torsdag, juni 21, 2007

Sicko - Michael Moore (2007)

Har precis sett Michael Moores nya dokumentär "Sicko". En film om olika sorters sjukvårdssystem; det amerikanska, franska, engelska, kubanska och kanadensiska. Han gör det ganska tydligt vilka han tycker funkar bra, och vilket som funkar sämre. Jag är benägen att hålla med. Ett system där man kan nekas ersättning för en ambulansfärd av försäkringsbolag för att resan inte varit "Pre-approved" är ganska uselt. Eller där man inte kan få en försäkring för att man är för tjock och därför inte kan få nån sjukvård om man inte har väldigt mycket pengar. Rätt jobigt att va en fattig tjockis som blir sjuk med andra ord. Det visar sig att i ett system där man inte har allmän sjukvård blir man utlämnad till företag som lägger ner pengar på att undvika risker. Risker i sammanhanget är människor som kostar pengar, alltså sjuka människor. Det är med andra ord ett system där människor som inte behöver vård kommer betala för vård de inte behöver, medan de som behöver inte ens får komma in i butiken, eller jag menar på sjukhuset.

Jag hade förstått det som att det skulle vara ett angrepp mot den amerikanska sjukvårdsbranshen genom att titta på diverse olika konstighter, men hans angrepp är mycket mer effektivt. Visst visar han upp en del sjukheter i det amerikanska systemet, som att behöva välja finger man ska få tillbaka, att vägra barn sjukvård för att försäkringsbolaget inte stöder det sjukhus man är på, m.m. Men framförallt visar han upp alternativ runt om i världen som inte stämmer överens med den bild amerikanska media, medecinföretag och politiker målar upp om hur ett samhälle med en fri allmän sjukvård ser ut. Han visar på hur amerikanska media målar upp allmän sjukvård som en väg in i det värsta samhällssystem som finns, det socialistiska. Vilket Moore sen visar inte riktigt stämmer eftersom varken Kanada, England eller Frankrike kan betraktas som socialitiska.

Det blir frapperande att se hur det fungerar i Frankrike, England och Kanada även för en svensk. Man kan ju tänka sig hur en amerikan som ser detta ska reagera när de ser vad de går miste om. En del kommer förmodligen att bara rycka på axlarna och mumla om att var man reder sig själv bäst, eller nåt annat. Men många kommer förhoppningsvis att vakna upp och förstå att ett system där alla ges sjukvård är ett samhället där alla lever längre och friskare liv.

Finns det nån poäng för en svensk att se den här filmen. Självklart är den först och främst ämnad för en amerikansk publik, som alla Moores filmer, men visst finns det lärdommar även för oss. Två i huvudsak. En är att vi kan se hur det svenska systemet faktiskt kan bli mycket bättre, medecin kan bli billigare, sjukvården mer effektiv. Men den visar också hur det kan bli värre, som i USA där sjuka människor är helt i händerna på försäkringsbolag vars första syfte är att tjäna mer pengar och långt därefter att ta hand om sina kunder.

Att filmen kommer så här ett och ett halvt år före det amerikanska valet är kanske inte fårvånande då det tycks som om frågan om ett nytt sjukvårdssystem tycks vara på tapeten inför detta val.

Detta är inte Michael Moores bästa film, men inte heller hans sämsta. Men den innehåller en del riktiga höjdpunkter, som när han tar sjuka till Kuba och de får värsta sjukvården gratis, vilket tycks rendera i rättsliga påföljder, man tar inte amerikaner till Kuba ostraffat. Eller när han betalar sjukvården till sin värsta motståndares fru så att motståndaren kan upprätthålla sin hatwebsida mot Moore. Det är humor. Men det är också något annat. Det är en symbol för hur sjukvården måste finansieras om vi på allvar menar att alla människor ska vara lika mycket värda. Den rika måste betala en del av den fattigas sjukvård. Ett system som inte funkar så är djupt omoraliskt och det är en livsfarlig väg vi i Sverige har börjat gå in på i och med maktskiftet i höstas. Vi får hoppas att filmen kan ge avtryck även här i Sverige inför kommande debatter om det svenska sjukvårdssystemet, med fri (nåja) allmän sjukvård!

/Mattias

[DN]

Inga kommentarer: