måndag, november 24, 2008

Pappaombudsmannen Arne Wiren kör en egen bluff

Pappaombudsmannen Arne Wirén ryter i på SvD´s brännpunkt i dag. Han proklamerar högt att pappaledigheten är en bluff. Varför är den en bluff? Ja, det är lite svårt att förstå, men det handlar visst om att alla pappor inte kan vara pappalediga av olika orsaker, och han menar att pappaledigheten är en bluff för att den är till för kvinnorna.

Ja, till viss del är pappaledigheten till för mammorna. För att de ska kunna få samma lön för samma arbete, för att de inte ska kunna väljas bort för att de är kvinnor, ja det är ett av de kraftfullaste vapnen för att bända samhället i en mer jämställd riktning. Självklart till den mer utsatta av två gruppers fördel.

Men sen är det ju faktiskt också till för "papporna och barnen, att de ska få en exklusiv tid tillsammans, upptäcka varandra och få band för livet."

Det ena utesluter liksom inte det andra.

Jag kan inte se att det finns något som helst problem att pappor som inte har vårdnaden inte kan ta ut någon pappaledighet. Hur skulle det fungera? Det reella problemet i det här sammanhanget är i stället att det finns så många män som vägrar ta sitt ansvar, och de negativa effekter det får på samhället som helhet.

Wiren viftar med en mängd påståenden, men ger bara en enda siffra som stöd för alla dessa. 4 procent av alla pappor har inte vårdnaden om sina barn.

Han påstår sen att de absolut flesta av dessa 4 procent inte har vårdnaden om sina barn på grund av att de inte fått den från början av mamman. Är det verkligen sant är det naturligtvis häpnadsväckande, men det ställer rätt höga krav på bevisföringen när man drar till med såna påståenden. Men något hänvisning till någon forskning visar inte Wiren upp. Förmodligen för att han inte har belägg för sina påståenden.

Det blir nästan skrattretande när Wiren skriver att "Det här gäller allt fler nyblivna pappor. Allt fler blir föräldrar utan att bo ihop och i det läget är pappan borträknad redan från början. "

Snälla Arne, det är inte så att nyblivna pappor per default räknas bort. I själva verket är det ju bara i de fall där kvinnan vägrar uppge någon pappa. Det förekommer självklart, men att som Arne försöka antyda att detta är ett gigantiskt problem tarvar lite mer siffror på fötterna än vad han klarar av att visa upp.

Visst kan det tyckas problematiskt att ogifta pappor inte automatiskt får vårdnad och faderskap, utan måste vänta till att erkänna det faderskap som kvinnan uppger. Men vilket är alternativet?
Ska man bara för att man bor under samma tak automatiskt tvingas in i faderskap? Ska en man kunna gå och peka på en gravidmage och hävda sin rätt? Hur ser Arne Wirens förslag ut för att lösa det här s.k. problemet?

Sakens natur ger oss nog inget alternativ än att låta lagen se ut som den gör.

Man kan ju i och för sig ställa sig frågan om det är rimligt att det är äktenskapet i sig som automatiskt sätter ettiketten pappa på en man. Även hos gifta par kan det vara ju en okänd man som gjort sjävla jobbet.

Lösningen på detta är bara ett, att låta faderskapstesta alla pappor på BB. Frågan är om Arne Wiren tycker att det är en bättre lösning. Det tycker nog jag faktiskt. Låt alla män får göra faderskapstest direkt efter födseln så är det problemet ur världen. Det skulle kanske skapa en del andra problem i och för sig, då det ju faktiskt finns en del kvinnor som luras. Jag undviker nog att göra det till partiets linje ett tag till.

Hur ruttet det än kändes att några veckor efter förlossning behöva traska ner till medborgarkontoret och svara på några frågor om den lille kunde vara min så är det nog så att det är det enda sättet att lösa det där med faderskapet på. Dessutom är det ett enormt stolt ögonblick att få sitta där och faktiskt få privilegiet att vara pappa till världens vackraste lilla bebis.

För i slutändan är det nog trots allt så att det är kvinnan som faktiskt vet vem som är pappan och därför får ta det första steget och berätta det. Alternativen tycks mig väldigt märkliga.

Att inte få vårdnad om sitt barn är naturligtvis en djup personlig katastrof och de som drabbas av detta måste på något sätt kunna hjälpas. Men att påstå att detta handlar om diskriminering är fånigt. Det handlar om människor som kommer i kläm i en situation som är väldigt svår att reda ut juridiskt. För det handlar om ord mot ord, ingen utanför familjen kan rimligtvis veta vem som är bäst förälder.

För att vara diskriminering måste det vara ett system som skapar strukturer som ställs i vägen för stora grupper av en del av populationen(kanske inte en perfekt definitione, men den går i rätt riktning). Det krävs att det är betydligt fler än fyra procent av alla pappor för att det ska vara tal om någon diskriminering.

Det vore intressant att se någon statistik på hur många män det är som inte får vara pappa jämfört med hur många pappor som vägrar vara det. Det är ett betydligt större samhällsproblem, och för barnet vete fan om det inte också är värre.

Wiren skriver att det är många mammor som söker enskild vårdnad vid separation för att komma åt pappans pappadagar. Jag skulle vilja se statistiken även bakom det påståendet. Kanske är det så, men förmodligen inte. De kanske förekommer, men förmodligen är det en förkrossande majoritet av kvinnorna som söker enskild vårdnad för att de vill att barnen av någon mer eller mindre välunderbyggd anledning inte ska vara i pappans vård. För många pappor är detta en katastrof, men det är ett annat problem. Och det handlar inte om diskriminering. Att använda begreppet i detta sammanhang vattnar ur begreppet och gör det svårt att använda på något vettigt sätt där det verkligen handlar om diskriminering.

Det här bär ytterligare en dimension. Detta är inte något större samhällsproblem om man jämför med de samhällsvinster som fås av att systemet ser ut som det gör. Men eftersom det den här gången skapar en liten fördel för kvinnor, och en smärre nackdel för ett fåtal män så kommer patriarkatligan inflygandes och försvarar mannens så bräckliga rättigheter här i samhället. För nog är det så att det andas lite "Gärna jämställdhet, bara inte jag förlorar mina privilegier" över Wirens något magsura artikel?

Denna artikel finns också här

Pappaledigheten är en bluff | Brännpunkt | SvD

Andra bloggar om samma artikel.
Pappor hemma längre
Se video om pappadiskriminering på socialen
Pappaledighet populärare
Pajasombudsmannen talar.
Otrohet, yttrandefrihet, politik
Technorati Taggar: , , , ,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

3 kommentarer:

Anonym sa...

Mest korkade blogg jag läst på ... ja sedan bloggarna kom ut. Vad i helvete har du för erfarenhet av situationen egentligen. Det är som en myra skulle förklara vad en skyskrapa fyller för funktion. Gör om gör rätt.

Anonym sa...

Hej,

Jättetråkigt att du/ni inte verkar förstå det problem som Wirén skriver om. Det existerar, är just häpnadsväckande, som du skriver. Men det är ofta så att det är väldigt svårt att föreställa sig, för dem som inte sett det på nära håll. Jämlikhetskampen har två fronter.

Realist sa...

Varför är det överhuvudtaget ett problem att inte alla biologiska föräldrar, män som kvinnor inte har vårdnaden om sina biologiska barn? Problemet är snarare det motsatta: Alldeles för många barn har en eller bägge sina biologiska föräldrar som vårdnadshavare trots att de är uppenbart olämpliga eller rentav skadliga. Eller har Sverige redan glömt den mördade Bobby och den våldtagna Louise som fick blanda amfetamin åt sin pappa i 10 minusgrader? Det är BRA när biologiska föräldrar som är uppenbart olämpliga eller skadliga för sina barn åtminstone har självinsikt nog att förstå det och avsäga sig vårdnaden. Att alla barn som föds i Sverige har bägge sina biologiska föräldrar som vårdnadshavare skulle vara en mardröm och inte en utopi. Det skulle innebära att barn tvingas växa upp hos föräldrar som absolut inte ville ha barn men som upptäckte graviditeten då det var för sent för abort (10-20 svenska barn adopteras bort varje år b.la p.g.a detta skäl), hos människor med aktiva, paranoida psykoser, hos våldtäktsmän och pedofiler och torskar(det föds barn som resultat av incest och våldtäkter i Sverige med), hos grova missbrukare o.s.v.
Att alla biologiska föräldrar borde ta sitt ansvar är ett naivt tankesätt, eftersom långt ifrån alla biologiska föräldrar faktiskt är förmögna att ta hand om ett barn, och vissa vore rent av skadliga.