torsdag, juli 12, 2007

Reflektioner från Sandlådan 1

I Sanlådan finns en man. Det är jag. Eremiten. Jag lever här. Ingen ser mig. Inte för att jag är osynlig utan för att ingen vill se mig. Jo, barnen ser mig. De pratar med mig ibland, berättar om sina föräldrar. Men då måste vi kisa med ögonen så att vi inte ser. Vi kallar det för det goda ögat. När man har goda ögat kan man bara se det som inte finns, och man slipper se det som finns. Tyvärr är det inte så många som har förstått det, så jag är nästan alltid själv. Därför får jag iakta vad som händer. Min sysselsättning är att registrera samtal i sandlådan, på det viset förstår jag hur världen ser ut, hur den formas och vad som kanske kunde varit annorlunda.

Läs hela Reflektioner från Sandlådan 1

Inga kommentarer: