte ha förstått enkel matematik.

För det första tycks Linda Norberg inte ha förstått att debatten från de som försvarar det första lagets ståndpunkt inte handlar om att säga att Samuelsson inte gjort fel, det handlar om att han döms hårdare för att hon är kvinna.

Ta till exempel Zaida Catalan som Linda själv hänvisar till och tillskriver att hon menar att “[…]några egentliga fel eller något ansvar det behöver Samuelsson som makthavare inte ha eller ha gjort.”

När Catalan i själva verkat skriver:

“[…]det handlar om att politiker är människor som ibland gör fel - men måttstockarna de döms utefter är alla olika beroende på olika faktorer, och en av de tydligaste måttstockarna är kön.”

“Avskedandet av Marianne Samuelsson är sakligt rätt, men frågan är om det hade hänt om hon gjort samma sak som man, som kunde sin mediala pudel och hade sitt ursprung i ett borgerligt parti.” (Catalan skriver själv om artikeln här.)

Det Catalan alltså skriver, men Norberg inte tycks kunna hajja är att Samuelsson har gjort fel, men döms hårdare på grund av att hon är kvinna. Ibland måste man kunna hålla två tankar i huvet samtidigt.

Men Norberg skriver själv, och träffar kärnan i könsmaktsordningen utan att själv se det:

“Det finns garanterat män (och kvinnor) som kommer undan med ´värre´ saker för att de har nätverk runt sig som skyddar dem.”

Män har genom tusentals år av överordning skapat de nätverk som krävs för att överleva kriser. En del män kommer inte in dessa närverk, eller rättare sagt de flesta, men ännu färre kvinnor gör det.  Därför klarar sig män lättare i kriser än kvinnor. Precis som Norberg skriver, utan att själv förstå att detta är en del i den könsmaktsordning hon förnekar.

“Därför; bästa debattörer och medsystrar – låt inte inkompetens, fel och maktbegär tillskrivas kvinnor (eller män). Låt inte jämställdhet handla om att rättfärdiga fel utan låt oss i stället diskutera hur vi får ett mer jämställt samhälle baserat på kompetens, engagemang och kvalitet.”

Jo, Linda Norberg, det måste vi så klart göra, men för att kunna göra det måste vi se att dessa strukturer finns, och att de är baserade på kön och att de knappast kommer att ruckas utan politiska ingrepp.

Så var det det där med matematik.

I slutet på sin artikel så har Norberg ett litet stycke som hon kallar “Fakta och kuriosa” där hon förmodligen har tänkt sig understödja sin argumentation på något sätt.

“Fler män än kvinnor har entledigats under mandatperioden av regeringen. Se SVD.”

Det är väl mycket möjligt så. (Dessvärre har hon missat att länka till SvD artikeln). Men för att detta ska bli intressant måste det sättas i proportion till hur många som är kvinnor och hur många som är män. Om det sparkats en kvinna av tre och två män av tio är det naturligtvis inte så att kvinnor får sparken i mindre grad. utan tvärtom, även om det är 100 % mer män som fått sparken (nu blir jag plötsligt osäker på matten vilket så klart är genant. Men dubbelt så många är väl 100% fler? Men i sak har jag rätt i alla fall.).

De andra två kuriositeterna har inget med matte att göra, men de är usel argumentation.

“ Göran Persson menade i sin bok ”Min väg, mina val” att Mona Sahlin fick avgå efter Toblerone-affären pga av mediedrevet. Inte ens Christer Isaksson, författare till ”I väntan på Sahlin” delar den analysen. Utan kallar den ”grovt felaktig...” (sid 212)[i pocketutgåvan sid 213.].”

Vad har detta med saken att göra? I sammanhanget är väl det  intressanta om hon fick avgå för att hon är kvinna eller inte? Dessutom menar Christer Isaksson, om man fortsätter läsa, att Sahlin föll på egna misstag och att många i partiet inte ville ha henne som partiledare. Det senaste är dessutom något som han gång på gång menar delvis hade att göra med att partiet inte var redo för en kvinna.


“ Fd. kulturministern, Cecilia Stegö Chilio sa nyligen att hon inte tror eller delar uppfattningen att hennes avgång vad förknippad med att hon var kvinna.”

Om detta kan man väl bara säga. Jaha. Det var väl knappast överraskande, och inte på något sätt övertygande för att könsmaktsordningen inte är reell.

så, då var detta åskådliggörande av hur en medelålders man sågar en ung lovande tjej till ända. På gott och ont. Men för vad det är värt. Lycka till med kampanjen till fullmäktige Linda.

/Mattias

Intressant?

fredag, juli 24, 2009

Tro och vetande 2.0 - Christer Sturmark

När jag var liten, och ganska många år därefter levde jag i tron att religiositeten var på väg ut och förnuftet på väg in. Till ganska sent trodde jag nog att Gud faktiskt var död, eller i vart fall gravt sjuk i cancer. Men under George W Bush presidentskap, och mitt mer vuxna uppfattande av världen, tycks religionen breda ut sig, vinna mark, eller i vart fall tar sk nyandlighet och religiositet mer utrymme i medierna. Vad detta beror på ska jag låta vara osagt, men det är av oerhört vikt att stå emot religionens fördumning av människan.

Läs hela Tro och vetande 2.0 av Christer Sturmark

onsdag, juli 22, 2009

Fri kollektivtrafik är utmärkt, men är plankning vägen dit?

Det har varit en del prat om det här med plankning på sista tiden.

Att planka är väl inte så snyggt. Det är dumt eftersom det undergräver kollektivtrafikens möjlighet att utvecklas. Däremot är Planka.nu´s mål med en gratis kollektivtrafik mer än lovvärt. Det borde vara en självklarhet egentligen.

Petter Nilsson på dagens konflikt belyser en del märkliga argument för att det inte skulle fungera med gratis kollektivtrafik. Jag ska inte dra argumenten här, de kan ni läsa där istället.

Däremot så blir jag helt överraskad över Jonas Morians rena dumhet när han påstår att det skulle krävas massiva skatteökningar för att finansiera en gratistunnelbana eller att plankarna skulle kosta stora summor pengar.

En plankare kostar ju faktiskt ingenting i praktiken. Visst det är en utebliven intäkt, och det är därför det är dumt. Men någon kostnad blir det faktiskt först när man börjar jaga plankarna. För efter vad jag förstår så måste det vara ett minimalt extra slitage eller en minimal ökning av driftskostnaderna för att köra tåget.

Att det skulle kräva massiva skatteökningar får förstås Morian mest att likna det högerspöke han alltmer tar skepnad av, men det betyder inte att han har rätt för det. ja, skatten ökar vilket gör att de rika får betala mer av kaka för kollektivtrafiken, för de allra flesta skulle det bli billigare att betala via skattesedeln. Så i slutändan blir det billigare med en skattehöjning än en avgift. Det är ju nånstans grunden i vänsterpolitiken. Har du missat det Morian?

En annan som är ute och cyklar istället för att åka kollektivt är Edvin Alam som skriver om att köpa SL-kort. Han går i samma fälla som Morian och hävdar att det av någon skulle bli sämre turtäthet med en skattefinansierad kollektivtrafik. (läs gärna kommentarena på hans inlägg!)

Det är klart att kollektivtrafik kostar, och den måste betalas. Speciellt om den ska byggas ut. Då är frågan, ska man betala den kollektiva trafiken kollektivt och rättvist med skattesedeln, eller via en ickeprogressiv avgift som i praktiken ger den rika ett billigare SLkort än den fattiga.

Slutligen tycker jag att man ska betala de kollektiva nyttigheterna så länge de kostar, vill man få bort avgifterna får man göra det via andra metoder.

/Mattias

Andra om kollektivtrafik, plankning och SL.

Slopa spärrarna, stoppa plankarna  ,Gratiskulturen sprider sig!,Apropå kollektivtrafik ,Inte att hoppa över skaklarna,Är alla som plankar hjärtlösa?,SLs fina engagemang för solidaritet,Guu så larvigt

 

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Intressant?

Vem tror på halvmesyrer Kazaa?

Jag läser i bloggtidningen att Kazaa ska återuppstå. Kazaa måste väl betraktas som Napsters eftertädare. Dessvärre hade de massa spyware i sig om jag inte minns fel. Minns inte vad det var baserat på för teknik, men jag gick rätt snabbt efter Napster till DC++.

Men varför återuppstår Kazaa om det som erbjuds är en betaltjänst, där man laddar hem filerna i wmv-format, vilket suger och som man bara kan lägga in i tre apparater, sen funkar de inte längre. Dessutom är det bara för windows. Vem vill betala för detta? Och vem vill kasta pengarna i sjön på det viset?

Jag förstår icke!

/Mattias

P.S. Jag har börjat använda Windows Live Writer som bloggverktyg, funkar strålande. Men hur sjutton infogar man trackbacks? Nån som vet? D.S.

Andra om Kazaa:

Computersweden: Kazaa och Piratebay i döda piraters sällskap

Erykah Badu och Raphael Saadiq gjorde jazzfestivalen väl värd ett besök. (Med livevideos)

Var på jazzfestivalen i Stockholm i helgen. Eller heter den Stockholm Jazzfest nu för tiden? Jag vet inte, och bryr mig i varje fall inte nämnvärt. Hade aldrig satt min fot på den här berömda festivalen förut, och det ångrar jag nu. för jäklar vad mycket mer spännande det var än vad Storsjöyran någonsin kommer bli. Jaja, döda mig nu alla gamla surjämtar.

Appropå surisar. Det var ganska många grånade män som satt och tjurade på samma plats hela festivalen. Det var som om de suttit där på samma plats och grinat och klagat över att det inte är nån jazz längre på jazzfestivalen ända sen det inte längre är nån jazz, eller blues för den delen.

I vilket fall. På lördagen såg vi Timbuktu, Gurus Jazzmatazz, nåns all star band som körde Motown hits och några regniga låtar med Gilberto Gil. Det var synd att det regnade bort.

Timbuk var bra. Inte strålande, eller fantastisk, men det var över förväntan. Humor, spelglädje och snyggt rapsnickeri rakt över. Coolast var dock när de helt plötsligt la in lite Michael Jacksons Billie Jean och Jason ropar  “Jag kan inte låta bli” och kör en moonwalk över hela scenen. Det var snyggt. och kul.

För det var kul, det var rätt och var snyggt att av de totalt fem band vi hörde på lördagen körde tre Michael Jackson låtar. På söndagen var det nog bara en, och det återkommer jag till.

För det är stort att Michael kan få återuppstå som den musikaliska kung han faktiskt var. Och är. För han kommer alltid vara. Killar som han för bara inte. Elvis lever, Lennon lever och Jackson lever. Så är det bara.

Det är som om alla vi som faktiskt gått och gillade Jackson i smyg får någon slags upprättelse nu. Samtidigt som han faktiskt får det också.

Gurus Jazzmatazz såg jag inte så mycket av. Jag satt på en ölstinkande asfaltsfläck och faktiskt njöt av den där märkliga trumpethiphopen, eller vad det ska kallas. Men det ska villigt erkännas att jag lyssnat en del på Spootify nu så här efteråt. Det är riktigt, riktigt bra.

Men det var söndagen som var den stora kvällen. I kväll skulle vi se Erykah Badu.

Jag är ingen kännare, inget fan, men jag gillar henne och har förstått att hon ska vara duglig som liveartist. Det senare skulle visa sig vara en underdrift. Hon var en makalös scenartist. Ingen Springsteen, utan något mycket mer finstilt. Något mycket mer skickligt. Snygga improvisationer. När Springsteen slänger om i låtlistan slänger Badu om i takterna i låtarena. Det är lite Zappa över det hela. Fast något helt annat. Det är strålande.

Inledningen med uppräknandet av guds namn är fantastiskt.

Det minne som sitter fast mest är hennes bippande i Appeltree, som tack och lov finns att finna på Youtube.

Inledningen kanske ändå var stråt tuffast. Här är det en DJ som drar i gång publien ordentligt med ett lånt potpurri av Jackson låtar. Ständigt denna Jackson. Enligt nån recension jag läste körde Badu själv en Off the wall cover. Men det missade jag visst.

En annan positiv upplevelse var Raphael Saadiq som jag aldrig hade hört talas om. Men jäklar vilken snygg soul han gjorde. Med fantastiska Jazzjamarpartier. Han ska jag utan tvekan gå och se igen, för jag tror att i en liten mer intim lokal måste det vara femstjärnig klass. Det gäller Erykah Badu också.

För även om det var bra, bitvis briljant så går jag inte därifrån med samma känsla som efter Springsteen på Hovet eller Ullevi, men jag går i alla fall därifrån med en dedikerade Saadiq CD och nya mål i livet. Att gå på mer jazzfestival och lyssna mer på Soul.

/Mattias

Andra om Jazzfestivalen

Arvid Falk

Kulturdelen om jazzfestivalens första dag.

Kulturdelen berättar om jazzfestivalens andra dag

Aftonbladet gillar Allen Toussaints spelning och det gjorde jag också.

Svenska Dagbladets recension av torsdagens spelningar.

Theresa Andersson fick betyg för av SVD för sin konsert.

Kulturbloggen

Jazzfestivalen dag 4: bilder och filmklipp med Timbuktu, Magdalena Konefal och Gilberto Gil med flera

Intressant?

tisdag, juli 21, 2009

Rökning kan verka så gott!

Jag har aldrig rökt. Det är klart att jag har smakat, en eller två gånger och nån gång för att provocera Jakob. För nån vecka sedan var jag hos Jihad och rökte vattenpipa, det var sött och gott. Men min totala cigarettförbrukning för hela mitt liv ligger under fem stycken cigaretter, högt räknat. Om man bortser från den där gången på djupet med Håkan och Fredrik där vi satt och rökte en hel kväll. Väldigt märkligt.

Ändå kan jag ibland känna för att röka. Som i dag, just nu, när jag sätter mig ner för att skriva på min bok. Då känner jag för att först tända en cigarett, ta ett djupt halsbloss, blunda och låta det hela verka en stund och sen blåsa ut det hela. En par drag, sen aska lite snyggt och börja skriva. Det är vackert.

Ibland önskar jag att folk rökte mer runtomkring mig, men det är mer sälla. Men ibland när jag är ute, vilket är sällan, så önskar jag att man fick känna den där rökdoften som kommer från en precis nytänd cigarett. Det luktar väldigt gott.

En märklig sak med det där rökförbudet som skulle vara så hemskt. Jag minns en taxikund som aldrig skulle gå ut igen för att hon inte fick röka. Undrar om hon håller det? Tankeslipp.

En märklig sak det där rökförbudet som skulle vara så hemskt är att när jag nu för tiden går så känns det som om kvällen aldrig riktigt kommer igång. Förr om åren då satt man först i en rökfri lokal, temperaturen höjdes, man insveptes i rök och partyt satte fart. Nu sitter man hela kvällen och väntar på att det där partyt ska börja, så helt plötsligt sitter man med en BigMac i näven i en taxi hem och undrar vad som hänt.

Nu ska ni inte tro att jag kommer hänfalla till rökning, eller till att vilja att rökförbudet på krogen ska försvinna. Jag är för gammal för att vara så dum. Men ibland, önskar jag att jag hade nån tuffare last än socker och te.

söndag, juli 19, 2009

Bryter Brüno mot tabun, trakasserar han, eller blixtbelyser han verkligheten?

På senare tid har jag läst en del böcker och artiklar om sökordsoptimering, länkmotorer, sociala medier och andra verktyg för att öka sitt besöksantal på sin blogg. Alla glömmer ett tips. Kanske för att det mesta är amerikanskt.

Om man nöjer sig med en besökare per blogginlägg, över en själv, så ska man nämna Sanna Rayman i inlägget. Hon tycks slaviskt läsa allt som skrivs om henne. Det gör i och för sig jag också, alltså om mig själv, men det är inte så mycket. Gissningsvis inte ens en gång om året. Men, för att få åtminstone en att läsa min artikel i dag så tänkte jag att jag skulle nämna Sanna Rayman.

Hon har nämligen i dag skrivit en tänkvärd ledare om Brüno i Svenskan som jag i stort håller med. Vad är det egentligen för heteronorm som Sacha Baron Cohens Brüno egentligen bryter Jag vet inte, för jag har inte sett filmen. Än.

Jag gillade inte Borat så himla mycket. Nu var det sagt. Borat var överreklamerad och bitvis ganska tråkig. Det fanns en del briljanta scener, de återkommer jag till.

Jag bara sett några scener från Bruno och den verkar väl vara ungefär likadan. En del riktigt roliga grejjer men mest är det allt runtomkring som är roligt. För det är roligt när Bruno säger att han vill förverkliga den österrikiska drömmen, skaffa en källare och familj. Det är så roligt för det är så förbjudet. Är det något man inte skämtar om, med rätta, så är det. Josef Fritzlgrejjen är så bizarr och hans barns öden så fruktansvärda att det inte går att skämta om. Samtidigt går det inte att inte skämta om det. Det skrämmande måste ut ur systemet.

Lettermanintervjun där Cohen berättar om när Bruno skulle intervjua en terrorist är också hysteriskt rolig. Jag misstänker att filmsekvensen inte är tillnärmelsevis lika rolig. Eller jo, det är den.

Men vad är det då för tabun som Brüno bryter . Egentligen inga. Eller egentligen alla.

Men för att något ska vara tabu bör det väl vara något som egentligen borde vara okej. Jag vet inte om jag tycker det är okej att som journalist klä av sig och erbjuda sexuella tjänster till intervjuoffret. Det är inte tabu, det är trakasseri. Vilket naturligtvis är en subjektiv, godtycklig gräns. Och just det är intressant att visa på.

Precis som den mest briljanta scenen i Borat är när han är på en vett och etikettkurs, eller om det var hemma hos en vett och etikett expert, jag minns inte så noga. Han går och bajsar och kommer tillbaka med bajset. Det är ju inte okej, och han får en vänlig tillrättavisning. Men sen kommer en vän till honom och ringer på dörren och in kommer en svart prostituerad. Då åker han ut. Bajs i vardagsrummet gick bra, men inte en svart prostituerad. Det säger något om den församlingen människor han befann sig hos. Vad är tabu och vad är trakasseri? Var är okej och vad är inte?

Men det visar också på en struktur som han aldrig hade kunnat visa utan att bryta mot tabun. Det är totalt avklädande av rasismen, och det är briljant.

Kanske finns det scener i Brüno som kommer funka på samma sätt. Genom att ta det till det mest extrema, visar man på det alldagliga.

Men Sann Rayman, vad hände med henne? Tja, det får hon väl själv berätta om hon orkat läsa ända hit.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

torsdag, juli 16, 2009

Recension: Rikard Warlenius – Utsläpp och rättvisa. Redogörelser för klimatsäkra, rättvisa och effektiva utsläppsminskningar (2008)

Roade mig för några veckor sedan med att skrämma skiten ur mig själv genom att läsa Rikard Warlenius bok Utsläpp och rättvisa

Känslan man får är att det är ganska kört. Inte för att problemen med utsläppen är olösliga, men att det verkar vara så svårt att komma överens hur vi ska göra att det drar ut på tiden till dess det är försent.

Warlenius bok handlar om utsläppsrätter och hur man kan använda dessa för att styra om samhället till ett hållbart samhälle. Jag tänker inte här gå in på de olika varianterna, för de finns ett gäng. Utan jag vill peka på några punkter jag tror är viktiga för att få ett fungerande system för att minska utsläppen och samtidigt omfördela samhällsekonomin.

1. Det måste vara klimatsäkert.  Det betyder att man inom x antal år måste vara under ett säkert tak för hur mycket vi kan släppa ut. Det är bråttom så siffran x får inte vara alltför hög. Det är viktigt att det inte finns så kallade läckor, det vill säga sätt att gå runt systemet och släppa ut mer än atmosfären klarar av.

2. Det måste finnas ett historiskt ansvar för länder där de som historiskt har släppt ut mest också tar det ekonomiskt största ansvaret. Det är trots allt så att de som släppt ut mest också i regel är de som har bäst ekonomi, och det har de fått tack vare utsläppen. Dessvärre är det svårt att motivera detta då de individer som idag lever, och framförallt i morgon, inte har varit delaktiga i den ursprungliga utsläppsblindheten. Inte heller är det så att de ekonomiska vinsterna inom länderna har fördelats rättvist.

3. Systemet måste leda till en progressiv omfördelning av världens samlade tillgångar. Till detta finns flera anledningar, men den just i det är fallet viktigaste är att om vi tar av den rika världens överflöd och ger till den gattiga världen kommer vi att skapa en välfärdsökning som inte kostar miljön på samma sätt som att skapa nya rikedomar. Vi har trots allt samma rättigheter till världen.

4. Systemet måste kombinera landsansvar med invidivansvar. Det betyder att det inte går att dela upp ansvaret likadant för alla i ett land, då det i regel finns stora skillnader i välstånd inom länder. Det går heller inte att helt köra en individbaserad variant eftersom det är något helt annat att vara fattig i Sverige och i Uganda. Trots allt har en svensk fattiglapp större utrymme än en Ugandiansk.

Därför måste vi finna ett system där de allra fattigaste procenten slipper det ekonomiska ansvaret oavsett var de bor i världen. Därefter gör man ett system där varje individs ansvar på något vis ställs i proportion till levnadsstandarden i det landet.

Ansvaret ska vara progressivt, det vill säga att de rikare betalar inte bara mer, utan en större andel av sin egen förmåga.

Men boken då? Jo, den är mycket läsvärd. Den lärde mig mängder av nya saker på varje sida, den gjorde det dessutom på ett lättbegripligt vis. Ett föredömme när det gäller vetenskapslitteratur! Förutom att ge en duvning i en mängd fakta och begrepp angående kemi och klimat och växthuseffekt och utsläppsrätter är det en alldeles utmärkt introduktion till hur klimatförändringarna fungerar. För att de är här, det är det ingen tvekan om. Hur mycket skattekverulanter och högerspöken än blundar. Det boken framförallt lär att det är dags att göra något, och att det är möjligt. Det är kanske dagens, eller veckans viktigaste insikt!

Läs hela artikeln om utsläppsrätter och rättvisa

Technorati-taggar: klimat,utsläppsrätter,cop15,växthuseffekt

Birka – vilken fejk!

Var på Birka för någon vecka sedan. En barndomsdröm som skulle gå i uppfyllelse. Jag är kanske ganska ensam om att enda sedan liten längtat efter att få åka ut till en utgrävningsplats.

Men det har nog att göra med att jag måste läst böcker från stenåldern när jag var liten. För som jag minns det så var det ingen som visste var Birka var och att det är något man har hajjat först på 80 och 90-talen. Fast när man kom ut dit stod det ju ett jäkla kors från början av 1800-talet och skröt om att Ansgar hade varit där. Jag förstår inte.

Nåväl, det är väl inte helt ovanligt.

Väl där ute, efter en fantastisk båtfärd, ett trevligt museum och en nybyggd nice vikingaby med båthamn och allt ska vi då äntligen, som sagt, efter ett livs väntan, få se Birka. Men va fan var det?

Jag hade inte förväntat mig särskilt mycket. Men nån typ av husgrund, en utmärkt gata eller nånting. Men inget. Det var ingenting. Inget. Världsarvet Birka är en åker. Eller en äng. Det är allt annat än något intressant att titta på. Du kan åka till Järvafältet och glo på gräs lika gärna, eller Årstafältet, eller Gärdet, eller vilken jäkla äng som helst. Det är ingen skillnad mot Birka.

Jag tänker på stackars riktiga turister som varit och sett andra världsarv. Pyramiderna. Kinesiska muren. Taj Mahal. Drottningholm. Så kommer man. Ja, till en åker. Helt obegripligt.

Sen läser man häromdagen i tidningen att Babylon, typ världens första stad, inte är ett världsarv. Vilket larv. Hur prioriterar de där som bestämmer världsarv egentligen? Men vad är hängande trädgårdar och babels torn, som inte heller finns längre mot: En äng.

Men vi hade i alla fall tur med vädret!

lördag, juni 27, 2009

Tre bilder från Rinkeby




Eftersom jag är en teknisk idiot måste jag göra en liten teknisk grej. Ni mina kära läsare får tre bilder att njuta av som tack för ert tålamod.

fredag, juni 26, 2009

Det kommer blir mycket Jackson nu ett tag, och det är han värd!

Vaknade just och inser att världen gått miste om Michael Jackson. En av vår tids absolut största inom underhållningsbranschen. Jag var aldrig något fan som jag varit fan av Springsteen, Dylan, Thåström och andra, men Michael Jackson hade något som ingen annan hade. Vet inte hur många gånger jag påpekat att av världens tio bästa låtar har Jackson gjort kanske tolv, tretton. Det är så bra ibland att man spricker. En Greatest Hits med honom slår i princip allt annat

Därför har världen gått miste om något. För långt inne i mig, även om jag visste att det bara var fåfänga drömmar, har jag ändå trott att den här comebacken skulle bli nåt stort, en revansch för en av världens kanske mest trakaserade människor. Ett knytnävsslag rakt i maggropen på alla belackare och för den fantastiska musiken blinda människor. Det kommer blir mycket Jackson nu ett tag, och det är han värd!



onsdag, juni 24, 2009

Är det för att Mats Wiklund är färgblind han inte ser Esbatis nyanser?

Ibland stöter man verkligen på märkligheter i bloggosfären. Allt som oftast hittar jag dem på högersidor, kanske inte så märkligt i och för sig med tanke på var jag själv står politiskt. Det jag tänker på just nu är en artikel på högertidningen Axess blogg av en Mats Wiklund som säger att Ali Esbati har bekänt färg. Jag har personligen uppfattat det som om Ali för länge sedan bekände färg, nämligen röd och aldrig direkt hymlat med några uppfattningar alls. Ganska mycket därför tycker jag att han är en utmärkt debattör med en skärpa man oftast saknar i den svenska debatten.

Men det som är så märkligt med denne Wiklunds artikel är att han går loss på en artikel Esbati skrivit på Aftonbladet som försöker nyansera och analysera valet i Iran, en artikel Wiklund knappast kan ha läst. Jo läst har han nog eftersom han citerar artikeln, men han har då rakt inte förstått den. Kanske är det för att Esbati inte försöker se i bara en färg som Wiklund får spelet och beskyller Esbati för att hylla Irans president Mahmoud Ahmadinejad. För i det ögonblick man lämnar den mediedramaturgiska svartvita synen, då har man visst valt sida.

Detta är en högst paradoxal syn på världen. Den som försöker nyansera och säga att saker och ting inte alls är enkelt och lätttytt flyttas direkt in i motståndarens fålla. I den extrema liberalens värld finns inte plats för nyanser, vilket är fullkomligt bizarrt när liberalismens kärna är just rätten till olika uppfattningar.

Är det att hylla någon att säga"Ahmadinejad har fört en skicklig, populistisk kampanj. Han har den senaste tiden sett till att många fattiga fått varor, kontantstöd och pensionsrättigheter."? Då får nog i princip hela mediesveriges latinamerika skribenter anses hylla Chavez. Se bara följande hyllning singerad Wolfgang Hansson, väldigt känd socialistisk skribent: "Enkelt uttryckt har Chávez använt Venezuelas oljeinkomster för att köpa sig popularitet bland de fattiga." Exmplen kan göras fler, men varför göra sig löjlig över det löjliga?

Är det att hylla någon att visa på en extremt polariserad mediebild som inte gör någon av kandidaterna rättivsa? Nej, det kan det knappast vara. Men kanske kan inte Wiklund förstå ett sånt svårt ord som "komplexitet" i den här meningen: "Den iranska verklighetens komplexitet har därmed lyst med sin frånvaro i rapporteringen.". Jag kan berätta för Wiklund att när man använder ordet "komplexitet" så betonar man att det är svårt att enkelt beskriva något, och det är bara när något är enkelt att beskriva det går att hylla. Den som ser komplexitetern vet också att hyllningar per automatik blir lögner, för de kommer aldrig vara med sanningen överenstämmande. Den som inte kan se flera färger samtidigt kan ägna sig åt hyllningar, för då har man inget intresser för sanningar.

Sen är det klart att det är livsfarligt för en liberal när någon påpekar att det även i diktaturer finns nyanser. De har en bättre, om inte bra, demokratiskt process i Iran än i Saudi-Arabien, ja kanske i hela mellanöstern. Det betyder inte att man med det är nöjd, men det är med sanningen överrensstämmande. Det är nämligen fullt möjligt att det både varit valfusk och den som fuskat hade vunnit i alla fall. Och oavsett detta så har flera miljoner människor röstat på presidenten, och det är varför de gjort det som Esbati resonerar kring. Men det var nog inte på Wilunds agenda att förstå det!

/Mattias

Blåbrunt om Iran






måndag, juni 22, 2009

Ordning

Precis när allt lugnat ner sig
då ler du igen

söndag, juni 21, 2009

Tillsätt en oberoende, profesionell valutvärderingsgrupp omedelbart!

Jag tycker det är sorgligt att vi från partiets sida inte vågat tillsätta helt oberoende valutvärderingsgrupper. Dessvärre är det nästan omöjligt att hitta någon i partiet som inte har ett egetintresse i utvärderingen. Det kräver en enorm integritet av de utsedda.

Det vi bör göra är att tillsätta en helt oberoende grupp. Vi måste vända oss utanför partiet. T.ex. Låta oberoende sympatisörer titta med helt orädda ögon. Man kanske till och med bör anlita ett proffesionellt företag som arbetar med att göra just oberoende analyser av framgångar och motgångar. Det är dyrt, men frågan är om vi har råd att inte göra en grundläggande, oberoende analys av vår organisation och vårt valresultat. Det är en investering i framtiden!

Därför uppmanar jag partiet centralt och lokalt att riva upp beslut om tillsatta valutvärderingar och se över möjligheten att köpa in en sådan tjänst från en oberoende konsultbyrå!

Läs mer om valutvärderingar:
Jens Holm Jonas Sjöstedt,Pooma,Stockholmsvanstern


Närhet

Det är just den här tiden på dygnet
När taxibilarnas friktion mot den regnvåta asfalten är det enda som hörs
Du och jag står som allra längst ifrån varandra

lördag, juni 20, 2009

Orsakerna

Bland alla skrikande röster
viskar du allra högst
Jag kommer aldrig ens antyda
Att just det du inte säger
är precis
precis det
som får mig att gråta

tisdag, juni 16, 2009

Inte Bra

Jag sitter precis där vinden vänder
Kisar med ögonen
Rakt in i ozonhålet
Som ingen pratar om längre
och trängseln rör något långt inne i mig
Det är inte alls lika obehagligt som det gör ont

lördag, juni 13, 2009

Ledatrådar i orden

Att natten någotsånär avlägsnat sig

Efter helvetets långa inbrott nattetid

Äntligen rör inte morgondagen innanför

Naturligtvis där romantiken

Önskningarna

Mardrömmarna

Medan allt rasar

Tonernas ihållande tystnad

Något var så tilltalande med tonerna
Kanske just det
att de inget sa

Ren och skär egoism

Du kanske tror jag gör allt det här för din skull
Vilket inte vore så konstigt
Men det handlar om ren och skär egoism
Det knyter dig närmare mig

fredag, juni 12, 2009

Loveorexia

Jag vet inte varför
men det ingår väl i sjukdomsbilden
Du står mig upp i halsen
och jag vill bara ha mer!

onsdag, juni 10, 2009

Osagda ord

Ibland förleds jag att tro
Att orden du inte säger
Egentligen är snälla.

tisdag, juni 09, 2009

Var finns ansvaret, det har ju gått helt åt helvete!

Då så, då var det tredje valet med ett krympande stöd för partiet noterats. Eller 4:e lite beroende på hur man räknar. Så vad sjutton ska vi göra?

Just nu måste det första vi gör vara en seriös valutvärdering som verkligen vågar vända på alla stenar, vågar titta även på obehagligheter som personfrågor.

Vi gör ett flagrant och historiskt misstag om vi ser och utvärderar detta som en enskild händelse, för det här är inte en enskild händelse. Valfiaskot är en del i en serie misslyckanden från partiets sida. Orsakerna finns i hur organisationen är uppbyggd och hur organisationen sköts, men problemen finns också i vilka som finns i organisationen och på vilka platser.

En utvärderingsgrupp måste tillsättas med oberoende personer som inte står partiledning och valledning nära. De måste ha mod att vända varje sten och kanske till och med säga att deras egna vänner begått misstag och kanske inte kunnat det de borde ha kunnat. Det är en jättesvår uppgift, men den måste göras, och det fort. I detta arbete är det viktigare att vara lojal mot parti än person, mer lojal mot idén än vänskapen. Vågar partiledningen tillsätta en sådan utvärderingsgrupp?

Om inte detta mod finns då är det extremt allvarligt för då finns risken att vi seglar ut ur riksdagen och med det får vi fyra år till med en borgerlig regering. Det vore en katastrof för det svenska samhället.

Det är självklart mycket spekulationer kring varför det gått så dåligt i valet, jag har inga svar. Men jag har mina teorier.

Om vi ser vilka röster som vi har förlorat och var de tycks ha gått är det ungdomar, de har främst gått till Piratpartiet. Sen har vi någonslags indentifikationsvänster i t.ex. Stockholms innerstad som förut röstat på V och som nu i än högre grad har röstat på Mp. Till slut har vi de i storstädernas förorter som bär på en mer arbetarklassprägel, där har rösterna gått till S. Det finns fler faktorer, men detta är vad jag kunnat läsa mig till.

Hur ska man tolka dessa faktorer?

Piratpartiet har lyckats ta fuck-off-rösterna som annars gått till Sd och bland många ungdomar till oss. Varför har inte vi lyckats siga upp dessa långfingerröster?

Vi har fumlat i fildelningsfrågan och alldeles för sent tagit ställning. Vi har dessvärre haft partikamrater som röstat för rena galenskaper som IPRED. Vi har efter vad jag kan förstå inte tillräckligt väl lyckats att på ett trovärdigt sätt säga att vi står för ett fritt internet och ett fritt samhälle, långt ifrån övervakningssamhället. Det är märkligt, men sant. Var finns ansvaret för att vi inte i tid förstod vikten och satte ner foten?

När det gäller de som gått till Mp så är det också märkligt. Vi har en miljöpolitik som t.ex. Naturskyddsföreningen pekat ut som den bästa. Hur kan vi inte ha lyft fram detta? Det är ett helt obegripligt misstag. Var finns ansvaret för att vi inte förstod att lyfta miljöfrågan?

Tappet till sossarna. Hur kan det komma sig att vi inte får röster från de som borde rösta på oss och istället röstar på S? Kan det ha att göra med att vi har intagit en roll där vi tycks vara mini-sossar? Kan det ha att göra med att vi vill bevara, och inte utveckla den offentliga sektorn? Bevara Hyresrätten, inte utveckla hyresrätten? Kan det bero på att vi i mångas ögon helt tycks ha släppt feminismen och jämställdheten? KAn det bero på att vi tappat visionerna, orken och fantasin?

Bilden av partiet har förändrats, både med och utan vår egen hjälp och förskyllan. Men för den del vi själva står för måste vi ta ansvar och på allvar utvärdera. Har vi rätt strategi? Lyfter vi rätt frågor? Profilerar vi oss på rätt sätt i rätt frågor? Vad gör vi för fel?

Jag är säker på att det inte är politikens genomförbarhet det handlar om, det är vår oförmåga att beskriva vår politik på ett sånt sätt att den blir trovärdig. Hade jag inte trott på vår egen politik hade jag naturligtvis inte varit med i partiet. Ett parti jag hoppas vi alla nu vågar göra allt vi själva kan för att rädda undan sotdöden. Vi måste alla granska oss själva och partiet och ta det ansvar som är vårt!

/Mattias

Andra som kommenterat valet:

Jens Holm Ann-Margarethe Livh Birgitta Sevefjord Emil Berg Jinge

Det är nog inte så bra

Efter bara någon timme la du fingret på min mun
Viskade
och sa
- Det är nog inte så bra.

torsdag, juni 04, 2009

Blicka ut över en blomsteräng

Säga vad man vill om fjärilar
men de har en märklig förmåga
Att i solsken fladdra lyckligt över ängen
och när regnet faller
kasta sig som stenar rakt mot mellangärdet

onsdag, juni 03, 2009

Kan inte riktigt se problemet!

till tonen av en melodi

Det är faktiskt märkligt
hur tystnaden mellan tonerna
Ger symfonin
en helt annan ton
av undergång

tisdag, juni 02, 2009

Grannfejden

Visst hade familjen i huset mittemot hemligheter
Vem har inte det?
Skillnaden vara bara
Att precis där de bodde
Var det omöjligt att se in

Skåran i fingret

En liten glasspillra
Står och balanserar
Precis på gränsen
till en naturkatastrof
Flickan till vänster
är som allra varligast
Tar försiktig spillran
lägger den i sitt skrin
Viskar in genom låset
- Du skar mig i mitt finger.

Du är Attarax

ett alldeles eget lugn
lite grann som sockervadd
fast utan allt det kladdiga
sprider sig rakt genom kroppen
och hjärnan
stannar upp en sekund
Då sträcker sig handen ut

Lyckligtvis

Det tycks mig paradoxalt
att så mycket illamående
kommer ur rena lyckorus

söndag, maj 31, 2009

Kvar finns bara hat

Det är att utmana ödet
När ljuset från en fin natt
låter sig döljas av regnknattret
Ett helt livs spår
Försvinner

Kvar finns bara hat

Den märkligt brännande saknaden

För att lägga åtminstone ett litet lock
På den märkligt brännande saknaden
Bjuder jag in något större
Blundar en kort stund och tänker
- Nu finns något annat

lördag, maj 30, 2009

Sanningar

Det var inte alldeles sant
när han sa att han var kär
Men att du kunde få honom ur fattning

Ett nyktert beslut

- Jag är en Cuba Iibre och en taxi bort!
Du ler nyktert och påpekar
- Vi måste jobba i morrn.

Iskyla

Besvikelsen
När snöflingorng hörs högre
än dina tankar
Görs vägen
om inte dimmigare
Så iskall

Micheal Baignent och Richard Leigh - Dödahavsrullarnas hemlighet (1991)

Jag har en hemlig passion. Jag är snöigt intresserad av tidig kristendom. Inte så att jag läser bibeln och så där. Nej, helst ska det vara någon av alla dessa spin off böcker på Da Vinci koden. Inte så att de nödvändigtvis måste vara skrivna efter Dan Browns makalösa succe. Men jag hade så klart aldrig hört talas om Michael Baignent och Richard Leigh, de som hittade på Jesusblodlinjen som går rakt igenom Da Vinci koden, om det det inte vore för just den.

Läs hela här

torsdag, maj 28, 2009

”Sverigedemokraterna inpå bara skinnet” - en berättelse om ett borgerligt parti

”Sverigedemokraterna inpå bara skinnet” av Ponuts Matsson är den första boken om Sverigedemokraterna som behandlar partiet som vilket annat parti som helst. Det kan vid en första tanke verka farligt, men det blir intressant att när man väl gör en sådan granskning som gjorts om alla andra svenska partier framstår det än tydligare vilket bizarrt och farligt parti Sverigedemokraterna är.

Först och främst för att de är rasister. Rasism är ett gift i vilket samhälle den än sätter sig i. Även om SD ihärdigt försöker tvätta bort rasist stämpel så är det förjäves. Detta eftersom de faktiskt är rasister. Oavsett om de tagit bort begrepp som ras ur sina dokument. Istället för ras har man satt in begreppet kultur, och den är enligt SD lika omöjlig att tvätta bort som en gång den gamla rasen var.

Läs hela recensionen

onsdag, maj 27, 2009

Balkongvinden i ditt hår

Balkongvinden rufsar om ditt hår
ditt bubbel med tankar
om Molnens ursprung
om Blåstens härstamning
du fiskar fisk från molnen fulla med regn
och delar pastan med fåglarna
Tycker om en pytteliten hund
Sen drar du den lilla röda koftan om dig
Kryper upp i min famn
Viskar
- Det blåser i ditt hår.

måndag, maj 25, 2009

Vikten av tystnad

Du
för alldeles för ofta på tal
Vikten
av att inte behöva prata

Fåglarnas sång

tystnaden
i ett alldeles tomt rum
är egentligen inte värre
än fåglarnas kvitter

tekniskt test

PingPong

söndag, maj 24, 2009

Att blunda i rätt ögonblick

Du rör dig
precis efter ett skämt
som kan vara ditt första

Jag söker
efter precis det ord
som kan förklara alltet

Du gör ett knyck med nacken
Jag nynnar melodin
den berättar nåt om önskan

Du ler tillbaka
Jag blundar försent
Alldeles försent

Kompisar

Runt runt runt
Skrattandes
I en stor cirkel
Snubblar du
Jag i mitten
kiknandes
Knappt hörbart bakom bubblet
- Pappa, du är min kompis!

Fingrarnas egen vilja

Det är inte ofta
men det händer
Att de fingrar som stryker genom ditt hår
Egentligen vill vara i mitt.

Vad det gör

Jag ser egentligen ingen anledning
Till att din röst är så förförisk
Eller tankarna det föder
Egentligen ska bli tänkta

lördag, maj 23, 2009

Färgsprakande bubbelexplosioner

Ett inte helt obetydligt lugn
har lagt sig i omgivningen
Efter färgsprakande bubbelexplosioner
är in och utandningen det enda som märks

I Woodys fotspår

Förförs
Obönhörligt
Känlsan
Av det förflutna
Kryper fram mot oss
Vi
drar
åt samma håll
I skuggan
som kastas
in genom fönstret
Rör du
försiktigt
mig
och dina höfter
förför mig
Obönhörligt

torsdag, maj 21, 2009

Andreas Malm- Hatet mot muslimer! (2009)

En tegelsten är väl närmast en underdrift. 750 sidor varav närmare hundra är noter och litteratur. Ett mastodont verk med andra ord. Men det är väl värt sin tid att läsa den. Man kanske hoppar ibland, man kanske stör sig på det lite larviga språket, men man lär sig otroligt mycket om hur Eurabialitteraturen har trängt sig in i det svenska etablisemanget medvetande, och hur farligt det är för demokratin.

Eurabialitteratur för den som inte vet det är en konspiratorisk litteratur som försöker visa på muslimens inneboende onda väsen, deras vilja att ta över vår värld och som bygger på falska och klart överdrivna dokument. Sedan oljekrisen 73 så är det egentligen muslimerna som styr Europa genom utpressning. Man kunde kanske tycka att de skulle kunna förhandlat sig fram till lite bättre bostäder och livssituationer om det där var sant, men det är ju så klart inte det. Det är båg och bluff och Malm visar också det.

Läs hela recensionen



DN
,AB2,GP,Ex,ETC
Hatet mot muslimer - bra bok av Andreas Malm,Om du ska läsa en enda artikel i påsk, om du ska läsa en enda bok i år,Terrorism och hatet mot muslimer,Helle Kleins blogg - Hatet mot muslimer

onsdag, april 29, 2009

Läs Dror Feiler om den verkliga skandalen bakom FN:s rasismkonferens

EU inifrån - det bästa man kan läsa inför EU-valet

Vill man veta varför man ska rösta, och rösta V i EU-parlamentsvalet ska man läsa Jens Holms bok "EU inifrån berättelser från EU-parlamentet 2006-2009". Vill man inte rösta V men ändå veta hur EU.fungerar i praktiken, bortom statsvetenskapens irrgångar. Då ska man också läsa den. I själva verket kan jag inte se någon som inte behöver läsa den här boken.

Läs hela: EU inifrån - det bästa man kan läsa inför EU-valet




måndag, mars 23, 2009

Kvotering på SVT Opinion!

I dag har jag en artikel på SVT Opinion, den handlar om kvottering.

Läs den här: Ihåliga argument mot kvottering

/Mattias