torsdag, september 13, 2007

Sjuka ska som vanligt betala för de friskas platt-TV!

Har suttit och läst statsminister Fredrik Reinfeldt och socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson debattartikel i DN i dag (finns i sammanfattning SvD) om sina förslag till försämringar för de svaga i samhället. Det är lite roligt att de sanspår kritiken mot dem "Somliga åtgärder kommer säkert att betraktas som kärva förslag. Våra politiska motståndare kommer att hävda att förändringarna slår mot de svaga i samhället. ". Fast det är ju inte så konstigt att tro det när det är helt sant, de är kärva förslag med syfte att slå mot de svaga. Punkt. Det är också lite skojjigt hur de försvarar sig mot kritiken. Tämligen barnsligt skulle jag säga om det inte var så allvarligt. Cyniskt är kanske ett bättre ordval. Eller kanske till och med försvaret kan betraktas som ett hot. "Vi kan faktiskt göra livet ännu mera surt för er!" Försvaret är som följer:

"Därför vill vi påminna om att det i dag är fler än 550.000 som uppbär sjuk- och aktivitetsersättning och tvingas leva med en låg ekonomisk standard. Det handlar om människor som i sämsta fall har 64 procent av sin tidigare inkomst och har få eller inga vägar tillbaka. "

Min fråga blir då, kommer ni att höjja dessa 64% till en rimlig nivå?

Innan jag forsätter denna långa text som kanske ingen orkar läsa till punkt vill jag börja med något viktigt. Allt som står i förslaget påstås riktas mot de långtidssjukskrivna. Det är ett sätt att blanda bort korten. Det är ändå ganska få som är långtidssjukskrivna, och den stora massan tror sig så klart inte förlora något på det här. Men även de som är hemma kortare tid kommer drabbas, om än i mindre grad. Man lägger alltså krutet på en grupp som har svårare att försvara sig, trots att det kommer slå mot alla. Ett fult knep. Ännu fulare eftersom det staten tjänar i detta kommer gå till skattesänkningar, var så säker. (Ja, det är fult eftersom det liksom ger den rike mer än den fattige, och då också slår dubbelt mot de som är sjuka). Men nu tillbaka.
I artikeln ojjar man sig som vanligt över att svenskarna är så mycket mer hemma och sjuka än i andra länder, och detta är enbart av ondo. Men med den logiken är ett samhälle som t.ex. piskar de som är sjuka så att de jobbar och därmed har en väldigt låg sjukfrånvaro, typ slavsamhället ett friskare samhälle än vårt. Det tycker inte jag. Man skulle ju även kunna tänka sig att det är positivt att människor ges möjlighet att få tid att bli friska och därmed kan vara en nyckel till vår långa medellivslängd en av de högsta i världen. Vi blir lite småsjuka ibland och låter den sjukdommen läka ut och sen går vi tillbaka till jobbet medan man i andra länder inte stannar hemma, eftersom man inte har råd och istället dör man tidigare.

"vi har redan vidtagit flera åtgärder för att underlätta människors återinträde på arbetsmarknaden" Läs: Försvårat att bli frisk eller leva på sin inkomst för de arbetslösa.

"Dels för att förhindra att människor blir långtidssjukskrivna, " Läs: Begränsa tiden man får vara sjukskriven, med andra ord inte göra dem friska utan inte sjukskrivna.

Den sjustegsmodell som införs låter här och där rimlig, ibland orimlig och det finns ett gigantiskt problem med den. Varför ska det vara fasta gränser? Är inte det rimliga att gränserna är individanpassade? Stegen kommer ta olika tid för olika människor. Är inte en av liberalismens och borgerlighetens grundstenar att man ska se till individen? Det kan ju tänkas att den som efter sex månade fortfarande inte kan börja jobba inom sitt arbete, men kan jobba med något som hon är våldsamt överkvalificerad för. Om hon börjar detta arbete kommer hon kanske aldrig att bli frisk nog att gå tillbaka till det som är hennes specialistområde, medan om hon fått ett tag till att friskna till skulle kunnat blir helt återställd. Det är med andra ord ett gigantiskt resursslöseri som kan komma av de här förslagen. Både ekonomiskt och mänskligt.

Man skriver oxå så här:

" Regeringen vill därför att individens funktionsförmåga ska tillmätas större betydelse vid bedömningen av arbetsförmåga." Vad betyder det?

En snabb googling ger svaret att arbetsförmåga är förmågan att klara av de krav arbetslivet ställer, medan funktionsförmåga handlar om att klara av de krav som livet ställer, alltså både i hemmet och i arbetet. Varför vill man göra denna förflyttning? Är det så att om du kan klara ditt hemliv bra ska du ut på arbetsmarknaden? Om man klarar av att kliva upp på morgonen, laga sin mat, gå och handla och umgås med vänner så kan man också klara av stressen att hålla tider på jobbet, bära tunga saker, tänka ut kluriga lösningar under tidspress och så vidare, allt det som det innebär att arbeta.
Jag tror det är väldigt viktigt att vara vaksam mot denna utveckling, för snart är den som kan äta sin mat själv duglig till att mata andra och ska därför anses som frisk. Vilka arbetsuppgifter det kan bli fråga om i den stora satsningen på nya jobb inom sfären hjälpa de rika att inte behöva anstränga sig återstår att se.

Det vi ser är en glidning från att du kan inte arbeta därför får du vara sjuk till du kan ju fungera alltså ska du arbeta? Det kan vara en väldigt stor skillnad det.

Den som är sjuk får sin inkomst av försäkringskassan, den beräknas utifrån den s.k. SGI, sjukdomsgrundandeinkomsten. Exakt hur den beräkningen går till behöver vi inte gå in på nu (läs: Jag vet inte riktigt), men det ska i alla fall förändras.

"Reglerna måste ändras så att systemet blir rättssäkert och främjar arbetslinjen.".

Att systemet är rättssäkert är naturligtvis det minsta man kan begära och om det sker en sån förbättring, om det varit ett problem, så är det så klart bra. Däremot kan man ju hajja till lite på det där sista, att det ska främja arbetslinjen. Vad innebär det? Jag antar att ersättningen nu ska sättas i en nivå att det är bättre att ta ett dåligt betalt jobb än att vara sjuk, för att vara sjuk är ju ett val vi gör. I stället för att koncentrera dig på att bli frisk ska du oroa dig för att inte få pengarna att räcka till och därför måste ta ett jobb som kanske gör att du aldrig återfår hela din potential. Återigen resursslösar borgarna med oss. Efter vad jag försstod av ett radioreportage i dag skulle uträkningen leda till en sänkning av ersättningen, så då kan ju det där med arbetslinjeteorin stämma.

"Många långtidssjukskrivna och personer med sjuk- eller aktivitetsersättning bedöms fortfarande ha en viss arbetsförmåga."

Det är svårt att se vad en person med "en viss" arbetsförmåga kan göra. Det lär inte hinna bli några så väldans komplicerade eller stimulerande arbetsuppgifter man får. Kanske är det som i det forna östblocket att man kan sitta och tända och släcka en lampa på ett museum under nån timme, eller kanske ska man dela ut gratistidningar i morgonrusningens snålblåst vid tunnelbanan. Man kan vara ganska säkert att det kommer bli ganska usla jobb med dåligt betalt som de sjuka kommer tvingas in i, och det är helt värdelöst. Nu säger jag inte att dessa människor är värdelösa, jag säger att de är värda mer än meningslösa arbetsupgifter.

I slutändan av läsningen av Reinfeldts och Husmarks artikel så är det en känsla som gnager i mig. Varför måste alla dessa försämringar till? Har vi inte, i ett av de rikaste samhällen historien och världen ha sett låta människor som drabbats av sjukdommar få den lyxen att man kanske kan få ha lite arbetsförmåga, men ändå få ta det lugnt och använda denna förmåga till något som utvecklar dem själva! Men det verkar inte vara regeringens linje och då känns inte detta sista citat så lovande: "Vi vill samtidigt vara raka och säga att det inte finns några enkla lösningar för de människor som hamnat i långtidssjukskrivning eller sjuk- och aktivitetsersättning. Fler reformer kommer att krävas och fler reformer kommer att presenteras. "

/Mattias

Andra i ämnet:
Esbati: Känns bra

Inga kommentarer: