fredag, november 28, 2008

Det går upp, och det går ner - mot tvåpartisystem allt mer och mer!

Varje dag en ny opinioinsundersökning att yvas över. Ibland är man på väg ut ur riksdagen, ibland är man tredje största parti. Just nu har (v)i tappat något och är väl i slutligan, fast bättre än KD, och SD är ute ur riksdan. Folkpartiet och Centern är marginellt större enligt mätningen.

Men det strategiskt mest intressanta är att det bara finns två partiet som ligger över 6,5%. Moderaterna och sossarna. Med andra ord bildar V, C och Fp en liten klunga där det är svårt att egentligen se vem som är störst, Mp är lite större och Kd en bit mindre. Tillsammans utgör alltså fem partiet inte mer än 27,4 procent. Alltså något större tillsammans än moderaterna enskilt.

Är vi månne på väg mot ett tvåpartisystem i Sverige? Det är inte svårt att misstänka det om man tittar på hur tidningar som SvD och DN hela tiden pumpar ut budskapet att det måste till två regeringsalternartiv, läs i slutändan två partier. För vad händer med allianspartierna? Ett är starkt, moderaterna, de andra tre tynar sakta men säkert bort. En enorm björnkram kan det tyckas som.

I debatten om S, V och Mp så är det samma tendens, S är starka, de andra två tynar sakta men säkert bort.

Om denna tendens håller i sig är det djupt, djupt olyckligt ur många perspektiv. Demokratin krymper när båda de stora partierna ensamma måste jaga mittenrösterna. En än mer hopgyttrad politisk bild där det blir allt svårare att se alternativen kommer att skapas och då mina vänner, då kommer politikerföraktet att än mer frodas. Det kommer lämna öppet fält för missnöjespartier som SD. Partier som livnär sig på att stå utanför blockpolitiken och aldrig kommer att få, eller vilja komma in i den varma tvåsamheten.

Skulle de då kunna tränga sig in i riksdagen blir scenariot antingen att de två stora går ihop och vi får en gigantiskt stark regering med säg 90-95% av stolarna i riksdagen. Klart problematiskt. Eller så får vi en situation där Sd får en vågmästarroll. Också klart problematiskt. Visst kan det bli en minoritetsregering som söker stöd i varje fråga, men det tycks mig mindre troligt då den nog skulle falla ganska snart.

Därför är det viktigt att vi inte faller för pratet om regeringsfärdiga alternativ med sammskrivna valplattformar. Visst kan vi säga att vi ska vara med i regeringen, för det tycker jag att vi ska. Men förhandlingarna om hur politiken ska se ut måste ske utifrån de styrkeförhållanden som väljarna ger partierna. Allt annat är barockt.

Att delta i tockna där samtalsgrupper är dock bra. Där kan man stöta och blöta frågor och hitta gemensamma nämnare som man redan nu kan skala bort från de problematiska frågor som bör avgöras efter valrörelsen. Det kan också vara bra att de tre partierna faktiskt lär känna varandra på ett rent mänskligt och personligt plan. För ideologi i alla ära, men vi äro, om inte musikanter, så i alla fall människor allihopa.

/Mattias

Denna artikel finns också här (Jag kör under en inkörningsperiod dubbelt på två bloggar)
Intressant?
Andra om samma sak: adventskalendern
, s-buzz, Jakob Dalunde, Mer vänster i Uppsala, Svensson, Claeskrantz.se, Jordränta Janne Pettersson, Kent Persson, PromeMoriam, Guero, Svart på vitt
Vänstern stor förlorare i oppositionens gräl


Läs gärna mina andra bloggar: Pooma och Fetknoppar!
, , ,
, , ,

Inga kommentarer: