torsdag, juli 26, 2007

En stor, stor poet är död!

Det är med sorg i hjärtat jag emottar det budskap som självklart var oundvikligt. Lars Forsell är död. En poet som kunde få liv i de märkligaste satser, som kunde skapa underbar poesi av de svåraste ting och kunde tydliggöra politik i poesi med glöd och udd. En oundgänlig poet i svensk 1900-talspoesi.

Jag känner honom främst genom hans poesi och visor. Några av vilka Cornelis Vreswijk spelade in strålande versioner. Visst kan vurmen för Lenin skrämma, men det är alltid en tvetydighet och ett dialektiskt förhållande som leder till insikt och förståelse, istället för till blind lydnad eller skräck. Själv skrev jag en gång en dikt till Lars Forsell, Marx och Lenin. Ingen av dem har s klart läst den, men jag känner ändå att den kan vara på sin plats idag, på hans dödsda.

"Dom säger att vi går mot friheten
Det var den blå dunsten
Vi vill den fria världen
Men vi ska inte tro att det är dit vi är på väg

Men lyckan den finns
Där, dit där vi vill gå
Kasta av dig bojan och följ med
I tårarnas marsch mot frihet och lycka
Hör hur det dånar när makten drunknar
I sina egna."

Varje gång jag hör den svenska vänstern sjunga Internationalen undrar jag varför vi inte istället sjunger Forsells översättning av Bandiera Rossa, en text som ligger så långt närmare verkligheten i den kamp vi faktiskt för.

"Kom med förtrampade gå med förtyckta
vi går mot frihet vi går mot lycka.
Slå ner dom mäktiga
slå ner dom rika
för alla lika är världen till.

Röda är fanorna och rött vårt blod
vi vill en värld som är för alla god.
Socialismen ger dig mod min vän,
socialismen går mot friheten.

Kom med förtrampade gå med förtryckta
socialismen den för till lycka.
Kom med förtrampade
och slåss för livet
och kamp för frihet
är också din,
kasta din boja av och kom min vän.
Socialismen bär till friheten krossa förtyckarna som världen styr
röda mot svarta molnen dagen gryr.

Kom med förtrampade
gå med förtryckta
vi går mot frihet
vi går mot lycka
hör hur det dånar i rättens krater,
gå med kamrater det är rätten stat.

Röda är fanorna och rött vårt blod,
vi vill en värld som är för alla god.
Socialismen är god min vän,
socialismen går mot friheten."

Vila i Frid!

/Mattias

För mer Poesi

Lästips: Reflektioner från Sandlådan

2 kommentarer:

Röda raketer sa...

Varför är du rädd för Lenin?

Nils sa...

Vem är inte rädd för en diktator som körde över majoriteten av kommunisternas vilja och ordnade ett auktoritärt parti?