måndag, oktober 16, 2006

Den skamliga segern

Publicerat i Vänsterpress:


Vi skäms över att maktskifte skett. Vi skäms över lögnerna. Över tron på att det är människors lättja som orsakar till arbetslöshet, inte kapitalisternas jakt på profit. Vi skäms över att stora delar av arbetarrörelsen övergivit arbetslöshetsbekämpningen och låtit låg inflation gå först. Vi skäms över att ett arbetarparti lämnat utsatta grupper vid sidan om och låtit rasismen och högerpolitikens tåga in. Vi skäms över att vänstern inte har lyckats visa att de nya är de gamla moderaterna. Vi ställer oss frågan: Borde inte detta nederlag ha varit omöjligt? Borde vi inte med vår politik ha vunnit den politiska striden? Svaret är: Jo, om vi i arbetarrörelsen inte gjort många ödesdigra misstag.

Vad beror detta misslyckande på? Många utvärderingar kommer ske och de vanligaste förklaringarna kommer säkert vara: felaktiga mediastrategier, flata affischer, fel politiska frågor, skandaler, en bufflig patron, Ohlys kommunism, Vägval Vänster, Josefsson, Schyman osv. Detta har sin täckning men vi tror att vänstern måste se förlusten på ett djupare plan. Ställa en mer konstruktiv diagnos som sträcker sig bortom personifiering och nyhetsflöde.

Schyman sa i förra valet att vi skulle prata värderingar vid frukostbordet. Det var en usel strategi i en valrörelse. Men det är en viktig del i opposition och som metod för att vinna tillbaka makten avgörande. Vi i vänstern måste internt och externt våga ta diskussioner om individens frihet, vad rättvisa innebär, förankra våra moraliska värderingar samt stå för och försvara vår människosyn. Detta är svåra frågor, filosofiskt eländiga, men vi måste kunna besvara och aldrig stå svarslösa inför dem. De leder till de politiska ställningstaganden som formar världen. För att vinna den politiska diskussionen måste vi först vinna den filosofiska.

Den filosofiska diskussionen handlar om mer, den handlar även om människosyn. Vi menar att det finns symtom hos medelklassen, hos oss, på en skam, en medelklasskam. Fördjupad av den förvridna bild av människan den borgerliga mediaapparaten sprider. Det säga att det har gjorts felaktigheter, vabbats och jobbats samtidigt, varits lite extra sjukskriven, anställts svart arbetskraft eller köpts något skamlöst billigt, för att kunna tjäna något extra. Denna bild har spridits och utnyttjats för uppvigling till späkning av hegemonen. Till viss del har bilden speglat verkligheten och efter sig själv så känner man andra. Detta har lett till att botgöringen, vår egna flagning ska få slut på fuskandet; vi sänker A-kassan och gör det svårare att vara sjuk. Det är en infantil moralisk reaktion av dem som inte vet hur de ska hantera sin uppluckrande solidaritet. De skäms och har pålagt sig själva och utsatta den strängaste formen av försoningsakter, de skäms över sin egen svaghet.

Men de flesta människor uppfyller inte hegemonens bild av människan. Istället ser hon sig själv i en förvanskad spegel och utgår från denna förljugna bild i betraktandet av sig själv och världen. Vår humana diagnos är att bakom spegeln finns den spelande, kalkylerande och vägande människan. En människa som socialt präglats att bara tänka på sig själv. Men spelteorin är full av Allmänningens tragedi, fångarnas dilemma och free-rider problem, alla orsaker till skammen och medelklassens självbild. Om vi inte kan bemöta detta så är miljökatastrofer, kapprustning och nedmontering av trygghetssystem dess konsekvenser. Spelteori kan förklara människors agerande, rationella handlingar ligger bakom, men det är inte kloka handlingar som följt. Vänsterpartiet måste förklara att en mer solidarisk och klokare människa är svaret, ett svar som redan nu till stor del i grunden accepteras.

Men vi har inte bara förlorat den politiska och filosofiska diskussionen. Vänstern har även förlorat den semantiska. Motståndarna kallar sig alliansen och de nya moderaterna. Vi måste vinna orden åter, vrida nyspråket tillbaka. Partiet måste visa att det är gammal borgerlig politik som kallas ny. Vi måste granska motståndarnas förflutna. Det de säger nu, har de sagt tidigare. Välfärdsstaten var och är ett sätt att stoppa dem. Det gör vi genom att punktmarkera riksbanken, alliera oss med fackföreningar, visa på att en annan penningpolitisk regim är möjlig och lyckas förklara makroekonomin.

Politiken har under 16 år präglats av kriser och botgöring, pietistiska känslosvall. Landets välfärd sagts bero på regleringar av räntor, utgiftstak och annan matematik. Framtid har påståtts bero på enskilda personer. Vår övertygelse är dock att det är samtal, förståelse, intellektuellt reflekterande och en granskande kritik som bygger en människas självkänsla, och det är en bra självkänsla som bygger ett samhälle med minskande klyftor. Vårt parti kan detta. Vänstern måste ta på sig det ansvar detta kräver och i diskussion med medborgarna nå resultat. Här är början på vår förklaring och vi kan nu slippa skämmas!

Mattias Ericson
Vänsterpartiet Vantör, Storstockholms DS

Rickard Vester
Vänsterpartiet Kungsholmen

Inga kommentarer: